På måndagen, den 27 april, släpptes Tanja Holms nya reportagebok Jemen är bra! utgiven av bokförlaget Leopard. Journalisten Tanja Holm bodde i Jemen 2009–2015. Hon fick uppleva Jemen under den arabiska våren och fördjupa sig i motståndsrörelsen och de politiska konflikterna.

Tanja Holm inspirerades att skriva Jemen är bra! av människorna omkring sig, deras poesi och försök att förändra världen.

– De som menar sig ha uppfunnit nostalgin, men ändå sällan romantiserar det förgångna. Eller de som stämmer NASA för överträdelse när rymdfartsmyndigheten utforskar mars, en planet tre jemeniter menar sig har ärvt av sina förfäder. Sådana saker gjorde mig bara mer och mer nyfiken på Jemen.

Hur kom du på idén att skriva en reportagebok om Jemen?

– Först skulle jag skriva en serie artiklar, tänkte jag. Men under mina år i Jemen träffade jag helt enkelt för många kloka och spännande människor som alla fångade mig med sina berättelser. En hel bok behövdes eftersom beduinerna bjöd in mig i sina tält, revolutionärerna till demonstrationstågen och grannarna till bröllopsfesterna. Och var jag än hamnade fick jag ta del av historier som jag tycker har något viktigt att säga oss i Sverige. Jag ville att fler än jag skulle få ta del av olika jemenitiska perspektiv på livet och världen.

– Traditionell sakprosa är inte sällan ganska stel. Genom att skriva just reportage kunde jag få med mer av Jemen – och berätta om hur landet doftar, skrattar och kämpar.

Berätta lite om den södra rörelsen Hirak som du skriver om. Där berättar en äldre kvinna att kvinnorna var friare förr i världen, sedan gick de hem och kom inte ut igen. Vad menar hon? Var det så mest i södra delen?

– Hirak är en rörelse som samlar majoriteten av Söderns fem miljoner invånare, i kravet på något slags självständighet. Jemen har ju bara varit ett land bara sedan 1990, när syd gick samman med nord. Innan dess var Sydjemen arabvärldens första och enda socialistiska folkrepublik. Där hade kvinnorna kämpat för sina rättigheter och drivit igenom en hel del feministiska lagar. Men nord var en konservativ islamisk stat vars kultur kom att dominera den nya republiken.

– Söderns kvinnor hade det bättre förr, efter enandet fick de sparken från sina jobb, gick hem och kom inte ut igen. Inom Hirak finns numera flera framträdande feministiska röster som kräver både sin självständighet från nord och sina rättigheter tillbaka. I min bok får läsaren följa en av dessa kvinnor, Zahra Saleh, under nästan fyra år. Hon beskriver sig själv som en ovanlig kvinna. Hon marscherar som en soldat i sin niqab och polisen hotar att kasta henne i mansfängelset. Men hon står ännu på barrikaden. Och Zahra är numera känd som den som på nytt öppnade dörren till offentligheten för söderns kvinnor. Men för detta får hon också betala ett högt pris.

I boken skildrar du flera modiga och intressanta kvinnor. Zahra Saleh är bara en av dem. Är de många?

– Jemen är statistiskt sett världens sämsta land för kvinnor, åtta år i rad rankar Jemen på sista plats i World Economic Forums Global Gender Gap Report. Men det vore fel att tro att kvinnorna, trots de många problem de tvingas hantera, skulle vara svaga eller finna sig i hur saker är. Tvärtom: det är i Jemen jag verkligen fått se vad kvinnokamp och systerskap är för något. Där finns så många ständigt pågående kamper och kvinnor riskerar livet för att hjälpa varandra. Feminister misshandlas men backar inte i kravet på en kriminalisering av barnäktenskap och våld mot kvinnor. De kräver också kvotering av kvinnor till politiska poster, liksom ett samhälle där kvinnor och män lever och arbetar sida vid sida, inte könssegregerat som i dag.

– Visst finns otaliga kvinnor som på olika sätt deltar i detta arbete. Jag skriver om flera för att visa att dessa kvinnor inte är undantag utan del av en större rörelse. De har varandra!

Du umgås inte med andra utlänningar utan med jemeniterna, säger dina vänner i Jemen. Berätta mer om hur du lever när du är i Jemen. Hur relaterar folk i omgivningen till dig, en utländsk vit kvinna, hur ser de på dig?

– När man läser tidningen kan man få för sig att det inte finns människor i Jemen. De som kommer till tals om läget i landet är konspirerande saudiska tjänstemän eller representanter för den aggressiva amerikanska administrationen. Då och då tycker också någon jemenitisk politiker något i stil med vad de förra redan påpekat. Jag har försökt att skildra Jemen ur olika jemenitiska perspektiv, alltså har jag behövt integrera mig och lära känna många människor. Som ensamkommande utländsk vit kvinna har jag blivit väl omhändertagen och mött en hjälpsamhet och vänlighet som faktiskt gör mig rörd. Jag försöker i boken att beskriva detta, hur grannar ”adopterar” mig och kallar sig min baba och mama. Att jag alls har kunnat skriva denna bok beror på att jag fått enorm hjälp under mina fem år som bosatt där. På egen hand hade jag aldrig klarat att göra de resor jag gjort, eftersom det varit förbjudet att resa i landet. Men jag har blivit smugglad både till öst och väst.

Vad säger dina vänner i Jemen om det krig som pågår just nu, både inbördeskriget och Saudi-koalitionens bombningar? Landet är ruinerat och många är döda och hemlösa. Bombningarna fortsätter trots att saudier lovade ett slut. Hur orkar folk?

– Om jag generaliserar lite kan jag säga att i norr är man emot det saudiledda kriget. Man ser kriget som en förlängning av en lång tradition där Saudiarabien ständigt lägger sig i och förstör för Jemen. I syd finns också visst motstånd mot kriget eftersom bland annat flygplatsen slagits ut och sjukhusen drabbats. Men flera framstående Hirakledare stödjer det ändå.

– Exempelvis Zahra Saleh gillar ju inte Saudiarabien men sa häromdagen över telefon att hon stödjer alla som vill bomba nordbor som tränger sig in i södern. Vill också Sverige fälla bomber över Houthimilisen blir hon glad hälsade hon!

– Men situationen i nord och syd är desperat. Man importerar 90 procent av sina livsmedel och nästan 15 miljoner människor vet inte när de ska få äta nästa gång. Sjukhusen saknar mediciner, de kan inte ta emot skadade och de saknar elektricitet. I södern skjuts människor ihjäl av Houthimilisen när de går hemifrån. Där blir de liggande eftersom ingen vågar gå ut och hämta in dem.

– En feministisk konstnär vi skrivit om här i Feministiskt perspektiv, Boushra al-Fusail, sa till mig att i Jemen har de krig nu och ännu lite mer krig, och så mer krig på det. De har så många krig mellan olika grupper, och mellan dessa grupper och utländska makter, att det är svårt att alls skilja på dessa konflikter. Hon tillhör den stora majoritet som kräver ett omedelbart stopp för saudikoalitionens bombningar.

– I Jemen orkar man egentligen inte men man tvingas ändå att orka. Att fly är nästan helt omöjligt. Och människor älskar verkligen sina städer och sitt land. De hoppas på att en dag få leva i ett ”värdigt samhälle”. Jag vet många som vägrar att ge upp hoppet om Jemen.