I lördags eftermiddag var Jeremy Corbyns seger ett faktum. Resan till partiledare började i all hast i juni i somras och det handlade om timmar för att få ihop tillräckligt många nomineringar från Labours parlamentsledamöter. Hans kandidatur innebar ganska snart en tillströmning av nya medlemmar till Labour som inspirerades av Jeremy Corbyns vänsterprofil: Han vill till exempel återförstatliga tågtrafiken i landet – något som en stor majoritet av befolkningen stöder, han vill höja skatten för de rika, och föra in hyreskontroll så att privata hyresvärdar inte kan ta ut oskäliga hyror bland annat. Hans kampanjkvarter har varit inhyst hos fackföreningar i London och jobbat med knappa medel. I juli gick fackföreningsrörelsen ut i stöd för Jeremy Corbyn som Labours nästa ledare. I lördags vann han en förkrossande seger med nära 60 procents stöd. Hans konkurrenter, Andy Burnham och Yvette Cooper, som båda har haft ministerposter under Tony Blair, fick endast 19 och 17 procent. Liz Kendall, den fjärde kandidaten och den som anses stå närmast Tony Blair fick endast 4,5 procent. Detta medan Corbyn fortsatt lockat många nya medlemmar till partiet. Efter att han valdes till partiledare fick Labour 15 000 nya medlemmar på 24 timmar.

På måndagen blev Corbyns skuggregering klar. Han hade utlovat en könsbalanserad skuggregering och den består också av 15 män och 16 kvinnor. Men han har kritiserats ur ett jämställdhetsperspektiv ändå, då de fyra posterna som anses tyngst, bland annat inrikes-, utrikes-, och finansministerposterna tilldelats män. Diana Johnson, parlamentsledamot för Labour, beklagade på Twitter det faktum att de posterna alla gick till män: ”En sådan stor besvikelse – en gammalmodigt mansdominerad Labourpolitik i toppositionerna i skuggregeringen #inteförflickor”, skrev hon på söndagen. Även vänsterskribenten Owen Jones var kritisk, han menade att Corbyn borde ha gett två av de fyra posterna till kvinnor: ”Liksom hälften av skuggregeringen borde kvinnor självklart utgöra häften av de stora ministerposterna”, skrev han på Twitter.

Jeremy Corbyn har dock svarat med att resonemanget att vissa poster är viktigare än de andra är ett gammalmodigt sätt att tänka:

– Ni lever på 1700-talet. Det var då man beslutade om de största posterna i staten. Vi har en skuggregering som består av en majoritet kvinnor som sträcker sig över alla delar av politiken och det allmänna och jag tycker att det är en fantastiskt uppställning, sade han till reportrar som svar på kritiken enligt The Guardian.

Kritiken mot Corbyn formuleras också av The New Statesmans redaktör, Helen Lewis. Hon tycker att utnämningen pekar på att Corbyn först valt ut de viktiga topposterna bland män som står honom nära, och senare kämpat för att få ihop tillräckligt många kvinnor för att få en könsbalanserad sammansättning. Flera hoppades på att Angela Eagle skulle bli utsedd till finansminister på grund av hennes erfarenhet. Nu har hon i stället fått dubbla poster, dels som näringslivsminister, dels som skuggregeringens vice premiärminister. Men enligt Sky News var den andra utnämningen ett direkt resultat av kritiken som Corbyn ådrog sig på söndagen och inte en planerad utnämning. En reporter från tv-kanalen hörde en av Corbyns nära medarbetare reagera på kritiken:

– Vi får en massa skit där ute vad gäller kvinnor, ska medarbetaren ha sagt under ett möte och sedan rekommenderade han att Angela Eagle alltså skulle få en andra post, som vice premiärminister.

Utrikespolitik kritiseras

Jeremy Corbyn har också kritiserats för sin utrikespolitik. Han har hittills inte tagit ställning till huruvida han anser att Storbritannien ska gå ur EU efter den folkomröstning i frågan som ska hållas under 2017. Den erfarne parlamentsledamoten Chuka Umunna avgick av det skälet från skuggregeringen. I ett uttalande sade Chuka Umunna att han och Corbyn är överens om avgången men förklarar att skillnader i synen på EU-medlemskapet var avgörande: ”Jag kan inte se att jag under några omständigheter skulle kunna kampanja för oss att gå ur (EU). Jeremy delar inte helhjärtat den här åsikten.”, rapporterar The Telegraph.

Corbyns inställning till Ryssland och dess president Vladimir Putin är avsevärt mer positiv än den Labourledningen hittills har haft, och han har sagt att om han väljs till premiärminister kommer relationerna till Ryssland förändras. För några år sedan hyllade han också den ryska statsfinansierade tv-stationen Russia Today för dess objektiva nyhetsrapportering. Kritiken mot hur en utrikespolitik à la Corbyn kommer att se ut har dock åtminstone delvis att göra med olika syn på vad säkerhet är:

– Vad är säkerhet? Är säkerhet möjligheten att bomba, lemlästa, döda, förstöra, eller är säkerhet att fungera med andra människor och ha någon slags respektfull existens med dem?”, sade han just till Russia Today.

En annan kritik vad gäller hans utrikespolitik är det faktum att han deltagit som programledare för ett tv-program för den iranska regimens tv-kanal Press TV. Och 2014 deltog han i regimens årliga officiella firande av den islamiska revolutionen 1979, , han höll tal under The 35th Anniversary of the Islamic Revolution in IRAN - The All-Encompassing Revolution – och anklagas för att därmed ha skänkt legitimitet till en regim som gång på gång har slagit ner protester mot det auktoritära styret.

I augusti i år skrev den judiska tidningen The Jewish Chronicle Online att även om de inte tror att Corbyn själv hyser några antisemitiska tankar så har han haft samröre med personer som betecknas som antisemiter. Tidningen ställde flera frågor som de ville att Corbyn skulle svara på. Bland annat undrade de om Corbyn har donerat pengar till fonden Deir Yassin Remembered som drivs av förintelseförnekaren Paul Eisen – något Eisen själv hävdat. Till tv-kanalen Channel 4 svarade Corbyn att han deltagit på evenemang med Deir Yassin Remembered för länge sedan, men att Eisen då inte varit förintelseförnekare:

– För femton år sedan var han inte förintelseförnekare, om han hade varit det skulle jag aldrig haft något med honom att göra. Förintelsen var den mest avskyvärda delen av vår historia. De judiska människor som dödades var de som led mest under 1900-talet. Vad som hänt med den där minnesfonden vet jag inte, det var en lång tid sedan, sade han.