Jag blir, så att säga, lite trött. Det är väl bra att en polis reflekterar men det är mindre bra när samma poliser inte inser sitt eget ansvar utan istället ägnar 1066 ord på sin privata blogg åt polisens pr-arbete.
Martin Marmgren skriver att det är på grund av uteblivna vittnesmål från omgivningen och romer som den så kallade Kistamannen inte har blivit åtalad eller fälld för de flesta av sina attacker mot EU-migranter i framförallt Kista. Det är inte sant. När jag bevakade ärendet för SR i våras pratade jag med både polis, åklagare, vittnen, målsägande och Kistamannen själv och det var bortom all tydlighet att han inte blev fälld för att polisen inte dokumenterat vittnesmålen och samlat bevisning ordentligt. Åklagaren hade därmed inte tillräckligt med material för åtal som, i det fallet, borde varit mordförsök.
I sin blogg skriver Martin Marmgren att för honom var Kistamannen känd bland poliser för att ha hällt tändvätska över en ung kvinna. Men det åtalet fanns inte ens med när han häktades. Polisen förnekade att de nånsin hört talas om det när jag frågade om det.
Mannen berättar också för polisen vid flera utryckningar att han tänker åka tillbaka till lägret och rensa ut romerna om några timmar. De hör inte hemma där, säger mannen. Men polisen varken häktar, omhändertar eller sätter in mer skydd för romerna i Kista. Istället säger de åt mannen att gå hem och några timmar senare kommer han tillbaka med två kompisar. Sedan fortsätter han med attackerna. Vecka ut och vecka in. Inget händer. Trots flera polisanmälningar.
Jag är fullkomligt medveten om att det måste vara svårt och frustrerande att vara polis i dag. Men man kan inte skriva ett blogginlägg som primärt går ut på att skryta om hur duktig man är när polisen faktiskt har misslyckats, på flera nivåer, med att skydda en stor grupp utsatta människor.
