Det går en röd tråd. Eller snarare en brun. Den slingrar sig mellan EU:s allt hårdare fästningspolitik till regering och allianspartierna som anammar Sverigedemokraternas verklighetsbeskrivning och ställer flyktingmottagandet mot välfärd. Tråden fortsätter vidare till de rasistiska hatbrotten som bränderna av asylboenden och den dödliga attacken i Trollhättan.

Människor i hela Europa ställde sig på tågstationer, gick ut på stränder, mötte upp vid landsgränserna och visade sin solidaritet med de på flykt. De delade ut kläder, mat och mediciner till de som behövde och tillbaka fick de en politik som förstärker fästning Europa. Tillbaka fick de tillfälliga uppehållstillstånd, försvårad familjeåterförening och försvagad arbetsrätt. Uppehållstillstånd för människor på flykt och rätten till familjeåterförening är mänsklig rättigheter som nu urgröps.

Blocköverskridande samarbete i all ära, men inte om det innebär att högerpartierna, som antagit alltmer av Sverigedemokraternas konkreta politik, använder dagens allvarliga flyktingsituation för att pressa igenom en medveten reform av arbetsmarknaden, en låglönepolitik med urholkad arbetsrätt.

Regeringens överenskommelse om tillfälliga uppehållstillstånd knyter ihop rätten till att vara i trygghet med en säkrad inkomst. Inget arbete – ingen rätt att stanna i trygghet. Så skapas en hel grupp människor på arbetsmarknaden som är helt i klorna på arbetsgivare, vare sig dessa är seriösa eller skrupelfria.

Kvinnor som tvingas in i pressade låglönearbeten i en privatiserad, vinstdriven omsorgssektor. Min mardröm, men Alliansens dröm. Högern ser sin chans att förstärka sin arbetarfientliga politik genom att knyta flyktingpolitiken till arbetsmarknadspolitiken. Finurligt och vidrigt på samma gång. Det är talande att Kommunal varit det fackförbund som tydligast gått ut och kritiserat delar av uppgörelsen.

Den blocköverskridande flyktingpolitik som vi nu fick smakprov av här hemma är vardagsmat i EU-parlamentet. Här gör socialdemokrater upp med högern gång på gång. Det mest tydliga exemplet är kanske budgeten. Högern vill ha mer murar och gränsvakter, ökad militarisering och lägga krutet (bokstavligen) på att jaga smugglare. Socialdemokraterna knatar med, i utbyte mot lite mer finansiering för integration. De kallar det att ta ansvar. Jag kallar det att ge upp, och inte ta fajten mot de främlingsfientliga krafterna som frodas i ”vanliga” högern.

Fästning Europa-politiken har dessutom tydliga könsförtryckande dimensioner. Avsaknaden av lagliga asylvägar gör flykten livsfarlig. Kvinnor och flickor lämnas kvar i konfliktområden eftersom flyktvägen anses för riskabel. Riskabel därför att risken att utsättas för våld och övergrepp längs vägen är för stor men också vid och efter ankomsten till Europa. FN:s flyktingorgan UNHCR har utarbetat riktlinjer för att se till att flickor och kvinnors behov i mottagningsprocessen tillgodoses men EU har inte gjort dessa till en integrerad del av sitt arbete.

EU:s politiska svar den senaste veckan är en enda lång lista av repressiva åtgärder. Det ska bli hårdare gränskontroller, jakt på papperslösa och massiva återsändande program, samt samarbete med mer eller mindre odemokratiska regimer för att hålla flyktingarna borta från Europa. Vad gäller lagliga asylvägar, integration av de som anländer, omfördelning av flyktingar, och om hur Dublin ska slopas, är tystnaden total.

I detta står vänstern som en tydlig röst både i EU och hemma. En röst som vi måste förstärka, eftersom den för samman visionen om en human flyktingpolitik med en feministisk analys, och kampen för en fungerande välfärd och arbetsmarknad. Jag är därför glad att min vänstergrupp fick igenom att jämställdhetsutskottet i EU-parlamentet inför internationella kvinnodagen 2016 ska samla sig kring temat ”Kvinnliga migranter och flyktingar”. Ett litet steg i rätt riktning när så många andra verkar vilja stappla baklänges in i framtiden.