Det var först i en debattartikel på SVT Opinion som Fanna Ndow Norrby kom ut som grundare till Svart Kvinna, efter att ha varit anonym sedan starten. Hon skrev att via sociala medier beskriver hon hur fördomar och rasism mot svarta yttrar sig i dagens Sverige. ”För att bekämpa rasism och sexism måste vi våga tala om det.”
I höst släpper Ndow Norrby boken Svart Kvinna genom Natur & Kultur. Boken, som blir en antologi, ska innehålla inlägg från kontot och nyskrivna texter av svarta kvinnor. Texterna blir som en fördjupning av reflektioner och analyser och tankar som väckts av att vara just svart kvinna i Sverige, säger hon till Feministiskt perspektiv.
Vad önskar du med boken?
– Jag önskar att den blir en sån där bok som en bara måste ha läst om en kallar sig samhällsinsatt, feminist och antirasist. Det vore bra om skolor och arbetsplatser plockade upp den. Men det absolut största målet är att vi som drabbas av dessa strukturer återigen förstår att vi inte är ensamma och att det inte är oss det är fel på. Det har jag sett att kontot har bidragit med.
Anser du att Instagram-kontot har lett till ökad kunskap om svarta kvinnors utsatthet? Om ja, på vilket sätt märks det?
– På mer personliga plan har jag fått många mejl och läst många kommentarer om hur kontot har hjälpt folk att förstå hur vissa strukturer och tankemönster hänger ihop med den större bilden av vad rasism är och gör med oss. Sen rent praktiskt har jag inte märkt så stor skillnad men jag vet att flera olika politiker följer kontot så förhoppningsvis är det något de bär med sig...
Vad mer, tänker du, kan göras för att uppmärksamma och diskutera denna typen av sexism och rasism?
– Jag tror att det är i skolan, gymnasiet och på universiteten de största attitydförändringarna kan göras. Historieärliga böcker som faktiskt berättar om hur det kommer sig att världen i dag är så pass rasistisk skulle vara bra. Sveriges egen inblandning i kolonialismen borde uppmärksammas och diskuteras för att vi ska förstå hur inpräntade och gamla dessa synsätt är. Jag tycker att Sveriges roll som stat diskuteras alldeles för sällan.
