– Med ”Audition” ville jag göra något som hade med hämnd att göra. Att hämnas någon form av outtalat förtryck. Jag började leka med tanken att ta in erfarna machoskådisar till en provfilmning och spåra ur med dem. Först var tanken att göra ett dokumentärt experiment men det kändes för grovt och inte helt okej att göra i verkligheten, så då utvecklades det till en filmidé, säger Lovisa Sirén.
Hennes nya film behandlar frågor om makt, hur makten kan skifta och hur könsrollerna ställs på sin spets när en kvinnlig oerfaren regissör möter erfarna manliga skådespelare i en auditionsituation.
”Audition” visar exempel på hur den sargade manligheten kan se ut och hur känsligt det kan vara när en kvinna pushar gränserna för att få vad hon vill ha.
Vad vill du säga med filmen?
– Jag vill öppna upp och ställa frågor, det är nog det som lockar snarare än att ha ett särskilt budskap. I ”Audition” vill jag ställa mig frågan: Hade de här männen reagerat på samma sätt om det varit en manlig regissör som betett sig på det sättet som hon gör? De här männen i min film respekterar inte henne som regissör, vilket jag kan förstå eftersom hon går över gränsen i vad hon gör. Det gör etablerade manliga regissörer med, men dessa anses ibland vara genier. Men hur reagerar vi när en kvinna gör samma sak?
Förra året vann Lovisa Sirén kortfilmstävlingen Startsladden med sin film ”Pussy Have The Power”. En film skriven utifrån en självupplevd händelse när hon tillsammans med sina tjejkompisar skulle spela in en låt i en studio och hur olika reaktionerna blev när en kille kom in genom dörren och erbjöd sin hjälp och ville förbättra låten.
Båda dina filmer ”Pussy Have The Power” och ”Audition” leker med könsrollerna och visar hur obekvämt det kan bli i vissa situationer när makten skiftar. Vad är det som lockar med det?
– Kreativa processer är intressanta då det är fina linjer för var gränserna går och när allt ställs på sin spets. Jag ville vända på könsrollerna och allt som gick att vända på. Det var det som var utmaningen med ”Audition” och även till viss del med ”Pussy Have The Power”.
Vad vill du väcka för reaktioner med dina filmer?
– Jag vill att folk funderar över sina egna och människors olika beteenden, och såklart hur män beter sig också. Med ”Pussy Have The Power” har jag fått så härliga reaktioner från både killar och tjejer och till och med gamla gubbar. Så finns det något kraftfullt med att förenas med andra kvinnor med samma intressen. Jag vill inspirera kvinnor att gå sin egen väg.
Är det feministiska anslaget viktigt?
– Både ”Pussy Have The Power” och ”Audition” har ett tydligt feministiskt anslag, men de är för den sakens skull inga plakat-filmer. Jag vill ifrågasätta istället för att komma med ett tydligt budskap. Fast just uttrycket ”Pussy Have The Power” är ju såklart något som jag älskar och hoppas ska spridas så mycket som möjligt! Ordet ”Pussy” har fått en sådan power-laddning för mig efter att ha jobbat så intensivt med filmen, att det förvånar mig att ordet tyvärr används alldeles för ofta i en negativ bemärkelse. Sedan, när det kommer till själva filmen så känns det feministiska egentligen inte som det allra viktigaste. Allt måste inte handla om makt och om könsroller, men att själva processen och produktionen har en feministisk utgångspunkt är viktigt för mig. För om personerna bakom filmen och om filmskaparen har en feministisk medvetenhet så kommer det också på olika sätt genomsyra produktionen och synas i det färdiga resultatet. Min nästkommande film ”Baby”, som visas på Göteborgs Filmfestival i januari och också visas på SvT nästa år, har inte ett uttalat feministiskt anslag men jag hoppas att det kan komma fram nya perspektiv ändå.
Hur ser du på din egen roll som kvinnlig regissör i branschen?
– Det har byggts upp ett slags nätverk av kvinnor som jag är med i. I och med ”Pussy Have The Power” öppnades många dörrar till kontakter och jag lärde känna andra filmskapare och folk som jobbade med film. Nätverket består av kunniga och grymma kvinnor som vill göra bra film. Vi träffas och läser varandras manus, ger input kring idéer, stöttar varandra och bara kör. Jag vill inspirera fler kvinnor att inte sitta inne på sina idéer utan att faktiskt genomföra dem också. I och med nätverket som jag ingår i känner jag mig inte ensam, vilket många andra kvinnliga regissörer före mig säkert gjort. Sedan har Svenska Filminstitutet de senaste åren gjort satsningar för att lyfta fram nya filmskapare, så det känns som att vi är i ett otroligt flow, och jag känner mig stärkt av de människor som finns runt omkring.
Är det viktigt att det är just ett kvinnligt nätverk?
– Ja, det är faktiskt viktigt. Det är viktigt att förenas och att peppa varandra, det blir nog särskilt viktigt eftersom branschen domineras av män. Vi försöker hela tiden tänka utanför boxen, om det till exempel behövs en tekniker till produktionen, letar vi hellre upp en tjej än en kille för att göra allting bättre helt enkelt. Sedan använder vi oss ibland av killar också, men letar alltid efter kvinnor. Vi har en vision om att förändra svensk film från grunden.
Hur ser den visionen ut?
– Svensk film skulle må bra av att förändras. Det är viktigt att se till vilka som får möjligheten att göra film och hur filmen görs. Jag vill luckra upp hierarkier och ha en så platt struktur som möjligt. Det behövs mer mångfald och öppenhet. Alla ska också kunna prata med varandra öppet under en filminspelning, och så har det inte varit tidigare.
Vad tänker du om din egen framtid inom svensk film?
– Jag hoppas att folk kommer gilla ”Audition” och att den får folk att tänka. Sedan känner jag mig jättepeppad på framtiden och jag vill verkligen göra långfilm, och det ska jag absolut försöka göra, men då är det mycket runt omkring som ska klaffa. Jag kan inte riktigt berätta vad filmen ska handla om, men jag har en idé, säger Lovisa Sirén hemlighetsfullt.
