I denna bok får vi följa Fred. Det är genom hans ord vi läser berättelsen. Fred bor tillsammans med sin mamma och pappa. Men pappa är inte där. Boken utspelar sig i slutet av andra världskriget. Pappa är och bevakar ”en gräns någonstans långt upp i norr”. Vintern är kall och saknaden efter pappa stor. Mamma arbetar som spårvagnskonduktör, ett arbete hon måste ha för att få pengarna att gå ihop. Fred går i skolan. I garderoben hänger pappas finkostym, när Fred kisar ser det nästan ut som om pappa är där, med skor och hatt och allt.

Det susande ljudet från ventilen blir till svar när Fred pratar med sin far. Och det gör han. Han går dit in och delar med sig av sina tankar. I Freds klass finns det en tjej som heter Elsa, henne är Fred kär i. Elsa är en tjej som är bra på armbrytning och som står upp för sig själv. I boken får vi följa Freds funderingar kring kärlek. Varför blir man kär i just den personen man blir kär i och hur känns det? Och vad gör man med det, hur är man mot någon som man tycker om på det sättet? Det krävs mod att våga och mod har Fred. Det måste man ha. Inte bara när det gäller kärlek utan också annars.

Fred hatar kriget

Tillsammans med en vän klistrar han en mustasch på ett skelett i skolan, så att det ser ut som ”den där krigsidiotens löjliga mustasch”. När rektorn är på jakt efter de skyldiga erkänner och försvarar han vad han gjort. Rektorn kräver att han ska få sänkt betyg i ordning och uppförande samt en lapp hem. Fröken, hon som tittar imponerat på Elsa när hon ryter ifrån, hon som hindrar rektorn från att ge Fred en örfil och som inte heller tycker om kriget, hon. Hon skriver en lapp så som rektorn befallt men inte den lapp han tänkt. Utan en där hon berömmer hans mod.

Det finns kontraster och likheter mellan den tid boken utspelar sig i och den tid vi lever i i dag, något jag kan tro är intressant att prata med barnen som läser boken om. Många kan nog känna igen sig i mycket. Det att vara liten och samtidigt stor. Att se vuxenvärlden och vara bara barnet. En värld att finna sig i och förstå sig på. Och inte minst i funderingarna kring kärlek. Kärleken ­ som är så stor och spännande. Och så också, i längtan.

Vid ett tillfälle i boken slår Fred en kille som förolämpar Elsa. Vilket leder till att han får en rejäl smäll tillbaka och näsan börjar blöda. Elsa tar hand om honom, stoppar blödningen och följer honom från skolan. Detta är också något jag tänker att man kan prata med barnen om. Ifrågasätta det som hände och följderna som blev. Prata om hur det känns för den som blir slagen/som slår samt för den som slaget slogs för.

Det närmar sig jul. Det är inte bara Fred som saknar pappa, mamma saknar honom också.

Längtan. Saknad. Kärlek.

Fred hjälper en granne med granförsäljning och en dag kommer en kvinna vars gran Fred bär hem, som tack ger hon honom pengar, choklad och en flaska med lite parfym i. En parfym som luktar fantastiskt! Fred tycker att det är lycka på flaska och att kvinnan var som en fe.

Dagen innan julafton får Fred en spegel av Elsa. I den kan han se någon som hon tycker om. Så kommer julen, nu är självaste julafton här! Medan mamma arbetar klär Fred den gran de fått av granförsäljaren. Han ser sig i spegeln, men där ser han bara en pojke med en skadad näsa. Så han stänger den igen. När mamma kommer hem firar de jul tillsammans. Det finns inte mycket mat att kalasa på men de äter det som finns och byter presenter med varandra. Mamma berättar att hon har en bebis i sin mage. Fred ger henne ”lyckofens gladparfym” och just när mamma satt på sig den tutar det utanför fönstret.

Det är pappa som kommer! Som ett julmirakel, inridandes på en vit häst i form av en militärmotorcykel med sidovagn full av mat. Frusen till den grad att benen har fastnat och han måste bäras in. Väl inne tinar han i värmen hos sin familj. Och julefröjden dunkar av kärlek. När mamma och pappa dansar vid granen ringer Elsa. Hon äter choklad som hon fått av Fred i julklapp. Fred öppnar spegeln igen, där ser han någon, någon att tycka om...