Enligt Nätverket Kvinnosim i Linköping syftet med förslaget är att ge alla kvinnor möjlighet att få lära sig simma och simtränar. Kvinnosim har funnits i flera andra kommuner under en lång tid. I Huddinge har separata möjlighet till simhallar funnits på initiativ från lokala kvinnoföreningar sedan början av 2000-talet.

”Att ha särskilda reserverade tider för kvinnor har lett till att fler besöker anläggningen och därigenom har det bidragit till en ökad folkhälsa för grupper som annars inte hade varit fysiskt aktiva i samma utsträckning. Simkunskap i sig är också en viktig parameter där kvinnosimmet är viktigt för denna målgrupp”, enligt Marina Högland, kultur- och fritidsdirektör på Huddinge Kommun.

Enligt Svenska Livräddningssällskapet (SLS) ska kommuner ha en tydlig plan för hur simkunnigheten ökar och de ska höja säkerhetsmedvetandet hos vuxna medborgare. Här skall särskilt beaktas personer med särskilda behov.

”Varför inte i Linköping”

– Jag är simlärare och har lärt ett par kvinnor att simma. Först var de så rädda att de inte ens vågade gå in i vattnet. Sedan lärde de sig simma efter tio pass. Lyckan i deras ansikte var obeskrivlig. Det finns kvinnosim i Umeå, Uppsala, Jönköping, Malmö, Stockholm och många andra kommuner, varför inte i Linköping, undrar Linköpingsbon Ifrah Ismail aktiv inom Nätverket Kvinnosim.

Ifrah Ismail menar att Kvinnosim inte har med religion att göra, det handlar om många kvinnors rätt till att lära sig simma. Det handlar om kunskap, det ger betyg i skolan som krävs och många inte klarar av.

– Det kan handla om kvinnor som varit utsatta för sexuella övergrepp eller cancerpatienter som inte vill gå till en blandad bassäng. Det handlar om kvinnor som är rädda att följa med sina barn till simhallen eftersom de själva är rädda för vattnet. Att kunna lära sig simma leder till att många kvinnor får möjligheten att komma ut i samhället, lär sig bättre svenska för att förstå instruktionerna, till exempel. Att lära sig simma handlar om integration och är ett samhällsfråga, tycker Ismail.

Sofia Ek som driver projektet lokal och social mobilisering på Stadsmissionen menar att det finns många aktiva i föreningen som kämpar för separata simtimmar för kvinnor utan att vara religiösa.

Blev inget avslag

Den 8 oktober behandlades ansökan på Linköpings Kultur- och fritidsnämndens möte.

Kultur- och fritidsnämnden beslutade till slut att kommunen inte ska anordna kvinnosim, däremot ge stöd till föreningar som vill göra det. ”Detta innebär att föreningar har möjlighet att hyra delar av simhallen för aktiviteter riktade till sina medlemmar. Beslutet kring medborgarförslaget var väl avvägt och något som hela nämnden kunde enas om”, meddelade Cecilia Gyllenberg Bergfasth (MP), ordförande i kultur- och fritidsnämnden Linköping i lokala tidningen Corren.

Ifrah Ismail är nöjd med det relativt positiva beskedet från nämndmötet.

– Nämnden har tyckt att staden behöver kvinnosim, även om detta har tagit 1,5 år.

Sofia Ek från Stadsmissionen välkomnar också beslutet även om det inte är exakt vad Kvinnosim ansökte om.

– De valde att inte avslå förslaget, de ska stödja verksamheten och det är positivt att de erkände behovet en del medborgare har av separata simtider.

Varför finns det så stort motstånd mot Kvinnosim just i Linköping?

– Kommunen leds av en koalition. Det är många som tycker att Kvinnosim är konservativt och skulle vara segregerande och diskriminerande. Media har också spelat en viktig roll i debatten. Nämnden är mycket homogent, består för det mesta av vit medelklass. De förstår inte att i ett modernt och demokratiskt samhälle ska kommunen ta hänsyn till sina medborgares olika behov. De vill att alla i stället ska anpassa sig till majoriteten och särskilt till männen i samhället. En del lokala medier lyfte frågor liksom ”varför ska männen uteslutas från simhallar!”, säger Sofia Ek.

En av de mest representativa åsikterna om Kvinnosim uttrycktes av Moderaternas Christian Gustavsson samt Erik Östman i en debattartikel i lokaltidningen Corren, som i sin ledare kritiserade förslaget från Kvinnosim:

”Om man vill skyla eller täcka sig i simhallen måste vara upp till var och en eller om man hyr delar av simhallen för föreningsverksamhet, men att kräva att män ska portas under tiden man simmar är orimligt. Det här är en inriktning som bara kan applåderas från män som vill hålla ordning på ’sina’ kvinnor. Det är fel väg att gå”.