Fattigdomen och våldet mot kvinnor och barn har ökat i Filippinerna under Benigno Aquinos tid som president. Nu skämtar många om presidenten som talar med dubbla tungor, och protesterna, som ofta slås ned med våld, avlöser varandra. Gordana Malesevic rapporterar om protesterna samt Gabriela kvinnopartiets initiativ för att uppmärksamma fattigdomen och våldet i Filippinerna.
Vid sin inspektion av Angatdammen, som tillhandahåller huvudstadskommunen Manila med vatten, varnade president Benigno Aquino III väljarna häromdagen för att rösta på politiker som ger tomma löften, han varnade för ”de som kommer att utnyttja sin position för egen vinning”. Det har lett till många skämt i huvudstaden och dess omnejd. Det tycks som att presidenten inte är medveten om att han anses vara just en sådan person som han varnar för.
Under presidentkampanjen 2010 lovade Benigno Aquino bland annat att införa transparens inom administrationen genom att införa lagen om informationsfrihet, men sedan han kom till makten har han och hans kolleger i kongressen gjort allt som stått till buds för att förhindra att den skall få laga kraft. I installationstalet lovade Benigno Aquino att motverka fattigdom och korruption och stoppa allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter, men fortfarande rövar militärstyrkorna olagligt bort medborgare och dödar dem. Det kan ske eftersom den politiska eliten saknar vilja att stoppa polisens och militärens straffrihet.
Korruptionshärvor har offentliggjorts i artikel efter artikel (läs- och skrivkunnigheten är över 95 procent och något högre bland kvinnor än män) och listan på hur Benigno Aquino har använt sin position för egen vinning är lång. Folkets protester avlöser varandra nu, med drygt ett halvår till nästa parlaments- och presidentval.
Våld och fattigdom
Kvinnor som är fast i fattigdom och våld deltog i helgens omfattande protester under vilka Gabriela kvinnopartiet höll en presskonferens utanför presidentpalatsen. Benigno Aquino III tilldelades då priset för att inneha alla kännetecknen för en usel president. Gabriela kvinnopartiets kongressledamot Emmi de Jesus och Luz Ilagan skämtade dock inte: Filippinerna kommer definitivt att missa sitt utvecklingsmål att halvera fattigdomen till 2015 års slut. Det blev klart när landets motsvarighet till Statistiska centralbyrån lade fram sin rapport i mars. Den visar att fler filippinare levde i fattigdom och extrem fattigdom under 2014 än året innan, trots att landet haft en, enligt Världsbanken, normal ekonomisk tillväxt de senaste tre åren.
Under Aquinos fem år som president har bland annat flera storskaliga gruvprojekt godkänts, tvärtemot den berörda befolkningens vilja. Lumadfolkets skolor har stängts av paramilitära styrkor och ursprungsbefolkningens försök till samtal med lokala och nationella myndigheter har bemöts med våldsamma attacker från polis. Det har lett till att lumads flytt till den kristna församlingen United Church of Christ in the Philippines där de har erbjudits beskydd. Under den gångna helgen har polis stormat församlingslokalerna och försökt att tvinga ursprungsbefolkningen tillbaka till deras hem.
Att tvinga lumads att återvända till militariserade samhällen är ett dödsstraff, enligt Luz Ilagan, som tillsammans med Emmi de Jesus tilldelade president Aquino även ”Den våldsamma politikens pris”, för att ha låtit det sexuella våldet mot barn och kvinnor öka under sin tid som president.
Sexualbrotten
Enligt kongressledamoten Ilagan och de Jesus var sju av tio sexualbrott under 2014 utförda mot barn, och det ökade sexuella våldet är till följd av den ökade militariseringen. Gabreila kvinnopartiets kongressledamöter syftar på det bland filippinarna mycket impopulära avtalet Enhanced Defence Cooperation Agreement (EDCA), som ingicks mellan Benigno Aquino och Barack Obama 2014 och innebär att det, efter mer än ett decennium utan, nu åter finns amerikanska trupper till havs, i luften och på de filippinska örlogsbaserna Subic Bay och Palawan – som vetter mot Sydkinesiska sjön.
Därtill kommer att Aquino inlett ett militärt moderniseringsprogram som skall ha sin fulla kapacitet 2020 – även det en del i Aquino-Obama-samarbetet och en motvikt till Kina, som också rustar militärt.
Kvinnors rättigheter är skyddade enligt konstitutionen, Filippinerna är bland de få länder i världen där skillnaden mellan kvinnors och mäns löner är liten (kvinnors medellön är till och med 6,1 procent högre än männens) och en särskild lag som skall skydda barn mot våld, exploatering och diskriminering finns sedan 1992, men Filippinerna domineras av ett litet antal förmögna familjer som säljer de gemensamma naturtillgångarna och lägger pengarna i egen ficka medan en stor del av befolkningen knappt har råd med mat.
Majoriteten är katoliker och den katolska kyrkan har stort inflytande både i statliga och icke-statliga sammanhang men påvens besök i början på 2015 har inte medfört den draghjälp som Benigno Aquino behöver inför president- och parlamentsval 2016. Den utbredda misären och de stora skillnaderna i livsvillkoren har lett till många folkliga protester, vilka alltsomoftast slagits ned med brutalt våld. Men filippinarna låter sig inte skrämmas; folkets missnöje mot den styrande eliten fortsätter att öka och Aquinos popularitet, som har minskat det senaste halvåret, fortsätter att dala enligt opinionsmätningarna.
