Teaterföreställningen Alltings pris har premiär tisdag den 21 april på Kulturhuset i Stockholm. Den baseras på författaren, dramatikern, poeten och bildkonstnären Sonja Åkessons diktsamling Pris från 1968. Manusförfattaren Tora von Platen såg Åkessons reklamkritiska perspektiv som tidlöst – och kanske särskilt relevant i vår tid där reklamens språk sätter upp barriärer för våra identiteter.

– Reklamen är kanske mer än någonsin identitetsskapande i vår samtid och påverkar vårt sätt att se på identitet och normativitet, påtalar regissör Johan Petri.

Föreställningen Alltings pris riktar sig till en ung publik och är producerad av Alice Kollektiv för ljud & scenkonst i samarbete med Fri scen och Lava. Pjäsen är uppbyggd som en dialog mellan skådespelaren Julia Högberg och fyra ungdomar på en skärm. Tillsammans ska de utifrån Sonja Åkessons verk skapa poesi. Åkesson gjorde sina dikter som collage av urklipp från tidningar, annonser och en varukatalog, som ett sätt att understryka sin normkritik mot det könsstereotypa språk konsumtionsreklamen talade redan då. Ett språk som sätter upp gränser för vad vi borde göra, och vilka vi bör vara.

Relevant i samtiden

Regissören Johan Petri menar att reklamen mer än någonsin är identitetsskapande i vår samtid, och påverkar vårt sätt att se på identitet och normativitet, och på hur vi kan köpa oss lyckliga. Han betonar att diktsamlingen har en särskilda relevans för ungdomar. Föreställningen utgår från en undersökning om vad som händer när ungdomar presenteras för Åkessons diktsamling – och hur de tolkar dessa dikter skrivna för femtio år sedan.

– Det visade sig att ungdomarna tolkar Åkessons dikter som väldigt samtida, det fanns inget tidsglapp där. De hade inga svårigheter att förstå budskapet. På så vis förstod vi att föreställningen kan bli begriplig för en ung publik. Det är viktigt att veta att vi kan få kontakt med publiken i det vi gör.

Språket inifrån

Petri beskriver Åkesson som en feministisk avantgardist som utan högskoleutbildning gjorde sig ett namn som samhällskritisk poet.

– Språket hos henne var tvunget att komma, som en respons på en inre nödvändighet, känslan av att behöva berätta om sin situation. Det som också är intressant för mig som regissör är att hon experimenterar med – och förändrar – formen på språket för att kunna nå fram med sitt budskap.

Sonja Åkesson beskrivs som en person som i och med sin avsaknad av högre utbildning helt utgick från sitt inre driv i sin kritik, och i sitt skrivande. Julia Högbergs roll beskrivs som en person som inte vet vem hon är, eller varför hon gör det hon gör. Föreställningen vill fånga tillståndet där människan är fragil – men samtidigt själv tar en plats. Han anknyter till Högbergs gestaltning av det Sonja Åkessons texter förmedlar, om hur människan kämpar för utrymme, trots att den egna identiteten aldrig är helt självklar.

– Vi kämpar ständigt med att ta plats, oavsett om vi vet vilka vi är. Det är något genomgående för människan – men är särskilt aktuellt i dag när framförallt unga måste exponera sig för att synas.

Petri understryker att valet av Åkesson utgår från hennes unika språkval. Ett språk som går bortom det explicita, direkta meddelandet i sin berättelse om det otydliga men angelägna.

– Sedan handlar det också mycket om skönheten och humorn i hennes poesi som vi vill låta publiken ta del av.