Kriget i Syrien är inne på sitt femte år. Hälften av Syriens invånare är på flykt och hundratusentals har dödats eller är försvunna. Militariseringen och det eskalerande våldet i Syrien hämmar kvinnogruppers och kvinnorättsaktivisters arbete. Men även om kvinnoorganisationernas ordinarie verksamhet begränsas av striderna, arbetar de i det krigsdrabbade Syrien för att hitta fredslösningar och främja en icke-våldskultur.
Oula Ramadan, rapportförfattare och chef för Badael Foundation betonar vikten av internationellt stöd för att stärka kvinnors roll i fredsförhandlingarna.
– Det handlar om detn internationella erkännandet av de lokala kvinnoorganisationerna som arbetar för fred. De behöver bland annat ekonomiskt och tekniskt stöd för att kunna delta på beslutsfattande nivåer och påverka ”fredsbyggandet”.
Fred ur kvinnors perspektiv
Rapporten visar att brist på ekonomiska medel var den enskilda faktor som enligt aktivisterna hade mest negativt inflytande på deras möjligheter att bedriva fredsarbete: ”Det faktum att många kvinnorättsgrupper inte har kunnat registrera sig, vare sig i Syrien eller i omgivande länder, var en ofta återkommande anledning till att de får nej av givare. Många av de fredsbyggande projekten som aktivisterna nämnde begränsades också av den sociala kontexten, som att fredsarbete ses som svekfullt, men brist på finansiering var överlag den huvudsakliga anledningen till att fredsbyggande aktiviteter lades ner.”
Fakta och åsikter i denna unika studie kommer från frågeformulär besvarade av 49 kvinnogrupper i det syriska civilsamhället. Det har också genomförts intervjuer med 35 framstående ledare för kvinnorättsgrupper och diskussioner har förts med tio fokusgrupper bestående av kvinnorättsaktivister. 28 av de tillfrågade kvinnorättsgrupperna bedriver fredsbyggande arbete, såsom det definieras i rapporten. Dessa grupper uppvisar geografisk spridning men det största antalet finns i Al-Hasakaprovinsen i nordöstra Syrien följt av Damaskus med omgivningar.
– Rapporten är baserad på forskning och utfrågning av aktivister och kvinnogruppernas ledare i Syrien, inte de som befinner sig i grannländerna, och på det sättet är rapporten unik. Den reflekterar det som pågår i Syrien ur kvinnogruppers perspektiv, förtydligar Oula Ramadan.
Lösningen är politisk
Ramadan menar att de utmaningar kvinnorättsaktivister som arbetar för fred främst möter är ökat våld i samhället och bristen på säkerhet. Något som begränsar kvinnors rörelsefrihet och möjligheter att agera.
Enligt rapporten finns fler utmaningar: ”...det pågående kriget, regimens våldsyttringar samt svårigheten för den syriska oppositionen att enas. Dessutom måste kvinnor kämpa mot det patriarkala samhällets syn på kvinnors deltagande i samhällslivet, och den allmänt negativa synen på aktivitet i civilsamhället i de områden där IS och Al-Nusra har kontrollen".
Hur ser du personligen på förutsättningarna för fred i Syrien?
– För det första finns det ingen militär lösning på denna konflikt. Lösningen är politisk och den måste inkludera alla syriska aktörer. Den bör inledas med ett eldupphör. Vilket kräver det internationella samfundets vilja att omedelbart stoppa kriget i Syrien. Det krävs både nationella och internationella ansträngningar för fred. Fredsförhandlingen måste engagera alla parter och i synnerhet måste syriska kvinnor finnas i beslutsfattande position. Det gäller att trycka på både staten Syrien och de internationella aktörerna att inkludera kvinnorna, anser Ramadan.
Denna syn verkar enligt rapporten delas av de flesta kvinnorättsaktivister i Syrien.
”Studien visar att de flesta kvinnliga aktivister med ”fredsbyggande” förstod en process som börjar med ett omedelbart eldupphör och fortsätter med inkluderande förhandlingar i syfte att nå en politisk lösning vars resultat är rättvisa och lika rättigheter för alla Syriens invånare. Aktivisterna såg också ett direkt samband mellan ett starkt civilsamhälle och ett fredsbyggande arbete i Syrien eftersom civilsamhället enligt dem var den enda aktören som ansågs kunna representera folket. Detta till skillnad från politiska partier och internationella aktörer som de menade bara såg till sina egna, begränsade intressen”.
