”Det finns ingenting otolkat i tillvaron”, hävdade Thomas Kazen, professor i teologisk exegetik, under föreläsningen ”Sex/Homo/Heder i Bibeln – en hiskeligt hierarkisk historia”. Ens referensram är kulturellt formaterad. Delar av Bibeln är fullständigt obegripliga, medan stycken som har stötts och blötts i årtusenden är mer tillgängliga. Varför? De har utforskats. Dialog med texterna har gjort dem begripliga. ”Det är oerhört viktigt att förstå denna mekanism. Människor som hänvisar till precisa citat från Bibeln har helt enkelt inte tänkt ordentligt.
Bibelns tolkningsramar
Vad betyder frälsning? Enligt vem? Vad var sex?” Tolkningen är beroende av rumsligt och temporärt sammanhang. Teorin är applicerbar överallt. Ja, vi gör kön. Ja, vi gör ras. Ja, vi förändrar verkligheten genom performativitet. Min erfarenhet av den så kallade sekulära akademiska humanioran är emellertid att det finns tendenser till att döma religiös skrift på ett sätt som har beröringspunkter med fanatiska bokstavstolkare. Nämligen, som om Bibeln stod utanför tolkningsmöjligheternas ramar.
”Varje troende person måste ta ansvar för sin läsning av skriften. Om vi lutar oss på Bibeln som den 'bara är', har vi överlåtit tolkningen åt någon med auktoritet,” menar Kazen som motsätter sig idén om essentialistiskt laddad skrift.
Min bakgrund gör mig till en tämligen inkompetent bibel-läsare och jag vill undvika att på något sätt appropriera expertis i ämnet. Jag har inte ägnat tid åt att söka min Gud i religiös skrift, jag har inte bekymrat mig om vad hen tycker om sexuella preferenser. Detta ser jag, personligen, som ett privilegium. Därmed inte sagt att religiös tro inte kan föra gott med sig, vilket både Kazen och mitt sällskap visar med sin blotta existens. Att fundamentalt ifrågasätta en sanning en växt upp med, kan dock vara en smärtsam process. Hur hitta en styrka i en Gud vars heliga skrift tycks fördöma ens kärlek? Texterna måste ges mer svängrum än att läsa orden som vore de dikterade idag, menar Kazen.
I detta känner jag igen mig. För själv har jag ju gjort queera läsningar av Strindberg. Analyserat Sokrates, liksom Flaubert. Texten talar inte i sig själv, Roland Barthes utropande av författarens död är knappast kontroversiellt idag.
Sex hos de gamla grekerna
Om en inte betraktar Bibeln som Guds talan via apostlarna, måste texten förstås i relation till sin samtid. Vad var normen kring sex under antikens Grekland? Vad innebar det ”Att ligga med en man som man ligger med en kvinna” i det romerska imperiet? Förutsättningarna för sex byggde på dominans. Penetration var en akt av makt där den aktivt överordnade kunde tillfredsställa sig på en lägre stående passiv individ. Till skaran räknades ynglingar, kvinnor och slavar. Oavsett kön. Bibeln har onekligen mannen som utgångspunkt och texterna är patriarkala, vilket Kazen återkommer till under kvällens gång. Han snuddar vid Sapho, men konstaterar att bevaringen är fragmentarisk. Lesbisk sexualitet ids Bibeln inte ens förbjuda, kvinnor var ju av naturen passiva. Skiljer sig Bibeln från den allmänna historieskrivningen från samma tid som särskilt patriarkal? Knappast. Den som fortsätter traggla Platon, bör alltså lämnat sinnet öppet för den som söker svar i bibliskt stoff. Även om jag saknar ett vidare resonemang om synen på ”kvinnlig sexualitet” (kanske något om Lysistrate?) ifrågasatte föreläsningen trots allt den homofobi som sägs vara uttalad i Bibeln.
Jag förstår föredraget som en kamp mot bokstavstolkarna och om rätten till tro. Just för att jag identifierar mig som post-strukturalist, inser jag att detta inte är en objektiv sanning – utan en tro. Fördömande bibeltolkning kan spela en mycket destruktiv roll, vilket gör det viktigt att skapa alternativ. Kazen utvecklar: Under antiken kopplades alltså sex till asymmetri. Tredje Mosebokens ”Du får inte ligga med en man som man ligger med en kvinna”, kan förstås som: Du får inte ha sex med en jämlik. Att bli penetrerad var att bli passiviserad, vilket innebar degradering.
Kazen förtydligar genom att visa bilder på pederasti. Fria män uppvaktade unga pojkar för att så småningom fullända manlighetsritualen genom att tillfredsställa sig mellan pojkens lår. Ynglingen avbildas aldrig med erigerad penis eftersom han förväntades vara passiv. Texter av såväl Seneca, Platon och Aristotoles och poem från 500-talet före vår tideräkning bevittnar idén om pederasti.
Sodoms mångtydighet
Kazen går vidare med den bibliska berättelsen om Sodom, som givit namn åt det laddade ordet sodomi. När (de manliga) invånarna i Sodom hotar att våldta stadens manliga besökare bestraffas de hårt av Gud. Men för vad? Vem kopplar brottet till homoerotik? Nej, synden handlar om ogästvänlighet, argumenterar Kazen. Att dessutom önska penetrera en jämlik var ett oförlåtligt brott. Så vad betyder då detta? Kanske att Bibeln, liksom de gamla grekerna, var relativt ointresserade av vilket kön personen den fria mannen satte på hade. Patriarkal, ja. Hierarkisk, ja. Homofob, i fråga om explicit förbud? Tveksamt. Kazen sammanfattar: Varken den som lutar sig på Bibeln för att hitta argument för homosexualitet eller mot detsamma, kan sägas hitta rätt.
Dagens syn på sexualitet överlag ser annorlunda ut nu än då. Bibeln är inte en instruktionsbok utan ett historiskt dokument. Det relevanta blir att begrunda dagens värderingar, vad som skapar heder och skam. För på samma sätt som Paulus tolkade sex utifrån de rådande strukturerna, lever vi med föreställningar om rätt och fel. Men dessa är inte givna lagar utan bottnar i kulturell formatering. Då som nu.
Kazens forskning visar, enligt min förståelse, att vissa tagit tolkningsföreträde av Bibeln och att det ligger i dessas intresse att fortsätta med rättfärdigande av homofobi via den. Men tolkningen av text är knutet till den referensram vi har. Detta gäller inte enbart Bibeln, utan manar till ifrågasättande av alla auktoritära läsningar av begrepp som formar vår uppfattning av det ”dygdiga” eller det ”syndiga”.
