2015 är ett avgörande år för mänsklighetens framtid på jorden. I december hålls klimattoppmötet i Paris där världens ledare ska enas om ett bindande klimatavtal. Syftet är att hålla den globala uppvärmningen under 2 grader genom att minska utsläppen av klimatgaser. Det nya klimatavtalet ska börja gälla 2020.
Delrapporterna från FN:s klimatpanel visar att den globala medeltemperaturen kommer att ha ökat i intervallet 3,2-5,4 grader mot slutet av detta sekel om utsläppen fortsätter att stiga i dagens takt.
Den svenska regeringen vill att det nya klimatavtalet i Paris ska vara ambitiöst, hållbart och rättsligt bindande och att EU ska ha en ledande och pådrivande roll i förhandlingarna. Klimatavtalet ska vara långsiktigt och bidra till att hålla den globala temperaturökningen så långt under två grader som möjligt, meddelar regeringen i ett uttalande.
I mitten av oktober kommer EU-parlamentet att rösta om sina rekommendationer inför klimattoppmötet i Paris. På ett seminarium arrangerat av EU-parlamentets informationscenter i Stockholm diskuterades vad Sverige och EU kan bidra med i förhandlingarna, av bland andra klimat- och miljöminister Åsa Romson, EU-parlamentarikerna Linnéa Engström (MP), Fredrick Federley (C) och Christofer Fjellner (M) samt Svante Axelsson generalsekreterare för Naturskyddsföreningen och Mattias Goldmann, vd vid tankesmedjan Fores.
Sverige som föregångsland
EU går till klimattoppmötet med ett eget klimatpaket som främst innebär att utsläppen av växthusgaser ska minska med 40 procent till år 2030 jämfört med basåret 1990. På längre sikt ska utsläppen ha minskat med minst 50 procent till år 2050.
Svante Axelsson tyckte, i likhet med andra paneldeltagarna, att Sverige ska vara föregångsland, ”springa förre” och visa att det går att tjäna pengar på klimatsmarta industrier.
– Klimatavtalet i Paris ska inte handla om att dela på bördan och lidande. De stater som säger ”vi kör”, de ger hopp.
Ann-Christin L Frickner (C), styrelseledamot i Klimatkommunerna gav en positiv bild av kommunernas klimatanpassade program och försäkrade att ”arbetet går framåt”.
Samtliga talare betonade vikten av anpassningsfonder och teknisk utveckling för att samhället snabbare ska anpassa sin konsumtion till klimatvänliga program både nationellt och internationellt.
– Vi har fem år på oss att se saker händer. Den som går före öppnar nya marknader, sade Mattias Goldmann.
Han tyckte dessutom att man ska tona ner kravet på människor att byta sina livsstil, det skulle inte behövas om man satsade på utveckling.
Detta höll Ann-Christin L Frickner med om och sade att man kan vara klimatsparare, men ändå leva ett gott liv.
Maria Sunér Fleming, ansvarig för energi- och klimatfrågor vid Svenskt Näringsliv, önskade en större roll för näringslivet i klimatfrågan och menade att det redan finns stort engagemang inom näringslivet och bland företagen som borde utnyttjas bättre och reflekteras i Paris-avtalet.
EU-parlamentarikern Linnéa Engström (MP)och politikerpanelen diskuterade behovet av att investera i global utveckling, innovativ forskning, fattigdomsbekämpning, att främja mänskliga rättigheter, jämställdhet och mer hållbara energilösningar. De betonade politikens förmåga att hitta lösningar och även bland politiker menade de flesta paneldeltagarna att Sverige kan och bör vara en globala föregångare och bli ledande på klimatområdet.
– Vi behöver en mobilisering av vanliga EU-medborgare inför klimatmötet, om de inte känner att de äger denna frågan, att de kan påverka, kommer vi inte klara den här. Just frågor som mänskliga rättigheter och jämställdhetsfrågor, klimatfinansieringen för de absolut mest utsatta är helt avgörande för att få människor att ställa sig upp och trycka på inför klimatförhandlingarna, ansåg Linnéa Engström.
Optimism
Ingen bland talarna ansåg att Paris-avtalet levererar någon slutlig lösning som kan rädda världen från den klimatkatastrof som hotar. Men samtliga var positiva och menade att det som planeras går i rätt riktning.
– Geopolitiskt är klimatfrågan en säkerhetsfråga. Världen är redo att sätta ramverken i Paris. Paris är startskottet, sade Åsa Romson.
Klimat- och miljöministern menade att Sverige kan spela en nyckelroll genom att vara föredöme, visa på lösningar, satsa på klimatinvesteringar för att visa att det går. Sverige måste lyckas med den svåra uppgiften att skapa anpassningsfråga till nya klimatförändringar, betonade Romson, som också tyckte att världen nu är redo att sätta ramen.
– Klimatfrågan är en global fråga och den behöver ett globalt ramverk. De fattigaste länderna måste se att det händer nånting. Diplomatiskt och utrikespolitiskt kan Sverige bygga broar mellan olika länder för att se klimatfrågan som en utvecklingsmöjlighet.
I likhet med många klimatexperter menade Linnéa Engström (MP) att de utvisade målen vid Paris-avtalet inte säkrar 2 graders-gränsen. Forskare och en rad miljöorganisationer bedömer att med nuvarande utsläppstakt kommer vi att ha en global ökning av medeltemperaturen med 3,5 grader. Enligt beräkningar från SMHI:s klimatforskningsenhet kan det bli upp till 7 grader varmare i Sverige fram till slutet av århundradet, .
Trots varningarna sade en hoppfull klimat- och miljöminister Åsa Romson:
– Tills vi har uttömt alla möjligheter finns inget utrymme för pessimism.
