– Katastrof, säger Maria Olsson, kurator på Minnamottagningen i Göteborg. En individualiserad föräldraförsäkring vore ett dråpslag mot de kvinnor som jag träffar. Det är en reform som direkt skadar de grupper som redan har det mycket svårt.

Omkring femtusen relationer per år spricker under graviditeten och andelen vårdnadstvister och konflikter kopplade till föräldraledigheten har ökat kraftigt. På mottagningen möter Maria Olsson dagligen kvinnor som har stora konflikter med pappan till det väntade barnet.

– Inte sällan får mannen rådet att spara sina dagar till senare och då tvingas kvinnan att förlita sig på socialtjänstens försörjningsstöd. Det borde vara barnets behov som fick styra och vid åtta månaders ålder är det inte bra ur anknytningssynpunkt att flytta mellan vårdnadshavare, säger Maria Olsson.

Maria Jansson, statsvetare vid Stockholms universitet, kan inte på rak arm påminna sig någon annan reform som inneburit att staten gått in och styrt så omfattande på individnivå. Hon anser att reformen är helt feltänkt – att det inte går att lösa strukturella problem genom att reformera på individnivå.

– Mäns och kvinnors olika uttag av föräldraledighet är symptom på en patriarkal ordning. Det speglar rådande maktförhållanden, säger Maria Jansson.

Hon anser att förlorarna på reformen är kvinnor som lever i våldsamma relationer och ensamstående mammor.

– Hon blir den enda som bryter mot normen, som är borta från jobbet samtliga dagar som ingår i föräldraförsäkringen. Det gör hennes situation på arbetsmarknaden ännu svårare, säger Maria Jansson.

Att förändra maktordningen

Att ett mer delat uttag av föräldradagar skulle råda bot på en könssegregerad och diskriminerande arbetsmarknad tror inte Maria Jansson. Inte heller att kvinnor och män skulle bli mer jämlika i hemmet.

– Det är männens relation till barnen som förändras om de är föräldralediga, säger hon. Inte relationen till kvinnan. Deras förhållande blir inte per automatik jämställt. Det är först efter en skilsmässa när barnen bor växelvis hos sina föräldrar som männen verkligen inser hur mycket arbete föräldraskapet innebär.

– Frågan är om politikerna är intresserade av att justera dåliga siffror eller verkligen förändra den maktordning som styr, säger Maria Jansson och föreslår en annan sorts bidragssystem.

Föräldraförsäkringen är utformad med arbetsmarknaden som norm, menar hon, inte utifrån att vi ska skapa goda villkor för barn och lika villkor för kvinnor och män. Ofta beskrivs det som att föräldraförsäkringen ska individualiseras för att kvinnor inte ska betraktas som riskarbetskraft. Om det är det som är syftet så vore det kanske bättre att ta ut en ”barn-avgift” från alla arbetsgivare som sedan kan omvandlas till ”barn-bidrag” för arbetsgivare som har en hög andel arbetstagare som tar ut föräldraledighet.

– På så sätt fördelar man arbetsgivarsidans kostnader för föräldraledighet mer rättvist. Alla arbetsgivare har ju fördel av att det föds ny arbetskraft. Det är också bra att kostnaderna för reproduktionen blir mer synliga eftersom det också visar på både arbete och arbetsdelning som tidigare varit osynliggjort, säger Maria Jansson.

Reform för redan jämställda

Ann-Marie Ljungberg har som författare och debattör i många år påtalat problemen med en individualiserad föräldraförsäkring.

– Redan nu står kvinnorna för de obetalda dagarna, säger hon, och det skulle inte förändras. Det är en reform för de redan hyfsat jämställda paren. Men om mannen inte anser sig kunna vara pappaledig så är ju hon tvungen – även utan ersättning.

– Om mamman börjar jobba efter åtta månader och lämnar och hämtar hos pappan så har hon ansvaret för bebisen större delen av dygnet, hon får ta vaknätter och tidiga morgnar, men han får pengarna, säger Ann-Marie Ljungberg.