Pressombudsmannen och Pressens opinionsnämnd har till uppgift att se till att pressen sköter sig etiskt. Det aktuella fallet gäller en artikel på temat att komma ut i mogen ålder. Rubriken löd: ”36 år och plötsligt lesbisk”. Texten illustrerades av en genrebild där flera igenkänningsbara kvinnor gick i en parad. Till bilden fanns en text som löd: ”Ska jag gå på Prideparaden nu?”. Den låg nära huvudet på en av kvinnorna och det kunde möjligen tolkas som om artikeln gällde henne.

Kränkande att bli tagen för lesbisk

Kvinnan anmälde Amelia för att hon ”kände sig kränkt eftersom hon varken var 36 år eller lesbisk” till PO.

PO beslutade att klandra Amelia för att ha brutit mot god publicistisk sed. ”Genrebilder måste väljas med omsorg och frågor om människors sexualitet är mycket integritetskränkande.”, påpekar PO.

Visst kan sexualitet vara ett laddat område trots att vi i decennier matats med sexualiserade och sexistiska mediebilder i både reklam, journalistik, fiktion och dokusåpor. Vi är ganska många som i 25 år fört fram att dessa skildringar är kränkande, diskriminerande och kontraproduktiva till samhällets jämställdhetssträvanden. Och visst har vi haft vissa framgångar med anmälningar av sexistiskt och könsdiskriminerande reklam till Reklamombudsmannen, reklambranschens motsvarighet till Pressombudsmannen.

Den här varianten – att som hetero känna sig kränkt av att uppfattas som homo i en tidning – är ny för mig. Jag funderar på om det går att tänka sig att en tidning skulle klandras för att någon på en genrebild uppfattas som heterosexuell? Att det skulle uppfattas som integritetskränkande att bli sedd som straight?

En subtil form av homofobi

Under våren arbetade jag med en studie om hbtq-personers livsvillkor i Göteborg. Bland de många personer jag haft kontakt med fanns ett antal lesbianer som ofta fick kommentarer i stil med: ”Är du lesbisk? Det kan man inte tro.” Ofta sägs detta som något positivt, närmast en komplimang. Det är alltså bättre att ”se straight ut” än att ”se lesbisk ut”. Min tolkning är att det är ett uttryck för en subtil form av homofobi och en stereotyp uppfattning om att lesbiska skulle se ut och uppföra sig på något visst sätt som skiljer sig radikalt från hur en heterokvinna ser ut och agerar. Att två offentliga organ går på den linjen är anmärkningsvärt. Underförstått läggs in en skam i att vara lesbisk, det framställs inte bara som en skymf att bli sedd som lesbisk, det är också en överträdelse av den personliga integriteten.

Varje person har rätt till sina känslor. Om den aktuella bildmodellen känner sig kränkt kan jag inte ha synpunkter på det. Modellbilder har ibland förbehåll där det kan framgå om modellen inte vill förekomma i något sammanhang. I det här fallet fanns inga sådana förbehåll. När genrebilder används är det brukligt att medierna använder en formulering av typen ”Personerna på bilden har inget med texten att göra” och det missade Amelia.

”Lesbisk frisyr”

Jag tillskrivs ofta lesbianism, främst genom att sägas ha ”en lesbisk frisyr”. Vad det nu är, ingen av mina vänner har en sådan frisyr. Mycket ligger i betraktarens öga och för mig är det en icke-fråga vad andra läser in för köns- eller sexuell identitet. Men frågan är inte okomplicerad. Exempelvis är det för en del transpersoner kränkande att tilltalas med fel pronomen. Det är viktigt att omgivningen erkänner och bekräftar den identitet personen vill uttrycka. Därför skulle det vara intressant om könsidentitet prövas av Pressombudsmannen. Hur integritetskränkande är det att i en tidning tas för ett kön en inte själv identifierar sig med?

Min kränkningsgräns är nådd om en bild på mig dyker upp i ett sammanhang där jag skulle kunna uppfattas som fascist, nazist eller sverigedemokrat.