Anna Kinberg Batra hade i princip två saker att säga. Regeringens politik kommer att skapa det ”nya utanförskapet”. Och Moderaternas nya partiledare står beredd med en lösning. De som hamnar i detta nya utanförskap ska ha större chans till det ”första jobbet.”

Nya moderaternas nya partiordförande vill bli ny statsminister senast 2018 och det var just dessa två begrepp som hon ville sätta i sinnet på sina åhörare. Det ”nya utanförskapet” är ett hotfullt moln som tornar upp sig nu när regeringen är rödgrön och kan bara lösas med en moderatledd regering och ett första jobbet-avdrag.

Det nya utanförskapet är förstås inte bara ett nytt nyord från det konservativa parti som gjort omvandling till sitt permanenta namn. Hur länge kan den nu decenniegamla moderata politiken kallas ny? När Anna Kinberg Batra senare fick precisera vad första jobbet-avdraget är visade det sig ha samma konstruktion som de gamla vanliga jobbskatteavdragen. Som precis som 2006 kommer att ge störst inkomstförstärkning till de som tjänar mest, men precis som då presenteras som en riktad satsning för låginkomsttagare.

I det nya ligger alltså återigen mycket gammalt. Åtminstone sett till de Nya moderaternas historia. Vad annat anstår ett konservativt parti? Här upprepas Fredrik Reinfeldts manöver att lansera politik som ökar klyftorna i samhället som omtanke med utsatta. Utanförskapet då berodde på Socialdemokraterna, men kunde inte lösas med allianspolitik. Den nygamla politiken har alltså blivit svårsåld och behöver kläs i ny vokabulär. Fungerar tricket igen? Det återstår att se.

Någon ambition att luta sig mot Sverigedemokraterna för att få regera gav Anna Kinberg Batra i vart fall inte uttryck för. Tvärtom placerade hon Jimmy Åkesson till vänster, åtminstone vad gäller jobbpolitiken som var vad talet alltså handlade om – förutom den korta utvikningen till IS, Ukraina och Grekland i inledningen. Även den blev språngbräda till det egentliga ärendet. Osäkerheten i omvärlden fungerade som varnande exempel i förhållande till Kinberg Batras fokus på jobben.

Talet var i det närmaste hypnotiskt. Nyorden upprepades så ofta att det till slut var det enda jag kunde höra. Första jobbet. Nya utanförskapet. Det första jobbet nämndes 28 gånger i Kinberg Batras dryga halvtimmen långa tal – det vill säga nästan en gång i minuten. Det nya utanförskapet 14 gånger, alltså varannan minut.

Hypnos fungerar enligt hypnotisören bara på den som vill låta sig hypnotiseras. Och villiga verkade det i alla fall vara gott om bland åhörarna i det sommarvarma Almedalen. Anna Kinberg Batra gav ett ledigare intryck än vanligtvis, inte bara på grund av miljön. Även om talet lät välrepeterat lyckades hon fånga publiken, kanske mest med berättelsen om sitt eget första jobb, och vad det lärde henne: ”…passa tider, hantera kassan, hålla köket i ordning och att bemöta alla möjliga människor som kom till kiosken, från den tonårige killen på moped som ville köpa kondomer men inte vågade säga det högt, till den äldre damen som kom med färdtjänst och inte hade någon annan att prata med än oss.”

När hon nämnde kondomerna skrattade många till. Att det var just lösningen på ungas väg in på arbetsmarknaden som skulle placera sig i åhörarnas undermedvetna lämnade Anna Kinberg Batra ingen utrymme för tvivel om. Men hon talade också om ”Kvinnan som bott i Sverige i hela sitt vuxna liv” som aldrig haft ett arbete. Som kan ”kan ta hand om barn, jag kan ta hand om äldre, jag kan servera mat ” men inte får chansen. Då beror det, trots att hon gått kurser och haft praktikplatser, inte på diskriminering, utan på att regeringen ger sig på rut-avdraget. Återigen låter politiken bekant. Fler behöver enkla jobb:

”Jag kan aldrig acceptera att unga människor inte ser någon framtid i Sverige. Jag kan aldrig acceptera att den som är beredd att göra vad som helst finner att varje dörr till arbetsmarknaden är stängd. Jag kan aldrig acceptera att den som hamnat i utanförskap ska fastna där.”

Här kommer stora applådsalvor och bredvid mig står några kvinnor som låter övertygade: ”Det där var riktigt bra”, ”Jo, jag tycker att hon är bra i alla fall”.

Vad i alla fall står för kan jag bara spekulera om. En god gissning är nog Decemberöverenskommelsen. Ett ord som talet var kliniskt befriat ifrån, men som Anna Kinberg Batra passade på att så lite tvivel om:

”När jag bildar nästa regering kommer jag aldrig att acceptera att människor lämnas utanför. Då ska vi bygga Sverige starkare för alla. När alliansen vinner valet, senast 2018, ska vi börja jobba direkt. Vi ska bryta det nya utanförskapet.
”