Det var mycket Norden på bokmässan i Uruguay i år. Från Danmark kom Lou Gazan, en ung dansk biolog som sadlade om och blev författare till några kritikerrosade thrillers om biologisk krigsföring i Afrika och konspirationer inom den akademiska världen. Hon berättade inspirerande om sin mamma som också är författare och som lärde henne att allt är möjligt, mamman kunde både fixa en trasig bil eller laga en festmåltid. Gazan är nu bosatt i Berlin.
Agneta Pleijel berättade om sin egen kamp för att bli författare, som ensamförälder och journalist, hon fick prioritera brödfödan framför författardrömmar. Hennes bok Hundstjärna, som jag själv har översatt till spanska, fick publiken att ställa intressanta frågor om Sverige och Norden på femtiotalet. Det var direkt efter andra världskriget och Nordens olika länder fick uppleva kriget på hemmafronten. Finland spelade en dubbelroll, först som allierad med Nazityskland, senare ett ockuperat land. Norges motståndskämpar fängslades i koncentrationsläger och Sverige slapp bli ockuperat genom kompromisser och ett farligt diplomatspel.
Nordisk kultur i Uruguay
Om kriget i det finska Lappland handlade Katja Kettus bok om. Hennes bok Barnmorskan, berättar om en förbjuden kärleksrelation mellan en finsk barnmorska och en tysk officerare som är stationerad i ett läger i Lappland. Kettus bok har kallats både tabubrytande och språkligt förnyande. Skriven dels på dialekt och dels på ett postmodernt språk blev Barnmorskan en bestseller på bokmässan.
Det var det lilla Instituto Cultural Suecia Uruguay som tog initiativet att sprida nordisk kultur i Uruguay för några år sedan genom att delta både i filmfestivaler och bokmässor med inbjudna författare och filmer textade på spanska. Roy Anderssons senaste film uppskattades mycket av en kunnig publik. Det var här, på Punta del Estes filmfestival, som Ingmar Bergman fick sitt internationella genombrott.
Pierre Schori kom också till bokmässan, det var tänkt att han skulle möta sandinista-kommendanten och feministen Gioconda Belli, som numera är författare på heltid och mycket kritisk mot sina forna revolutionära kamrater. Men hon ställde in besöket och Pierre Schori fick presentera sin egen bok om Kuba och om Sveriges diplomatiska förbindelser med både Nicaragua och Kuba ensam.
Det handlade mycket om Olof Palme och många uruguayska politiker såg dokumentären som Maud Nycander och Kristina Lindström gjorde om den mördade statsministerns liv och politiska karriär.
Palmes och Sveriges solidaritet är laddade begrepp här och det var många i publiken som fällde ett tår när de såg scenen som visar hur Harald Edelstam ringde hem till Palme och fick godkännande för att ta över Kubas ambassad och ge automatisk asyl till de som var på väg att bli arkebuserade i Chiles Pinochet. Bland de som Edelstam räddade fanns många uruguayare och Edelstam har hjältestatus här, både i Chile och i Uruguay.
Att de kvinnliga författarna och Schori deltog samtidigt skapade en atmosfär där de nordiska levnadsvillkoren, jämställdhet mellan könen, solidaritet med tredje världen, öppenhet och transparens, kunde presenteras. Uruguay var en välfärdsstat på trettiotalet och våra far- och mormödrar blev de första på kontinenten som fick både rösträtt och kunde studera vid de olika universiteten.
Lätt att identifiera
Både Ellen Key, Fredrika Bremer och finländskan Minna Canth presenterades i en broschyr som institutet gav ut som komplement i samband besöket. Fredrika Bremers resa till Kuba redan 1851 förvånade många. Att hon vågade göra en så lång båtresa!
För en uruguaysk publik var det lätt att identifiera sig med de nordiska systrarna, landet är ett av de få i Sydamerika utan statsreligion där kyrkan och staten lever i skilda sfärer. Både skilsmässa och abort är tillåtna här och det har bidragit till en atmosfär där kvinnorna lever under någorlunda jämlika förhållanden. Dessutom är Uruguay ledande i regionen vad gäller försvaret av hbtq-personers rättigheter och transpersoners juridiska erkännande.
Montevideos bokmässa visade på nytt att Norden och Rio de la Plata har många paralleller. Men att kampen fortsätter, inga historiska förebilder kan sudda bort de utmaningar som äkta jämlikhet ställs inför.
