Tunisiens nationella dialogkvartett medlade under en politisk kris som var på väg att sätta stopp för landets demokratiska övergång. Igår utsågs gruppen till mottagare av Nobels fredspris 2015.
– Jag är så stolt över mitt land. Det är ett erkännande för landets kamp att slå sig fri från år av diktatur, förklarar Lina Ben Mhenni, en av landets mest kända frihetskämpar. Christine Petré rapporterar från Tunis om hur nyheten om fredspriset tagits emot.
“Kvartetten banade väg för en fredlig dialog mellan medborgare, partier och myndigheter och hjälpte till att hitta konsensusbaserade lösningar,” löd Nobelkommitténs motivering till beslutet. Kvartetten lyckades under Tunisiens allra mest utmanande tid, 2013, året då landet skakades av att två oppositionspolitiker sköts ihjäl på öppen gata inom loppet av sex månader, se till att konstitutionsförsamligens arbete inte rasade samman.
Trots protester och strejker utanför parlamentet, där även en tredjedel av konstitutionsförsamlingens medlemmar anslöt sig, lyckades dialogkvartetten efter veckor av förhandlingar få tillbaka alla parter till bordet och få medlemmar från det moderata islamistpartiet Ennahda till det liberala sekulära partiet Nidaa Tounes att kompromissa. Till slut, i januari 2014, kunde landet triumfera med sin nya konstitution som snabbt prisades internationellt för att vara regionens mest progressiva lagstiftning och en stark garant för kvinnornas rättigheter. Senare samma år kunde Tunisien säkerställa fredliga och stabila parlamentariska och presidentiella val.
– Jag är glad och stolt, förklarade Huda Mzioudet, en tunisisk journalist som grät av glädje när hon såg nyheten i morse. Hon hoppas att Tunisien och fredspriset kan inspirera andra länder i regionen, till exempel grannlandet Libyen, till dialog. För Tunisiens skull hoppas hon att priset kan bidra till en växande ekonomi.
Huda Mzioudet.
Det var här, i Tunisien, för nästan fem år sedan som grönsakshandlaren Mohammed Bouazizi satte eld på sig själv i protest mot korruption och fattigdom. Det blev startskottet till den protestvåg som kom att kallas den arabiska våren och som skulle sprida sig som en löpeld över regionen. Men det var bara i Tunisien som störtandet av Presidenten Zine El Abidine Ben Ali skulle leda till en fredlig och stabil demokratisk övergång. Tunisiens civilsamhälle lyckades mobilisera och skapade sig snabbt en betydelsefull röst.
Ett erkännande
Många av de som kämpade för demokrati var kvinnor och alla befann sig de på frontlinjen, en av dem var mänskliga rättigheter kämpen Lina Ben Mhenni. Jag är så stolt över mitt land, säger hon idag. Det är ett erkännande för landets kamp att slå sig fri från år av diktatur, förklarar hon.
– Det är en hyllning till den tunisiska revolutionen, till dess martyrer och de som skadades under revolutionen och alla de som deltog i kampen.
Lina Ben Mhenni.
Bland de fyra organisationerna som utgör dialogkvartetten har fackföreningen UGTT erhållit en betydelsefull roll i det tunisiska samhället sedan bildandet 1946 och kampen om självständighet. Omkring fem procent av landets befolkning har medlemskap och organisationen har kontor i alla landets regioner. Generalsekreteraren Houcine Abbassi anses ha spelat en betydelsefull roll som med tålamod ska ha hållit i hundratals timmar av förhandlingar. Mzioudet, journalisten, berömmer framförallt kvartetten för att lägga all politik åt sidan och agera endast med landets intresse i åtanke.
– Tunisiens civilsamhälle har blivit belönat i dag, konstaterade hon.
”Mer än något annat, så är syftet med priset att uppmuntra det tunisiska folket, som trots stora utmaningar har lagt grunden för ett nationellt broderskap som kommittén hoppas ska fungera som ett föregångsexempel”, förklarade Nobelkommittén. Priset kommer efter ett tufft år för Tunisiens befolkning. Landet har skakats av två terroristattacker som tvingade många turister att vända hem, reseförbud från flera Europeiska länder följde och många turister ställde in sommarens semestrar till Medelhavslandet. Resultatet var ett hårt slag mot landets turismberoende ekonomi. Efter sommarens attack i Sousse började många tunisier att förlora hoppet. Landets ekonomi fortsätter ha svårt att komma på fötter.
Kritiska röster
En del tunisier var mindre entusiastiska till fredspriset och kritiserar organisationernas arbete i dagsläget. Enligt dem är det inte läge att dessa organisationer som ingår i kvartetten belönas med ett fredspris nu. Vissa menar att framförallt UGTT, det stora fackförbundet, inte är en effektiv organisation, och dessutom politiskt orienterad. De som säger att priset inte betyder något konkret för landet syftar framförallt på ekonomin. De tror inte att fredspriset kan bidra till en förbättrad ekonomi, vilket är vad som behövs just nu.
Samtidigt som medlemmar från det tunisiska civilsamhället spred glädjen online var flera aktivister noga med att påpeka att kampen inte är över, den har bara börjat.
”Kommer Tunisiens civilsamhälle ta vara på detta enorma momentum och bibehålla fred och demokrati för de kommande åren?”, frågade sig Mouheb Garoui direktör för människorättsorganisationen IWatch på sin Facebooksida. ”Det är ett arv som vi lämnar bakom oss och vi behöver ta god hand om det, för vår historias skull,” tillade han. Mzioudet håller med, arbetet börjar nu med att beskydda den sköra demokratin.
– Att erhålla priset betyder inte att vi redan har lyckats med vår revolution och demokratiska övergång, menade Ben Mhenni. Vi får inte glömma att majoriteten av revolutionens mål inte blivit uppfyllda ännu och vi får inte förbise att vårt lands situation fortfarande är väldigt skör.
