Politik och hårdrock har länge varit känsliga ämnen att diskutera, men framgångssagan för gruppen ”Hårdrock mot rasism” är tydlig – en förändring är på gång.
– Alldeles för få tar diskussionen för att slippa få posörkortet upptryckt i ansiktet och kanske bli av med sitt festivalgäng eller bli kickade ur bandet. Det är helt sjukt och det måste upphöra helst igår, skriver initiativtagaren Emelie Draper på Facebook.
Ett slag för hårdrocken
Emelie Draper driver bloggen och Facebook-sidan Hårdrock mot rasism själv. Över 3 500 personer gillar Facebookgruppen som startades i september i fjol och där är medlemmarna välkomna att debattera. Det framgångsrika budskapet är tydligt: ”Rasismen splittrar hårdrocken som är en subgenre fylld med fördomar om andra människor. Rasism, sexism och homofobi är vanligt och många gånger socialt accepterat. Och om man undviker människor på grund av fördomar missar man ju så mycket”, står det att läsa.
– Men projektet börjar onekligen växa mig ur händerna, så jag spanar lite efter nya aspiranter! säger Emelie Draper.
I bloggen tas de vanligaste fördomarna inom genren upp och besvaras av Draper själv och av gästbloggare. En av de vanligaste motståndsformuleringarna är avståndet från politik – här ska musiken och ingenting annat stå i centrum. Men allt är ju politik, och struntar man i andra så splittrar det ju hela genren, menar Emelie Draper:
– Vill du fortsätta fokusera på hårdrocken även i framtiden får du bidra till att krossa dessa galenskaper som florerar. Alla behövs!
Bröt isen
Idén hade funnits hos Emelie Draper ganska länge, men liksom hos så många andra var det en ganska skrämmande tanke att göra en sådan sak med tanke på hur kontroversiellt det är att motsätta sig bland annat rasism, sexism och homofobi inom hårdrockscenen.
– Men slutligen insåg jag väl att spridningen och normaliseringen av den där vidriga människosynen, som för övrigt inte har ett skvatt med hårdrock att göra, var viktigare att motarbeta än att anses vara så ”jävla true”, konstaterar hon.
Initiativet har redan fått många samarbetspartners – erkända hårdrocksfestivaler, klubbar, butiker, mässor, produktionsbolag och andra aktörer inom hårdrocken runt om i landet hakade snabbt på och stöttade Emelie Drapers projekt, och listan växer konstant.
– Alla som på ett eller annat sätt har anknytning till hårdrocksscenen är välkomna att sluta upp så länge de är villiga att aktivt ta ställning mot såväl förintelseförnekare som vardagsrasister, homo- och transfobi, mansgriseri och liknande mög, säger Emelie Draper.
Kan bli internationellt
Hårdrock mot rasism har dock inte för ambition att gå in och reglera hur arrangörer väljer att göra detta, utan fungerar mer som en uppsamlingsplattform med hyfsat autonoma toner – projektet bestämmer inte på något sätt över de som slutit upp bakom. Det har inte hunnits med så mycket arbete ute på fältet ännu, än så länge har det mest varit så att jag som representant bjudits in att stå vid merchandisen på konserter med det material som funnits (det vill säga affischer) för att, tja, sprida ordet, informera och fysiskt visa att arrangören har gjort ett ställningstagande. Nyligen fanns hon på plats, informerade och sålde affischer på klubb Bad Blood Night i Malmö under spelningen med Entombed och Deranged lördagen den 14 februari. Emelie Draper konstaterar att framtiden är vag men ljus.
– Lite festivaler och seminarium är bokade nu i år, men inga specifika datum är ännu satta. Information om detta kommer naturligtvis upp så snart alla bitar faller på plats! Den största och mest tidskrävande planen just nu är dock att Hårdrock mot Rasism ska bli internationellt via brittiskt och amerikanskt/kanadensiskt samarbete – någonting som kräver oerhört mycket förberedelser, men det kommer att bli värt det, bisarra värderingar cirkulerar ju knappast bara på den svenska hårdrocksarenan!
