Regeringen säger att de vill att Sverige ska kunna ta emot flyktingar på ett värdigt sätt. Därför tar man nu till de mest drastiska åtgärderna man kan för att förhindra att det kommer fler. Sverige ska nu lägga sig på en nivå som motsvarar EU:s minimiregler. Det rimmar illa med alla stolta tal om att Sverige ska vara ett öppet land dit de som i dag flyr för sina liv ska kunna söka skydd.
På ett par månader har respekten för asylrätten urholkats och blivit en smal väg som bara kan beträdas av de som har intakta id-handlingar. Resten får söka asyl i det land de lyckats ta sig till först. Så ska fler länder ta ansvar, menar regeringen.
Konsekvensen kommer att bli att fler länder stänger sina gränser. De som ändå tar sig till Sveriges ska mötas av tillfälliga uppehållstillstånd, anhöriginvandringen ska minska och barnen ska åldersbestämmas. Allt det som erfarenhet och forskning har visat vara fel kallas nu rätt.
Sällan har den politiska ledningen gått i sådan otakt med opinionen. Lokalt växer engagemang och solidaritet. Fler vill öppna sina hem. Klädinsamling och stödkonserter avlöser varandra.
Vad vi saknar är en politiskt ledning som säger att vi klarar detta, som skickar mer pengar till kommunerna och låter den lokala solidariteten utvecklas. Så att bostadsbyggandet kan ta fart, så att fler lärare kan anställas, så att socialtjänsten kan bemanna sina kontor och de stängda skolorna kan öppnas.
Allt detta kan vi göra om viljan finns. Vi kan mobilisera företag att ta emot praktikanter, vi kan låta sommarhus bli tillfälliga boenden, vi kan ta vara på den mångfald och kreativitet som växer lokalt. Men för det behöver vi en politisk ledning som säger att vi kan, och som förstår att det vi gör nu är en samhällsinvestering för framtiden.
I stället har vi en regering vars beslut sätter asylrätten ur spel och som låter de mest sårbara människorna betala priset för den värdighet som bara välmående nationer kan kosta på sig att försvara - med andras liv som insats!
