Pakistanska kvinnor, anser Asma Jahangir, har gjort betydande framsteg sedan 90-talet.
– De så kallade hedersmorden, till exempel, räknades inte som ett socialt problem för 20 år sedan. I dag fördömer till och med mullor denna praxis, säger hon.
Med referens till 80-talet, lyfter Asma Jahangir fram en islamiseringsprocess som inleddes under general Muhammad Zia-ul-Haqs militära diktatur och särskilt riktade in sig på kvinnor och religiösa minoriteter:
– Kvinnor hade försvunnit från det offentliga livet. Inte längre. Deras närvaro är märkbar på alla samhällsområden, inklusive i parlamentet.
I Pakistan, när Benazir Bhutto gjorde anspråk på landets högsta politiska ämbete, premiärministerposten, rasade prästerskapet. En formell fatwa utfärdades om att en kvinna inte kan leda en muslimsk nation.
– Kvinnor sitter inte tysta i parlamentet. Varje kväll på tv-skärmarna formulerar de sina respektive partiers politik, påpekar Jahangir med ett flin.
– Faktum är, säger hon och läpparna spricker upp i ett leende, att det är en allmän iakttagelse att kvinnor i många familjer ofta är framgångsrika medan män inte är det.
Hon är, för övrigt, inte bara den första pakistanier att ta emot Right Livelihood Award – det här årets Nobelpris har också tilldelats en palestinier.
Kan västerländsk uppskattning och hjälp, särskilt från de forna kolonialstaterna, vara kontraproduktiv?
– Nej, inte alltid. Det beror på sammanhanget, svarar hon. Jag känner inte till någon i Pakistan som ifrågasätter min trovärdighet på grund av att jag tar emot Right Livelihood Award. Tvärtom, antar jag, har det tagits emot på ett väldigt positivt sätt av folket i Pakistan.
Asma Jahangir.
Hot mot etablissemanget
Som skarp kritiker av Pakistans militärdiktaturer och islamisering av stat och samhälle i landet, högaktas Asma Jahangir av miljoner, samtidigt som hon utsätts för bittert förtal av mäktiga delar av det religiösa och officiella etablissemanget. Medan det här årets nobelpristagare Malala Yousafzai har trätt fram som en global symbol för kvinnors kamp i Pakistan, har Asma Jahangirs decennier långa kamp gjort henne till en ikon i Pakistan.
I det förflutna har hon blivit vald till ordförande för Pakistans prestigefyllda, men allt mer hotade människorättskommission, HRCP, såväl som för Supreme Court Bar Association (SCBA). SCBA representerar landets politiskt bångstyriga, frispråkiga broderskap och dess företrädare väljs årligen av organisationens 80 000 ackrediterade medlemmar.
Hur är det med Malala Yousafzai? Hon har utsatts för en illvillig karaktärsmords-kampanj och framställts som västerländsk agent i Pakistan?
– Malala var inget problem så länge hon inte sågs som ett hot mot agendan för etablissemanget i landet. Faktum är att hon flögs till Rawalpindi från sin hemstad, Swat, i en arméhelikopter efter att hon hade blivit skjuten. Hennes pappa erbjöds ett jobb vid Pakistans högkommission i London, berättar Asma Jahnagir.
– När väst tog henne i handen och förde henne till den globala arenan, inleddes en förtalskampanj, lägger hon till.
Men Jahangir distanserar sig både från Yousafzais konservativa kritiker i Pakistan och belackarna på vänsterkanten.
– Under omständigheterna hade Malala inget annat val än att gå i exil. Likaledes finns inga skäl att vägra den uppmärksamhet hon dragit till sig i väst, anser hon.
– Pakistanska kvinnor, antyder hon, kan inte – för att vara politiskt korrekta – orientera sina strategier i opposition mot väst.
Ett skäl till att Asma Jahangirs alternativa nobelpris inte har utlöst negativa reaktioner i Pakistan är hennes oklanderliga meritlista som förkämpe för kvinnor och mänskliga rättigheter. Som advokat har hon representerat hundratals kvinnor och offer för landets ”blasfemilagar”, men aldrig tagit betalt.
Denna skribent känner personligen till många fall där hon representerat min egen fackförening och partikamrater i domstolarna och monetära frågor kom inte ens på tal. Att anlita en så högt profilerad advokat som Jahangir är annars utom räckhåll för fackliga aktivister.
När detta skrivs avtjänar min vän Baba Jan, tillsammans med ytterligare elva aktivister (kända som Gilgit 12), livstid i ett pakistanskt fängelse. De dömdes till 26 års fängelse nyligen för att ha organiserat protester som orsakade kaos i deras födelsestad Gilgit, uppe i Himalaya. När hon återvänder kommer Jahangir att agera på uppdrag av Gilgit 12.
Asma Jahangir och utrikesminister Margot Walström.
Hårsmån från döden
Samtidigt som Asma Jahangir ofta kan ses agitera för en viss sak på Lahores gator har hennes decennier långa kamp ofta utkämpats i olika domstolars lokaler, särskilt å AGHS vägnar. AGHS, som hon grundade med sin syster Hina Jilani, är ett centrum för juridiskt stöd till kvinnor som också driver Dastak (Kritik) ett skyddat boende för kvinnor som har svårt att leva med sina familjer.
En gång fick en kvinna, som sökt skydd på Dastak efter att ha skiljt sig från en misshandlande make, besök av sina föräldrar. Föräldrarna ville träffas och försonas. Det var dock en förevändning. De hade tagit med sig en mördare som sköt flickan till döds i Hina Jilanis kontor på AGHS. Jilani undkom en förlupen kula med en hårsmån.
Under sådana arbetsförhållanden, hur kommer det sig att Asma Jahangir kan fortsätta med sin aktivism?
– Tyvärr är jag inte den enda, säger hon med en bister min.
Därför betraktar hon Right Livelihood Award som en hyllning till alla människorättsaktivister och politiska aktivister som strävar efter samhällsreformer i Pakistan.
Faktum är att Jacob von Uexkull, som grundade Right Livelihood Award, ville lindra de personligheter som förbigås av Nobel-etablissemanget genom att ära förkämpar i farliga situationer. Syftet är att dra global uppmärksamhet till deras situation.
Priset överlämnas i riksdagen till Asma Jahangir och andra mottagare av årets Right Livelihood Award, däribland USA:s visselblåsare Edward Snowden.
Hoten mot Asma Jahangir riktas från många håll, inte bara religiösa hycklare utan även landets mäktga militär. Faktum är att Jahangir 2012 gick ut offentligt och hävdade att ISI, den allsmäktiga militärens underrättelseavdelning, planerade att mörda henne. Alldeles nyss mottog hennes dotter ett hot som lydde: ”Stoppa din mamma, annars kommer vi att skicka henne din döda kropp”. Som mor var hon förstås oroad. För några månader sedan mördades Rashid Rehman, advokat och representant för HRCP, för att ha försvarat en ung universitetslärare anklagad för blasfemi.
Hoten till trots är Astma Jahangir fast besluten att fortsätta kampen.
