Det här var första gången som Rättviseförmedlingen var med och granskade svenska medier. Berätta om er medverkan.
– Tillsammans med Kvinna till Kvinna samlade vi ihop ungefär 20 volontärer som ägnade lördagen åt att granska vilka som syns och hörs i svensk radio och TV. Samtidigt satt representanter för det mediekritiska nätverket Allt är Möjligt tillsammans med studenter från JMG i Göteborg där de kodade tryckt press och nättidningar. Det här är fjärde året som Sverige är med i studien Global Media Monitoring Project, GMMP, som genomförts vart femte år sedan 1995. Allt är Möjligt har koordinerat Sveriges medverkan varje gång. Förra gången räkningen genomfördes var 2010 – samma år som Rättviseförmedlingen startade! Vår del handlade om att sätta oss in i kodschemat för radio och tv och se till både att vi alla följde de riktlinjer som finns så att resultatet ska bli så rättvisande som möjligt. Eftersom vi själva arbetar i ett relaterat projekt just nu var det väldigt lärorikt att på allvar sätta sig in i GMMP:s metod.
Vad kan du säga om metoden och vad du såg i de artiklar/inslag som du kodade?
– Det är inte det lättaste att förstå exakt hur det fungerar. Ett system som används globalt, i över 130 länder, kan inte vara exakt anpassat för hur medielandskapet ser ut i Sverige och det finns många och omfattande instruktioner att läsa in sig på. Det vi tittar på är könsfördelningen på personer som syns och hörs i medierna i olika roller och för olika ämnesområden: vilka är huvudpersonerna, vilka får uttala sig som expert, vilka medverkar oftast i nyheter som handlar om politik, sport, ekonomi osv. Förutom den rent kvantitativa delen finns en kvalitativ del där vi markerar artiklar som är särskilt intressanta att analysera vidare ur ett jämställdhetsperspektiv. I år handlade det bland annat om att titta närmare på artiklar och inslag som förstärker eller utmanar könsstereotyper, som har ett tydligt genusperspektiv/som helt saknar ett genusperspektiv, och inslag som behandlar feministiska frågor. Vi kommer att välja ut ett par inslag från olika medier där vi ska skriva en lite djupare analys.
Nu genomförs GMMP för fjärde gången i Sverige, med ideella krafter. Det är den enda kontinuerliga uppföljning som görs när det gäller medierna, och då endast vart femte år, av åtagandet att eliminera alla former av diskriminering av kvinnor som följer av att vi undertecknat FN:s kvinnokonvention och den nu 20 år gamla handlingsplanen Pekingplattformen. Hur ser du på det?
– Nyhetsmedierna är inte bara en reflektion av det samhälle vi lever i, det är samtidigt en maktfaktor som formar hur vi ser på vår omvärld. Därför är det också viktigt att kritiskt granska de mekanismer som styr vilka som anses viktiga nog att bevaka, om män och kvinnor bevakas på olika sätt och i så fall hur. Det här är ju en fråga som ligger Rättviseförmedlingen väldigt varmt om hjärtat och vi försöker driva på i många olika sammanhang. Just nu arbetar arbetar vi med ett treårigt projekt med stöd av Vinnova, som faktiskt är inspirerat av GMMP:s metod.
– Projektet går ut på att utveckla ett digitalt verktyg för att få fram enkel och jämförbar statistik över vilka som kommer till tals i medierna utifrån faktorer som kön, ålder och ursprung. Under arbetet med det här projektet har vi sett att det finns en stor efterfrågan hos svenska medieredaktioner på konkreta verktyg för att komma vidare i arbetet med att spegla alla oss som bor i Sverige idag. Många skulle vilja göra mer, men okunskap kombinerat med en rädsla för att göra fel och resursbrist ute på redaktionerna gör att det inte går så fort som man kanske skulle önska. Vi tror att ett kontinuerligt arbete med vårt verktyg på redaktionerna är ett sätt att skynda på utvecklingen.
