När kommer de definitiva resultaten?
– Den globala lanseringen är 23 november, två dagar före många länder drar igång sina årliga kampanjer för att minska våld mot kvinnor. Den 25 november är FN:s internationella dag för för eliminering av våld mot kvinnor International Day for the Elimation Violence Against Women, och då startar ”16 days of activism against gender based violence”.
Hur troligt är det att siffrorna står sig?
– De preliminära resultaten tyder på en marginell ökning av kvinnor som nyhetssubjekt, från 24 till 25 procent kvinnor. Det går alltså fortfarande tre män på varje kvinna i det globala nyhetsflödet. De preliminära resultaten från i somras byggde på att 35 länder hade räknats. Ytterligare ett 80-tal länder ingår i studien så det kan ju slutresultatet kan ändras, å andra sidan är nyhetsflödet så globaliserat och rutiniserat att jag inte blir förvånad om det står sig.
Vad kan du säga om den svenska delen?
– Vi har precis fått tillbaka data och börjat analysera, på det hela taget verkar det inte ha hänt något alls när det gäller andelen kvinnor, det vill säga det går ungefär två män på varje kvinna i nyheterna. Kvalitativt finns det en del ljuspunkter där en del redaktioner verkar tänka till när det gäller representationsfrågor. Men vi behöver gå igenom materialet mer.
När får vi se de resultaten?
– Vi planerar att lansera den svenska rapporten samtidigt som den globala rapporten, alltså 23 november. Möjligen släpper vi några resultat i samband med MR-dagarna 9-10 november.
Tidigare har den svenska utvecklingen varit väldigt måttlig. Varför går det så långsamt?
– Ja, i början var ju Sverige betydligt bättre än övriga länder, men i takt med att kvinnors andel i nyheterna ökar i omvärlden – om än långsamt – är det snart ingen skillnad. Det är märkligt att Sverige som ser sig som jämställt inte kan leverera när det gäller nyhetsinnehåll. Ytterst är det en demokratifråga, vem som får komma till tals i det offentliga rummet. Men det är också ett publicistiskt och kommersiellt problem, vi missar intressanta och viktiga frågor, till slut riskerar medierna att förlora en del av sin publik. Kanske är idén om det jämställda Sverige en del av förklaringen. Medierna är ett av de få områdena på den svenska arbetsmarknaden där det råder numerär jämställdhet, inom journalistkåren är det till exempel lika många kvinnor som män. Då kanske man tror att det man producerar är jämställt, när det i själva verket kräver både kunskap, vilja och rutiner. Detta är något man behöver forska vidare på.
Josefine Jacobsson, som också arbetar med den svenska rapporten, har ringt runt till redaktioner för att höra om och hur de arbetar för att främja jämställdhet. Har det kommit fram något som går att lyfta fram redan nu?
– Det är stora skillnader på hur man hanterar frågan. En del redaktioner har lyckats skapa rutiner, har koll på sitt utbud och strategier för att nå en könsbalans. Andra verkar helt ha tappat greppet om att hålla koll på representationsfrågorna.
GMMP mäter var femte år och underlaget är inte jättestort. Borde vi mäta oftare och/eller mer?
– GMMP är fortfarande den enda studien som görs på samma sätt, samma dag över hela världen, dessutom med en tidsserie på 20 år, vilket är unikt. Det totala insamlade materialet är gigantiskt, men för ett enskilt land att mäta en dag vart femte år, det räcker ju inte på långa vägar. Självklart behöver man därför mäta oftare och längre så att man kan börja diskutera mer ingående hur representationen ser ut och fördjupa analyserna. Ett problem nu är att de redaktioner som räknar gör det på olika sätt och resultat är sällan offentliga, det är mer av affärshemligheter. Jag tror ändå att det finns möjligheter att enkelt samla in data på nytt sätt, det visar inte minst Genews och Rättviseförmedlingen.
