Hundra år av kvinnokamp sammanfattas i 100 år av kvinnokamp, Svenska Kvinnors Vänsterförbund 1914-2014. En kamp där vissa frågor tycks eviga.

– På 1910-talet dök frågan om lika lön upp för första gången, på 20-talet kom kraven på sex timmars arbetsdag och 50/50 i politiken lyftes på 50-talet, berättar Birgitta Rang.
Men visst har mycket hänt sedan starten 1914, då kvinnor inte ens hade rösträtt, både inom förbundet och utanför.

– Samarbete och uthållighet är två av nyckelorden bakom framgångarna, menar förbundets nuvarande ordförande Ianthe Holmberg.

De två tidningar som SKV gett ut, Tidevarvet och Vi Kvinnor/Vi Mänskor har självfallet varit rika materialkällor men boken innehåller även nedslag i olika lokalavdelningar, och ger en inblick i det arbete som utförts där, samt flera porträtt av de allra mest kända profilerna inom förbundet som exempelvis Kerstin Hesselgren, Elisabeth Tamm, Ada Nilsson och Elin Wägner.

Internationella kontakter

I inledningen beskrivs förbundets historia både som kvinnohistoria och allmän historia och boken visar tydligt hur kvinnorörelsen både påverkat och påverkats av politiken. De två världskrigen gav kraft åt fredsrörelsefalangen och kommunistskräcken på 50-talet ledde till att Säpo bevakade SKV.

– SKV gick ju med i Kvinnornas demokratiska världsförbund (KDV) 1946 och det var en stor fråga även då inom förbundet, det fanns ju en kommunistisk stämpel på KDV, berättar Ianthe Holmberg.

Medlemskapet i KDV gav kvinnorna i SKV ökade internationella kontakter och större inblick i kvinnors villkor runtom i världen, även om SKV ändå från starten varit en organisation som i allra högsta grad haft internationellt samarbete.

– Kvinnorna lärde känna varandra utanför politikkretsar och det ledde fram till ett kontinuerligt samarbete inom freds-, rösträtts- och sociala frågor, fortsätter Birgitta Rang.

Samarbete ett vinnande koncept

Betoningen på samarbete och samverkan går som en röd tråd genom jubileumsboken och är en av anledningarna till SKV:s framgångar. Däri ingår förmågan att se var den andra kommer ifrån och konsten att kompromissa. Redan från starten som förening för frisinnade kvinnor har kvinnor i olika samhällsskikt mötts via SKV och de som haft resurser, både ekonomiska och andra, har bidragit till den gemensamma verksamheten på en mängd olika sätt. Samtidigt har inte diskussioner och olika åsikter fattats, snarast tvärtom, bara under de första 50 åren har kontroversiella frågor som absolutistisk nykterhet, radikalfeminism, radikalpacifism och politisk tillhörighet lett till uppdelningar, avhopp och nya föreningar och förgreningar. Men samverkan med andra organisationer, enskilda personer och myndigheter har bestått och lett till att flera av de så kallade kvinnofrågorna till slut kommit in i politiken.

– När man ser tillbaka kan man se att vi kommit längst när det gäller början till en välfärdssektor, säger Birgitta Rang, men jag kan känna en viss sorgsenhet att vi inte kommit så långt när det gäller våldet. Varken det personliga våldet eller kriget och vapenindustrin. Hur når vi militarismen?

– Frågan nu är om man ska vara besviken eller optimist, men jag ser att det fortfarande finns en nisch för frisinnade kvinnor med vänsterhjärta och när vi nått så många framgångar är det ju inte värdigt att ge upp heller, säger Ianthe Holmberg.