Under rubriken ”En feministisk utrikespolitik i EU” samtalade Eva Zetterberg – tidigare svensk ambassadör i Chile och aktuell ordförande för nätverket 1325, paraply för organisationer som arbetar för att främja FN-resolutionen med samma nummer om kvinnor, fred och säkerhet – med EU-parlamentarikern Marita Ulvskog, vice ordförande för gruppen progressiva socialdemokrater och Annika Söder, kabinettsekreterare på Utrikesdepartementet. Ulvskog är även ansvarig för jämställdhetsfrågor i sitt utskott, sysselsättningsutskottet. Hon berättar att när de jämställdhetsansvariga i samtliga utskott skulle samlas för ett första möte visade sig samtliga ledamöter vara svenska.
– På mitt diplomatiska vis reste jag mig upp och sa ”Såhär kan vi inte ha det, att det enbart är vi svenskar som är ansvariga för jämställdhetsfrågor medan ingen annan bryr sig.” Låt oss säga att vi ligger verbalt före i genderfrågor, men det är ju helt snurrigt om det endast är ett land av 28 som ska bära det ansvaret i EU. Men just när det gäller utrikesfrågorna finns det en starkt jämställdhetsmedveten ansvarig kommissionär, Federica Mogherini.
Sexuellt våld som vapen
Marita Ulvskog talar vidare om vikten av intervention i kontinenten Afrika, där hon betonar att sexuellt våld är som vapen i konfliktdrabbade områden och krigföring är ett stort problem som EU måste ta tag i.
– Väldigt mycket av ursprunget till frågan om en feministisk utrikespolitik och behovet av det, har att göra med massvåldtäkter som vi har sett i just Afrika kopplat till väpnade konflikter. Men man talar också om en ny generation unga kvinnor som får makt och tar makt i kontinenten.
Eva Zetterberg instämmer och lyfter att sexuellt våld är vanligt förekommande i flera andra konfliktdrabbade områden, samtidigt som nya generationer kvinnor som tar makt och jobbar i förebyggande syfte har ökat.
– Operation 1325 finns i Sverige och över världen och jobbar framför allt med utbildning och samarbete mellan kvinnor från olika länder. Nyligen hölls ett seminarium i Jordanien med deltagande kvinnor bland annat från Palestina och olika länder i Afrika. Det var oerhört givande, och man ser också hur de kräver sin roll, det är inte så att vi ska komma och tala om hur de ska göra, utan det är ett samarbete och vi får lyssna till vilka behov de har och vad vi kan bistå med.
Kritisk mot den militära upprustning
Eva Zetterberg tycker det är viktigt att det svenska civilsamhället är delaktigt och att personer kan mötas och samarbeta utan att vara representanter för regering eller andra politiska grupper. Hon påpekar att det är viktigt att resurser finns för att stötta kvinnor från mindre privilegierade länder och att Sverige i den frågan bör vara mer generöst, samt att utrikesdepartementet bör instifta en post som fokuserar på jämställdhetsarbete. Eva Zetterberg är särskilt kritisk mot den militära upprustning som nu pågår och lyfter att det även är viktigt att ha ett feministiskt perspektiv på migrationen.
Marita Ulvskog påpekar att de svåraste frågorna att få genomslag för i EU-parlamentet är relaterade till aborträtten, och andra sexuella och reproduktiva rättigheter. Feministiskt perspektiv ställde några frågor till Ulvskog efter samtalet, om jämställdhetsarbete ur ett EU-perspektiv.
Hur går ni till väga för att bedriva en feministisk politik om det råder sådan okunskap eller brist på intresse för feministiska frågor i EU-parlamentet?
– Vi som är ansvariga för jämställdhetsfrågor ska vara de som kollar vilka frågor som kommer upp på dagordningen, vilka resultat det ger, hur man involverar både män och kvinnor i det arbetet som sker i utskottet. Det är där vi har stark svensk representation, medan de andra grupper inte utser några ansvariga. Och det får jag protestera mot, jag lyfter det i min egen socialdemokratiska grupp.
Du pratade en del om förekomsten av sexuellt våld som vapen i krigföring. Anser du att det är möjligt för EU att förebygga sexuellt våld i konfliktdrabbade områden och i så fall hur?
– Det tror jag absolut, där tror jag att EU kan ha stort inflytande. Det handlar om allt från att markera att sexuellt våld är absolut oacceptabelt, men också att ha en lagstiftning vad gäller exempelvis konfliktmineraler, som innebär att man helt enkelt inte köper mineraler från gruvor i delar av Kongo där de grymmaste attackerna har genomförts. Det handlar om att vara bestämd och att det ska kosta, inte enbart i skam utan också i pengar. Problemet ibland i EU är dock att det är en väldigt tydlig borgerlig högermajoritet i parlamentet, vilket betyder att vi inte alltid klarar att få igenom beslut. Men ofta klarar vi det.
Vilka frågor är mest aktuella i EU-parlamentet vad gäller feministisk utrikespolitik?
– Det är just konfliktmineralfrågan, där EU är sämre än USA till och med vad gäller spårbarhet av konfliktmineraler. Mobilen du håller i, till exempel, innehåller just dessa konfliktmineralerna, men det borde då finnas en markering på din mobil, som ett slags rättvisemärkning för konsumenter. Men stora grupper i EU vill inte att det ska finnas sådan typ av spårbarhet så att konsumenter ska kunna ta reda på hur det står till med ens produkt.
Menar du att en feministisk utrikespolitik också är kopplad till en feministisk handelspolitik?
– Ja, för vi ska inte handla med länder där en del av gruvbrytningen är kopplad till det rövarband i en del av Afrika som använder sig systematiskt av massvåldtäkter för att behärska en grupp militärt och ekonomiskt.
Går det att säga samma sak om svensk vapenexport och handeln med Saudiarabien till exempel?
– Det är ju inte riktigt samma sak som de här delarna av Afrika men det finns säkert samma resonemang man kan föra principiellt med hur kvinnor behandlas och vilken ställning de har, vilken ojämlikhet som råder systematiskt i ett samhälle.
Hur ser du på kopplingen mellan feministisk utrikespolitik och svensk försvarspolitik som Eva Zetterberg var inne på?
– Jag vet inte om jag kan formulera det i snabba ord, jag tycker det är viktigt att Sverige har ett bra försvar, men jag tror inte att det, om man organiserar försvaret och det egna landet på ett vettigt sätt behöver stå i strid med feministiska värderingar.
Hur ser du på ett svenskt medlemskap i Nato?
– Jag är absolut motståndare till svenskt medlemskap i NATO.
Enligt Eva Zetterberg finns det ett glapp som behöver överbryggas mellan de olika politikområdena.
– Det jag tycker brister är att sätta utrikespolitiken i ett säkerhetspolitiskt sammanhang och få med andra aspekter än den rent utrikespolitiska till försvarsfrågor och annat, säger hon när Feministiskt perspektiv följer upp med frågor.
Hur skulle försvarspolitiken bedrivas för att vara feministiskt giltig?
– Jag tycker att man ska ha ett helhetsperspektiv. Försvarspolitiken präglas i hög utsträckning av ett manligt perspektiv och en tilltro till att militariserad försvars- och säkerhetspolitik ger resultat. Det tycker jag rimmar illa med en feministisk utrikespolitik. Jag tror på dialog. Sen behövs försvaret också, för kvinnor- barn och civilbefolkning, utrustning för minröjning till exempel, men inte ett försvar som bygger på angrepp. En helhetspolitik håller väl på att utformas, men man har inte tagit in vapenexporten i detta. Det saknar jag. Mänskliga rättigheter är en grundpelare i vår politik, men att de får stå tillbaka till förmån för våra intressen att sälja Jas-plan, tycker jag är beklagligt.
Vad kan göras för att påverka den utvecklingen?
– Att fler säger ifrån, i alla möjliga sammanhang. Inom partierna, men också i civilsamhället. Kyrkor, idrottsrörelser, Sverige har ett utbrett civilsamhälle där denna fråga borde komma fram.
Hur ser du på den militära upprustning som just nu sker? Och ett eventuellt svenskt Nato-medlemskap?
– Jag ser en negativ utveckling. Jag tror inte att vi är skyddade av att gå med i Nato, tvärtom. Det alla är ute efter är hotet från Ryssland och ju fler i deras omgivning som går med i Nato, desto mer uppfattas det som ett hot, men det finns inget hot. Det innebär också att Ryssland å sin sida känner att de också måste rusta upp och det är en utveckling i helt fel riktning. I Sverige har man på ett obetänksamt sätt gått in i det, tycker jag.
