Vad menar Mona Sahlin med våldsbejakande extremism? Presenterar medier en polariserad bild av terrorism? Vad betyder anslutningen till terrororganisationen IS för unga? Hur ser terrorexperter på radikaliseringsprocessen? Beror IS framväxt på USA:s invasion av Irak 2003? Det blev en het diskussion kring dessa frågor på ett seminarium i Almedalen under rubriken Mellanöstern i Europa och Europa i Mellanöstern. Det handlade om religion och terrorism.
Den rådande religionsfriheten är viktig och ska försvaras till varje pris. Religionsfriheten innebär dock inte att det är tillåtet att göra vad som helst i religionens namn. Det betonade Mona Sahlin, nationell samordnare mot våldsbejakande extremism, under samtalet som arrangerades av Socialdemokrater för tro och solidaritet. Hon påpekade att islamofobin, antisemitismen och nynazismen är alla växande grenar i det svenska samhället som måste bekämpas parallellt, liksom den växande så kallade våldsbejakande extremismen. Rashid Musa, ordförande för Sveriges unga muslimer (Sum), påpekade att det inte finns en exakt definition av vad våldsbejakande terrorism är heller, att det är viktigt att fråga sig vad begreppet står för.
Kopplingen mellan religionen islam och problemet med svenska ungdomar som ansluter sig till IS/Daesh möter Sum mycket, och Musa menar att det har lett till vad han kallar ”expertkunskap på området”. Han talade om hur medier presenterar en polariserad bild av terrorismen och gick tillbaka till 11 september för att förstå det på ett annat sätt. Han förklarade hur en ”vi och dem” diskurs skapades efter terrorattentatet i USA. Musa underströk att många glömmer, när frågan om varför ungdomar ansluter sig till IS diskuteras, den politiska aspekten vilken innefattar krigen i Irak och Afghanistan, att tortyr åter introduceras som redskap för att få fram information, men även den pågående militariseringen av Mellanöstern.
Utanförskap och identitet
När Evin Ismail fick ordet berättade hon att hon länge funderat kring frågor om segregation och utanförskap. I sin tidiga forskning gjorde hon djupintervjuer med personer som vuxit upp i förorter, bland annat Angered där hon själv växte upp. En av dessa intervjupersoner visade sig senare ha anslutit sig till IS, vilket väckte hennes intresse för frågan om svenskar som ansluter sig till organisationen. Ismails intervjuperson hade vittnat om upplevelser av utanförskap och en känsla av identitetslöshet. Ismail menar att anslutning till organisationen kan förstås som ett slags självmord, eller en självuppfyllande profetia, sett till hur muslimer porträtteras i medier efter 11 september. Hon har studerat IS ideologi, vilken hon menar stämmer överens med det av Bush skapade ”kriget mot terrorismen”. I den framhävs att det pågår ett krig mot muslimer och att den enda lösningen är att ansluta sig till IS, en frizon.
Peter Weiderud inflikade att han ser IS framväxt som ett resultat av USAs invasion av Irak 2003, då många kompetenta personer ställdes åt sidan i den irakiska politiken och USA misslyckades med att lämna Irak som ett enat land, där alla grupper skulle haft en inblandning i återuppbyggandet av staten. Han betonade att extremismen som IS företräder är kriminalitet, och inte har något att göra med islam som sådan.
Avhopparverksamheten
När paneldeltagarna presenterade sina tankar tog Mona Sahlin ordet och uttryckte en viss upprördhet. Hon protesterade mot att använda vad hon kallade ”historien om Mellanöstern, västvärldens hyckleri och USAs provokationer” som förklaringen bakom IS som terrororganisation och menade att det inte skulle accepteras att använda politiska skäl till att halshugga människor eller våldta kvinnor. Hon betonade att fanatism finns inom alla religioner och exemplifierade med Breivik, men menade att frustration och ilska inte kan förstås som orsaker till att personer ansluter sig till organisationen.
Mona Sahlin talade om sitt arbete i vilket hon har fått kontakt med mödrar till ungdomar som rest för att ansluta sig till IS. I arbetet bygger hon upp en linje där mödrar kan få stöd av samhället för att tidigt kunna förhindra att deras barn reser ned. Hon lyfte också vikten av att utveckla en så kallad ”avhopparverksamhet” där personer som går ur IS ska kunna få stöd att återvända till samhället, samt att det i Sverige måste byggas fler moskéer, för att muslimer inte ska känna att de behöver utöva sin religion under jorden.
Peter Weidegård förtydligade att det finns påvisade samband angående att rekrytering sker i socialt utsatta miljöer. Han instämde med Sahlin om vikten av att bygga fler moskéer och stärka vad han kallade ”en ordentlig svensk islam”, i vilket ett starkt förtroende finns mellan moskéerna och polisen till exempel.
Radikaliseringsprocesser
Rashid Musa väckte frågan om radikaliseringsprocesser och hävdade att många terrorexperter i Sverige menar att sådant som att skägget växa, besöka moskén eller klä sig i traditionella kläder antyder att det sker en så kallad radikalisering.
I sitt sista ord lyfte Evin Ismail frågan om svenska skolans ansvar, vilken hon menade har misslyckats i den här frågan. Att de måste lära ut källkritik och diskutera det här ämnet med eleverna, men också vikten av att inte peka ut enskilda elever som ett hot, om de exempelvis skulle vilja be i skolan.
Mona Sahlin sade slutligen som svar på Rashid Musas fråga om definitionen av våldsbejakande extremism, att det är att vara beredd att ta till våld mot andra människor i religiösa eller politiska syften.
