FN har beslutat om 17 nya utvecklingsmål för ekonomisk, social och miljömässigt hållbar utveckling som ska vara uppfyllda av samtliga länder år 2030 Målen utgör ett nytt synsätt på olika samhällsfrågor som integrerade och beroende av varandra.
– Målen innebär att fler länder fokuserar på att investera och prioritera sexuell och reproduktiv hälsa, framför allt ökade insatser för att minska mödradödligheten. Jag tror också att det innebär att vi kommer behöva fortsätta arbeta starkare för att målen verkligen uppfylls. Det är flera länder som fortfarande inte håller med om att kvinnor ska ha rätt att bestämma över sitt barnafödande. Så det sätter också press på att man implementerar detta i praktiken, vilket är bra och behövs, säger RFSU:s Karin Nilsson, sexualpolitisk sakkunnig, till Feministiskt perspektiv.
Även om målen innebär fortsatt arbete i positiv riktning var det många frågor som saknades på agendan, säger Nilsson.
Sexuella och reproduktiva rättigheter
Frågor om sexuella rättigheter, rätten att få välja partner, hbtq-personers rättigheter och aborträtten kom inte med. Det finns många områden som fortfarande är kontroversiella och som är svåra att nå konsensus.
Vissa länder är mer pådrivande än andra i frågor som rör sexuella och reproduktiva rättigheter. Sverige och de flesta länder inom EU, utom exempelvis Malta, är bland dem som kämpar för förändring i frågan och det kommer troligtvis innebära resultat, menar Karin Nilsson.
– Jag tror att det kommer ge effekt eftersom man också kommer att tillsätta finansiering för att arbeta med de här frågorna. Inte bara från biståndet men också i nationella budgetar. Det är ett omfattande, nytt ramverk för hur man ska se på utveckling där man också tittar på nationella budgetar, på skatteintäkter och olika typer av finansieringsflöden. Det är sammanfattat i: vad är det som behöver göras för att ett land ska gå framåt? Och då blir det viktigt att jämställdheten tas upp som ett tydligt mål. Och inom det även rätten till sexuell och reproduktiv hälsa och reproduktiva rättigheter. Det har definierats som en faktor för både social och ekonomisk utveckling.
De nya utvecklingsmålen innehåller många bra jämställdhetsmål, om en jämför med millenniemålen, säger Karin Nilsson till Feministiskt perspektiv.
– Millenniemålen handlade mer om låginkomstländer, men nu har man lagt till perspektiv som är viktiga som håller tillbaka utvecklingen för kvinnor och flickor i alla världens länder. Som våld mot kvinnor, diskriminering mot kvinnor och flickor, barnäktenskap, könsstympning, alla de sakerna som har varit ekonomiska, sociala eller juridiska hinder för jämställdhet har man faktiskt ringat in nu med de här nya målen.
