I takt med att den nuvarande presidenten, Hsiu-chu Hungs partikamrat Ying-jeou Ma, har knutit allt hårdare band till Folkrepubliken Kina har regeringspartiets opinionssiffror gått stadigt nedåt. Och medan han åkte till Kina för att närvara vid det gigantiska militära firandet av befrielsen från den japanska ockupationen i Beijing (som en del taiwaneser och fastlandskineser har kommenterat med: är det besegrandet av eller fascismen som firas?) fick Hsiu-chu Hung dementera rykten om att hon skulle bytas ut som presidentkandidat.
Turerna kring Nationalistpartiets nominering, och sedermera byte av, presidentkandidat har varit otaliga och det som många befarade vid nomineringen står nu klart: att det finns en oenighet inom Nationalistpartiet gällande partiets ställningstagande gentemot Folkrepubliken Kina samt att en del partimedlemmar valde Hsiu-chu Hung för att visa att Nationalistpartiet (Kuomintang) inte var sämre på jämställdhet än det största oppositionspartiet – att ”även de kunde lämna företräde till en kvinna”, som en del partimedlemmar låtit undslippa sig.
– Kuomintangs utbyte av presidentkandidaten Hung var brutalt. Om Hung hade varit en manlig kandidat hade partiet använt sig av ett mer aktningsfullt sätt att göra det på, säger Chao-yuan Tseng, forskardocent vid Uppvaknandestiftelsen,(婦女新知基金會) Taiwans ledande feministiska organisation, med säte i Taipei.
Familjepolitiken
Misogynin har haft sin avgörande del i Nationalistpartiets byte av presidentkandidat men även riktats mot Demokratiska framstegspartiets presidentkandidat Ing-wen Tsai. Flera politiker har till exempel sagt att de inte kan se hur Ing-wen Tsai och Hsiu-chu Hung skall kunna driva en bra familjepolitik när de inte har erfarenhet av en familj – underförstått att de inte är gifta. När Nationalistpartiets ordförande Eric Chu (sedermera partiets presidentkandidat) vid en presskonferens talade för ”en valkampanj utan smutskastning”, sade han att ”singelkvinnor vet mindre om familjevärderingar än gifta kvinnor”.
Hans och andras misogyna uttalanden möttes av stark kritik både från väljarna och från de största dagstidningarna: ”Dessa individer har egentligen inga problem med singlar, de har bara svårt att förlika sig med kvinnor som är singel”, skrev en ledarskribent och tackade den taiwanesiska allmänheten för att ha reagerat på ”de vedervärdiga uttalandena”.
– Den otillbörliga kritiken av Tsai och Hung initierades av en religiös grupp, som också deltar i valet, men kritiserades intensivt av allmänheten, särskilt av den yngre generationen, berättar Uppvaknandestiftelsens tidigare generalsekreterare Chao-yuan Tseng och fortsätter:
– Som det ser ut nu verkar taiwaneserna acceptera att nästa president kan bli en kvinna. Det tolkar vi som ett framsteg för jämställdheten i Taiwan.
Kvinnor på beslutsfattande positioner
De gångna månaderna är i viss mån representativa för kvinnors plats i politiken och de två största partiernas agerande. Det första kvoteringssystemet infördes 1951, men det var när flerpartisystemet infördes på 1980-talet, och sedan Demokratiska framstegspartiet 1990 hade beslutat att 25 procent av dess nominerade till den lagstadgade församlingen skulle vara kvinnor och Nationalistpartiet följde efter, som kvinnors närvaro började skönjas. En del kvinnorättsaktivister och akademiker menar att Hungs och Tsais presidentkandidatur vittnar om att Taiwan gör ett bättre arbete med att sätta kvinnor på beslutsfattande politiska poster än de flesta länder i världen. De menar att det bland annat beror på den matriarkala traditionen bland några av de taiwanesiska urfolken. Andra menar att kvinnors närvaro i politiken är en global trend och att den avgörande faktorn är de kvoteringssystem som har införts för att säkra kvinnors plats i den lagstadgade församlingen.
Nuvarande president, Ying-jeou Ma, har skapat en bred medvetenhet kring och vilja till att lämna enpartisystemet, men han och Nationalistpartiet har även utvecklat ett starkt finansdrivet förhållningssätt till ekonomisk politik och stärkt alliansen med den näst största ekonomin i världen. Några oppositionspolitiker menar att Nationalistpartiet har gjort Taiwan ekonomiskt beroende av Kina, andra säger att Nationalistpartiet har urholkat landets ekonomi när den manat ledande taiwanesiska företagare att investera i uppbyggnaden av industrier i Kina och flytta sin verksamhet dit. Dessa utlokaliseringar, investeringar och anställningar i Kina, som har lett till att företag har gått med vinst, har enligt presidentkandidaten Ing-wen Tsai inte kommit taiwaneserna tillgodo, eftersom den ekonomiska tillväxten inte har fördelats rättvist utan snarare bidragit till att öka det socioekonomiska gapet i Taiwan.
Synen på Kina
Kinas politiska ledning hoppas att Taiwan skall återförenas med fastlandet enligt samma princip som Hongkong, men flera opinionsundersökningar som har presenterats under hösten visar att omkring 65 procent av taiwaneserna ser Folkrepubliken Kina och Republiken Kina som ”oberoende, suveräna nationer som inte tillhör varandra”. Både Demokratiska framstegspartiets presidentkandidat Ing-wen Tsai och Nationalistpartiet Hsiu-chu Hung har sagt att de vill behålla ”status quo” i relationen till Folkrepubliken Kina, men medan Tsai har sagt att hon ser Folkrepubliken Kina och Republiken Kina som ”två separata delar” har Hung sagt att hon ”i dagsläget inte kan tala om Republiken Kinas existens, eftersom det vore att tala om en stat-till-stat relation”. Och medan Tsai under ett industriledarmöte i Taipei sade att den fastlandskinesiska turismen behöver utvecklas och förbättras parallellt med att besöksbasen behöver breddas, talade Nationalistpartiets dåvarande presidentkandidat Hung till turistnäringens representanter i Pingtung och sade att servicen inom turistnäringen, som till exempel tillgången till el, behöver förbättras samt att antalet besökare från Folkrepubliken Kina behöver öka.
Sociologen Chialing Yang.
Hsiu-chu Hungs syn på Taiwan och dess relation till Kina, liksom hennes ekonomiska politik som är Kina- och finansorienterad, erbjöd med andra ord inte något alternativ till den politik som nuvarande presidenten för och som har lett till att stödet för Nationalistpartiet dalat stadigt de senaste åren. Hung valde, liksom partikamraten Ma, att inte hörsamma det ökade folkliga missnöjet, vilket försvagade hennes redan svaga stöd bland partikamraterna i partiets topp samt hennes och Nationalistpartiets möjlighet att vinna i parlaments- och presidentvalen och resulterade i att hon byttes ut mot sin vilja.
– Det stämmer att Hung inte kom med en ny politik, utan fortsatte med samma Kina-orienterade och nyliberala politik som Ma, och att det bidrog till att hon byttes ut. Till den misogyna delen av valrörelsen kan tilläggas att den falang inom Nationalistpartiet som förde fram Hung som presidentkandidat argumenterade med att det, vid förlust, inte skulle vara partiet som förlorade presidentposten utan en kvinna. På så vis menade de att de, det vill säga männen, inte skulle behöva tappa ansiktet, säger sociologen Chialing Yang.
Chialing Yang är biträdande lektor vid Kaohsiungs statliga universitet (國立高雄師範大學). Hon har varit delaktig i framtagandet av Demokratiska framstegspartiets och De grönas välfärdsprogram, och är aktiv medlem i De gröna (som än så länge inte har någon plats i den lagstadgande församlingen, men i några av landets kommunfullmäktige).
Chialing Yang är optimistisk när det gäller landets utveckling och kvinnors delaktighet i politiken. Hon hänvisar till 2014 års folkliga protester mot att president Ma och regeringen hade förbigått demokratiska procedurer och mörklagt förhandlingar med Kina gällande ett avtal om tjänstehandel. Protester som ledde till att studenter intog riksdagen i 24 dagar och fick allmänhetens stöd när de med mänskliga murar blockerade flera lager av kvarteren runt riksdagshuset för att hindra polisen att fängsla de som hade intagit parlamentet.
– Flera kvinnoorganisationer gjorde genusanalyser av de tjänsteavtal som regeringen hade ingått med Kina och höll medborgarkurser i landets parker där de, liksom andra organisationer, informerade om avtalets påverkan på olika grupper i samhället och diskuterade med allmänheten, berättar Chialing Yang.
Med hjälp av parlamentets talman nåddes till slut en lösning där Solrosrörelsen (som den folkliga protesten kom att kallas och som Paraplyrörelsen i Hongkong hämtade inspiration från) fick igenom sitt krav på att en juridisk övervakningsmekanism skulle granska tjänsteavtalet liksom andra avtal som ingicks med Folkrepubliken Kina. Parallellt med Solrosrörelsen pågick en uppmärksammad hungerstrejk mot utbyggnaden av en fjärde kärnkraftsreaktor i landet, vilket i sin tur ledde till en omfattande energidebatt.
Solrosrörelsen samlade många lyssnare i Kaohsiung, Taiwans näst största stad, när den höll medborgarkurs om hur avtalet som regering har ingått med Kina, kommer att påverka olika grupper i samhället.
Inför valet i januari
Medborgarnas protester, de offentliga debatterna och den juridiska övervakningsmekanismen har dock inte hindrat president Ma och regeringen att det gångna året förhandla fram nya handelsavtal med Kina, som enligt oppositionen gagnar endast en procent av befolkningen – företagsägarna – på de övrigas bekostnad. Men där finns andra avgörande faktorer som inger hopp inför parlaments- och presidentvalet i januari.
– Solrosrörelsen under 2014 ledde till en medvetandehöjande period i Taiwans historia då kvinnor som tidigare inte hade engagerat sig i politiken började ta egna initiativ. Bland dessa fanns hemmafruar och mammor som fram till dess bland annat hade ansett att politiken är fylld av korruption, en smutsig affär som de inte vill beblanda sig med, förklara Yang och fortsätter:
– Nu upptäckte kvinnor som tidigare valt att inte engagera sig politiskt att det fanns olika vägar att påverka landets utveckling, att de inom och genom sociala rörelser kunde debattera och få till stånd en samhällsförändring som tillgodoser deras behov.
Civila rörelser
I början på 10-talet använde både Nationalistpartiet och stora delar av media fortfarande retoriken att ”de som protesterar är köpta av Demokratiska framstegspartiet”. En del använder samma retorik än idag, men civila rörelser tar allt större plats i det offentliga rummet och folks medvetande, och valet står inte längre endast mellan Nationalistpartiet och Demokratiska framstegspartiets. Det framgår bland annat av djupintervjuer som sociologen Chialing Yang har gjort med kvinnor inom forskningsprojektet Drömmar om förändring: Kvinnor och skapandet av det civila samhället i Arktiska regionen, Asien, Latin Amerika och Europa, vid genusvetenskapliga institutionen i Lund. Till exempel säger en av informanterna, som kallas Daisy: ”Jag brukade rösta på Demokratiska framstegspartiets eftersom det var sagt att vi inte skulle ge partiets röster till de små partierna, men jag bryr mig inte längre om det och kommer att rösta på det parti som jag vill rösta på”. Emma säger: ”Jag brukade donera pengar till de fattiga, men om politiken inte förändras kommer vi inte att lösa problemet med fattigdom. Därför kommer jag nu att ge hälften till en frivilligorganisation som arbetar med påverkansarbete. Politiken måste förändras i grunden för att alla skall ha det bra”.
Dessa insikter samt det ökade självförtroendet och självständiga tänkandet återfinns i det partipolitiska landskapet. I somras valde De gröna och det nybildade Socialdemokratiska partiet att slå sig samman för att öka sina chanser i valet till den lagstadgande församlingen och försäkra sig om att varken Nationalistpartiet eller Demokratiska framstegspartiet skall få egen majoritet. Allianspartiet, som de kallar sig, vill byta ut ”den gamla ekonomiska politiken som favoriserar företagen och inte tar hänsyn till de fattiga” och har i sin valkampanj till skillnad från Nationalistpartiet och Demokratiska framstegspartiet haft mer fokus på genus- och välfärdsfrågor än på Kina.
Kvinnornas ökade politiska engagemang, de nya partiernas tydliga ställningstagande för ökad demokrati och det faktum att presidentkandidaten Ing-wen Tsai leder enligt opinionsundersökningar tycks ha stärkt Tsai. Den 21 augusti, som är Taiwans Alla hjärtans dag, släppte Tsai en valkampanjfilm i vilken tre samkönade par finns med och den 31 oktober, vid Taipeis tolfte och Asiens största Pridefestival, släppte Ing-wen Tsai en videosnutt på sin Facebook-sida i vilken hon deklarerade att hon stödjer samkönade äktenskap.
