Human Rights Watch (HRW) och Harvard Law School har precis publicerat studien Mind the Gap: The Lack of Accountability for Killer Robots som uppmanar FN att förbjuda vad som också är känt som ”mördarrobotar”. Enligt studien, som publicerades i torsdags, skulle såväl programmerare och tillverkare som militära befälhavare undgå ansvar för dödsfall som orsakas av den typen av självständigt agerande vapen som nu diskuteras.

Någon internationell lagstiftning som gör det möjligt att utkräva ansvar av producenter och operatörer förväntas inte bli aktuell heller i framtiden, enligt rapportförfattarna. Under veckan kommer konferensdeltagarna att ta ställning till möjligheten att göra tillägg till ”konventionen om vissa konventionella vapen”. Det är en konvention som använts tidigare för att sätta stopp för vad som betraktats som inhumana vapen, såsom synförstörande laservapen vilka förbjöds i förebyggande syfte 1995. Det var även genom tillägg till denna konvention som krigförande nationer 2006 ålades att avlägsna odetonerade klusterbomber.

Äventyrar människors rättigheter

I maj förra året höll nationer som undertecknat konventionen den första expertkonferensen på temat. Då konstaterade flera länder att konventionen om inhumana vapen bara är tillämplig på väpnad konflikt, och att mördarrobotarnas inverkan på de mänskliga rättigheterna också behöver tas med i beräkningen.

Bonnie Docherty, forskare på vapendivisionen vid HRW, konstaterar i en artikel att länder mycket väl kan anpassa den här typen av självständigt arbetande vapen för användning i en rad olika situationer när det gäller brotts- och terrorbekämpning, men också för att kontrollera allmänheten. Hon pekar på risken att vapnen äventyrar grunden för internationell människorättslagstiftning.

Diskussionen som pågår i Genève denna vecka går att följa på Twitter via hashtaggen #CCWUN. Under måndagen kom det bland annat fram att Storbritannien motsätter sig ett förbud mot de så kallade mördarrobotarna. Än så länge är ett förbud inte nödvändigt, enligt det brittiska utrikesdepartementet, som citeras i the Guardian.

Sverige tillhör de länder som framhåller människors säkerhet i första hand och behovet av transparens och informationsutbyte med ambitionen att nå konsensus, men utesluter inte att regleringar behöver göras.

En svårighet i förhandlingarna, enligt the Guardian, är gränsdragningsproblem kring vad som avses med mördarrobotar, eller LAWS (lethal autonomous weapons systems). Till exempel används redan försvarssystem som automatiskt svarar på inkommande ammunition i Israel och USA. Och arbete pågår med så kallad automatisk måligenkänning.

En etisk fråga

Även om teknologin ännu är i utvecklingsstadiet anser Michael Biontino, som leder denna den andra expertkonferensen på temat, att den rätta tiden att föra diskussioner är nu. Biontino är Tysklands permanenta representant vid FN:s nedrustningskonferens i Genève, och menar att det finns många frågor att besvara:

”Är det etiskt att beslut om liv och död fattas av en maskin? Vilka konsekvenser skulle LAWS få för regional och strategisk stabilitet? Vilka är de sannolika scenarierna för spridning av LAWS? Vi kommer att behöva diskutera det.”

Samtidigt pågår sedan två år en kampanj för att stoppa mördarrobotarna som samlar en rad människorättsorganisationer, däribland HRW, Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet (IKFF) och Nobel Women’s Initiative, som bland annat företräds av fredspristagaren Jody Williams. Hon fick Nobelpriset 1997 för sin framgångsrika kamp mot landminor.

En tankesmedja som kallar sig Open Roboethics initiative (OPi) har startat en online-enkät på flera språk. Frågorna kretsar framför allt kring huruvida mördarrobotar är att föredra framför fjärrstyrda drönare eller tvärtom. Men som Edda Manga beskriver i sin artikel ”Drönarkrig – från fjärrstyrda farkoster till automatiska mord” finns det många obesvarade etiska frågor kring det dödande som utförs med drönare även då en människa trycker på knappen.

IKFF:s nedrustningprogram Reaching Critical Will publicerar samtliga uttalanden från regeringar och civilsamhällets organisationer på sin hemsida. Programmets chef Ray Acheson sade bland annat:

Ett förebyggande förbud mot autonoma vapen är nödvändigt för att säkerställa bevarandet av meningsfull mänsklig kontroll över inriktnings- och angreppsbeslut. Den befintliga folkrätten är inte stark nog eller tillräckligt tydlig för att förhindra utvecklingen av autonoma vapen. Vi uppmuntrar delegationerna som är på detta möte att överväga hur meningsfull mänsklig kontroll kan säkerställas och att undersöka möjligheterna att inleda förhandlingar för att förbjuda autonoma vapen.