Den 31 juli hittades fem personer mördade i en lägenhet i Mexiko City. Alla hade skjutits i huvudet och deras kroppar bar spår av våld. Kort efter händelsen offentliggjordes namnet på ett av offren, fotojournalisten Rubén Espinosa, som bland annat arbetade för den grävande mexikanska veckotidningen Proceso. Hans namn spred sig snabbt via nyhetsrapportering och sociala medier både nationellt och internationellt. Detta medan de fyra kvinnorna, vars kroppar också återfanns i lägenheten, förblev anonyma.

Under en presskonferens den andra augusti sade en representant för den mexikanska åklagarmyndigheten, Ríos Garza, att kvinnornas identiteter ännu inte var fastställda, men att de var 18, 29, 32 och 40 år.

Vilka var de mördade?

Samtidigt, i alternativa medier och i bland andra Proceso och nättidningen animalpolitico, börjar samstämmiga uppgifter om de fyra kvinnorna spridas. En av de mördade kvinnorna rapporteras vara den 32-åriga politiska aktivisten och kulturarbetaren Nadia Vera från Chiapas i södra Mexiko. Hon lär ha misshandlats och utsatts för sexuell tortyr innan hon sköts.

Hon och Espinosa rapporteras vara vänner från delstaten Veracruz, där de båda hade bott och arbetat. Vera var utbildad antropolog, producerade program för sociala medier och var verksam i delstatshuvudstadens Xalapas studentförening.

Som politisk aktivist tillhörde Vera en bred social proteströrelse, i vilken organiserade studenter, akademiker och andra sociala organisationer ingick. Hon ingick också i #YoSoy132Xalapa, en lokal organisation som visade sitt missnöje med den utbredda korruptionen på alla nivåer i samhället och sökte sanningen bakom alla försvinnanden och mord i delstaten.

Redan för ett år sedan i en intervju i den oberoende tv-kanalen Rompeviento sade hon att om något skulle hända henne eller någon till henne närstående så var de skyldiga de lokala delstatsmyndigheterna. Rompeviento skriver att hon i samband med intervjun uppträdde nervöst och hela tiden tittade mot dörren och fönstret för att försäkra sig om att ingen fanns där. Hon mottog dödshot och flydde delstaten.

Enligt mexikanska tidningar var en annan av de mördade kvinnorna 18-åriga sminkösen Yesenia Quiroz Alfaro från Baja California. Samma tidning rapporterar att den tredje kvinnan var en anställd hemhjälp som hette Alejandra och kom från delstaten Mexiko, och den fjärde kvinnan, 29-åringen, var från Colombia.

I den spanska tidningen El País och i mexikanska medier rapporteras att kvinnorna våldtogs innan de sköts till döds, skriver spanska BBC.

Journalisters osäkra situation

Rubén Espinosa hade enligt tidningen Proceso lämnat Veracruz ett par månader tidigare på grund av de hot och trakasserier han var utsatt för i delstaten där flera verksamma journalister mördats under det senaste året. Han lär dock inte ha sökt skydd av myndigheterna på grund av misstro utan förlitade sig på de organisationer, bland annat människorättsorganisationen Artículo 19, som bevakade hans och andra journalisters situation.

Espinosa hade vid ett tillfälle fotograferat delstatsguvernören i Veracruz, Javier Duarte, då han hade en poliskeps på sig. Det fotot publicerade Proceso på förstasidan med titeln ”Veracruz, laglös delstat” - ett nummer av tidningen som Duarte sedan ska ha försökt stoppa.

Enligt Proceso lär Espinosa ha varit livrädd och haft symptom på posttraumatisk stress efter år av hot och förföljelse på grund av sitt arbete.

Journalisters osäkra situation i Mexiko är väldokumenterad, vilket bland annat poeten och tidigare ordföranden för PEN-Mexiko, Jennifer Clement, sagt i en intervju med Feministiskt perspektiv, och utgör ett allvarligt hot mot landets demokrati.

Sociala rörelsers motkraft

Den här händelsen och rapporteringen kring den visar dessutom med allra största tydlighet hur våld mot och mord på kvinnor fortsätter att osynliggöras gång på gång. Här mördas fyra kvinnor och en man. Rubrikerna som sprider sig som en löpeld över världen berättar att en fotojournalist är död. (Att han må ha varit lite ”kändare” medialt än de andra är inte en ursäkt.)

Precis som Alice Driver visar i boken More or Less Dead (The University of Arizona Press) förblir de kvinnliga offren anonyma i medierapporteringen. Så även den här gången.

Om det inte vore för den motkraft som sociala rörelser, människorättsorganisationer och alternativa medier utgör skulle Nadia Vera, Yesenia Quiroz Alfaro, Olivia Alejandra Negrete, Mila Virginia Marin och alla andra hundratals kvinnor som mördas i Mexiko varje år förbli höljda i mörker och glömmas bort.

Dessa aktörer bryter tystnaden och de döda kropparna i siffror förvandlas genast till människor med ett förflutet och drömmar om en framtid. Detta hjälper oss att se och förhoppningsvis bättre förstå vad det handlar om.

Tack vare dem vet vi att den kvinna som hittades i badrummet var Alejandra, hemhjälpen.

Så här blev hon ihågkommen på Facebook i ett inlägg publicerat av Gina Navarro:

”Den osynliga kvinnan i medierna och i samhället hette Alejandra. Hon mördades och hittades i badrummet i lägenheten, i vilken morden i kvarteret Narvarte ägde rum. Hon var 40 år, arbetade på platsen som hemhjälp. Hon bodde i delstaten Mexiko och hade separerat från sin partner. Bortom dessa uppgifter hade hon ett liv, familj, vänner, en historia och en framtid och säkert också drömmar

de var värda lika mycket som någon annans…

I dag och för alltid uttalar jag ditt namn Olivia Alejandra.

…För alla Alejandras som bör namnges… för alla ansiktslösa kvinnor: RÄTTVISA OCH SYNLIGGÖRANDE”.