Vera Hansson och hennes partner Lee Thor har vid åtta tillfällen försökt bli gravida, både genom insemination och IVF-behandling. Ett försök lyckades och resulterade i sonen Liam. När paret nu vill försöka få ett andra barn – genom så kallad syskonbehandling – är det, tack vare de nya riktlinjerna, grönt ljus att dela på försöken.

Vera Hansson berättar att hon med stor sannolikhet inte kan få fler barn, på grund av att hennes ägg har nedsatt kvalitet. Därför är det en lättnad att systemet uppdaterats. Men sjukhuset säger ändå nej till att Lee Thor ska kunna genomgå behandlingen, med hänvisning till de gamla riktlinjerna. Något som förvånar och upprör paret.

– Vi tar såklart för givet att de ska följa nya riktlinjer, säger Hansson.

Ulrika Westerlund berättar att det finns fler par som vittnar om liknande händelser.

– Det finns fall där vårdpersonal bara säger nej helt enkelt, ”ni får inte”. När paren ber om en förklaring får de svar i stil med ”det bara är så”.

Bitter eftersmak

Feministiskt perspektiv når hälso-och sjukvårdslandstingsrådet Anna Starbrink (L), som upprörs av vittnesmålen.

– Beslutet är fattat och då förväntar jag mig att det efterföljs. Jag behöver gå tillbaka till förvaltningen och ta reda på vad som hänt. Är det så att det brister i kommunikationen med vården?

Vera Hansson misstänker att en förklaring kan vara ren ovilja. Innan hon och sambon fick påbörja behandlingen behövde de träffa en kurator för att bli bedömda lämpliga eller olämpliga som föräldrar.

– Vår kurator ställde frågor om barnet skulle omges av manliga förebilder, vilket kändes konstigt. Vi var ju rädda för att få ett nej så vi höll god min och sa att barnet kommer ha många bra människor runt sig. Det här gav bitter eftersmak, lite som att behöva bevisa att vi inte är dåliga föräldrar bara för att vi är lesbiska.

Enligt Hansson ska det finnas par som råkat ännu mer illa ut.

– En vän och hennes tjej var till exempel tvungna att svara på frågor om hur många män de legat med bakåt i tiden.

Anna Starbrink är hälso-och sjukvårdslandstingsråd i Stockholm.

Anna Starbrink menar att kuratorsamtal kan erbjudas som alternativ för de som vill, men att dessa inte ska användas som obligatoriskt inslag.

– Frågor om tidigare sexuella partners och hur man i övrigt lever sitt liv ska överhuvudtaget inte förekomma, det är irrelevant i sammanhanget. Det känns som moralism, jag blir provocerad faktiskt.

Sektionschefen för reproduktionsmedicin på Karolinska universitetssjukhuset Huddinge, Jan Olofsson, vill inte svara på Feministiskt perspektivs frågor. Efter varje beslut i landstinget går vårdapparaten igenom en förändringsfas vilket kan ta tid, menar han. Sektionen följer de riktlinjer landstinget ger och eventuella dröjsmål handlar om politiska diskussioner på Hälso-och sjukvårdsförvaltningen.

Sista chansen

Hansson och Thor fick nyligen beskedet att de är välkomna att fortsätta den assisterade befruktningen på Huddinge sjukhus, under förutsättning att Hansson är den som ska behandlas. Detta med hänvisning till gamla riktlinjer.

Nästa år fyller de båda 39 år, vilket innebär att de enligt landstingets åldersbestämmelser har ett år kvar att försöka innan de anses vara för gamla. De så kallade syskonbehandlingarna kostar dryga 30 000 kronor varje gång och i dagsläget har paret bara råd med ett sådant försök till.

– Vi ser det här som sista chansen, nu eller aldrig. Vi har inte tid att vänta på att de eventuellt ändrar sig och låter oss byta, så vi gör det här med mig som bärare nu. Det blir om det blir, förklarar Hansson.

Feministiskt perspektiv har försökt nå ansvariga inom Hälso- och sjukvårdsförvaltningen, vid pressläggning utan framgång. Artikeln uppdateras vid kontakt med förvaltningen.