Wendy Cruz är representant för den globala rättviserörelsen Via Campesina som kämpar för småbrukare och bönders rättigheter. Rörelsen grundades 1993 i samband med att den ökade globaliseringen krävde av bönder att organisera sig internationellt och kämpa för autonomi och rätten att formulera sina egna strategier för matproduktion.
I dag är Via Campesina en koalition av 164 organisationer världen över som alla förespråkar nya politiska reformer för social och ekonomisk rättvisa och kämpar för småskaligt, hållbart jordbruk som en väg att nå en rättvis matproduktion. Via Campesina har blivit känd som en viktig förespråkare av matsuveränitet – ett begrepp som kort syftar till rätten att producera mat på egen mark. På senare år har rörelsen också börjat lägga stor vikt vid feminism och att aktivt arbeta mot det förtryck kvinnliga småbrukare och bönder ofta möter.
Fler kvinnor i ledarposition
Cruz börjar med att beskriva Via Campensina som en en global småbrukarrörelse för människor utan mark som arbetar för att utkräva sociala, ekonomiska och även kulturella rättigheter. Rörelsen har snabbt växt internationellt och arbetar därför efter gemensamma riktlinjer, men Cruz är tydlig med att understryka att rörelsen också anpassar sig efter de olika ländernas egna kontexter när politiska mål och krav formuleras. Den senaste tidens fokus på feministiska frågor i Via Campesina har – globalt sett – varit revolutionerande för rörelsen i stort, berättar Cruz. Kvinnor har utökat sina möjligheter att delta i rörelsen, och även fördjupat sitt deltagande genom att själva börja formulera politiska mål och sätta dessa högst upp på rörelsens agenda.
För tio år sedan fanns det bara en kvinna inom rörelsen med ledande position i den internationella koordinationsgruppen, men på ett internationellt möte i Bangalore i Indien samma år formulerades nya mål för jämställdhet. Mötet blev startskottet för en ny process i vilken förtryck som kvinnliga bönder och småbrukare specifikt möter började diskuteras. Den feministiska kampen i Via Campesina har sedan dess särskilt fokuserat på positiv diskriminering, med fokus på frågan om deltagande. Att skapa egna utrymmen för kvinnor inom rörelsen för att få möjlighet att formulera en egen politisk agenda har varit ett viktigt verktyg.
Ni lägger stort vikt vid begreppet matsuveränitet – på vilket sätt har begreppet en feministisk betydelse?
– Matsuveränitetsbegreppet har att göra med kampen för autonomi, det vill säga rätten att ges möjligheten att formulera sina egna beslut om matproduktion. Kampen för självbestämmande och suveränitet artikulerar specifikt kampen för kvinnor att ha rätt att ta beslut om sina egna liv, eftersom feminismen bidrar med ett särskilt fokus på kvinnans kamp. Vi arbetar med en folklig landsbruksfeminism som erkänner den viktiga politiska kampen feminism har inneburit, men dessutom lägger stor vikt vid kulturella och sociala aspekter och den specifika identitet som kvinnor från landsbygden ofta har och den diskriminering de möter på grund av detta.
Cruz konstaterar att lantbrukskvinnornas utsatthet är något andra feministiska rörelser ofta glömmer. En feministisk analys av matsuveränitet belyser just den roll patriarkatet spelar i marginaliseringen av kvinnor i lantbruket, menar Cruz. Detta är viktigt eftersom diskussioner kring vikten av matsuveränitet ofta pekar ut kapitalism som ett av de största hindren mot ökad autonomi för bönder, men patriarkatets roll i marginaliseringen har inte uppmärksammats på samma sätt. Därför pekar den folkliga lantsbruksfeminismen på hur både kapitalistiska och patriarkala strukturer slår hårt mot lantbrukarkvinnor världen över.
Feminismen inom rörelsen
Cruz beskriver hur det feministiska arbetet även börjar växa utanför Via Campesina. På viktiga kampdagar för kvinnors rättigheter, såsom den 8 mars, samarbetar hon och andra med olika feministiska organisationer, både globalt och lokalt. När vi talar om feminism är Cruz också noga med att peka på vikten av att Via Campesina väljer att använda sig av just ordet feminism i sin kamp. Detta är för att understryka rörelsens historiska och politiska betydelse. Trots intern kritik är de övergripande samtalen om hur olika feministiska strömningar kan samarbeta och formulera nya krav avgörande, menar Cruz.
– Därför måste vi fortsätta använda oss av begreppet och se det hela som en pågående process – än har vi inte kommit till slutsatsen.
Vilka är de största utmaningarna för Via Campesina?
– En av framtidens viktigaste utmaningar är just att visa på hur patriarkatet och kapitalismen samverkar i stort och försvårar för lantbrukare när det kommer till deras möjligheter att ha tillgångar till mark och resurser. Specifikt måste vi visa hur den samverkan använder kvinnokroppen för ekonomisk exploatering, exempelvis hur transnationella bolag utnyttjar kvinnors kroppar för ökad ekonomisk vinst. Det här är kopplat till kränkandet av människors tillgång till resurser.
Jag frågar slutligen vilken roll rörelser i Sverige kan spela för att påverka bönders och småbrukares rättigheter internationellt. Cruz hävdar bestämt att vi måste fortsätta att utkräva våra rättigheter som medborgare genom föra den viktiga kampen mot att transnationella företag får allt för mycket makt och inflytande. Den snedvridna maktfördelningen påverkar producenterna och konsumenterna. För att uppnå en rättvis matproduktion måste vi alltså arbeta globalt, avslutar Cruz.
