De 700-800 kvinnor som årligen söker sig utomlands för assisterad befruktning kommer från och med april att ges samma möjlighet i Sverige. Enligt den utredning som ligger till grund för regeringens nu antagna proposition kommer 1 500-2 000 kvinnor genomgå behandlingen det första året. Till skillnad från i andra nordiska länder kommer donatorer inte att kunna vara anonyma och en invändning från remissinstanser har varit att det saknas spermadonatorer.
Först ut i debatten var KD:s Emma Henriksson och SD:s Christina Östberg, som båda argumenterade mot förändringen med hänvisning till barnets bästa. Karin Rågsjö (V) menade att det 2016 är hög tid att förstå att familjer ser ut på olika sätt. Vänsterpartiet hade velat gå längre än regeringen, och göra det möjligt också för ensamstående kvinnor att välja donator vid assisterad befruktning, samt utvidga rätten att utföra insemination till barnmorskemottagningarna.
– Det har varit en lång resa och en lång kamp, och jag vill passa på att tacka Barbro Westerholm från Liberalerna som har kämpat i frågan väldigt länge. Jag vill också tacka mitt eget parti – Lasse Werner väckte en motion om detta redan 1985. Det är 31 år sedan. Det är alltså ingen ny fråga, utan den har debatterats i decennier, konstaterade Karin Rågsjö.
Enligt Ulrika Westerlund, ordförande för RFSL, kommer onsdagens beslut att få stor betydelse:
– Nu blir det förhoppningsvis möjligt för fler som vill bilda familj på det här sättet att göra det. Tidigare hade endast de med ekonomiska resurser att åka till till exempel Danmark och där betala själva möjlighet. Det är dock nödvändigt att resurser tillförs så att köerna inte blir orimligt långa. Landstingen borde också i högre grad informera om möjligheterna att bli spermadonator.
I ett pressmeddelande ger RFSL förslag på åtgärder för att se till att dessa och andra hinder undanröjs. RFSL anser bland annat att samtidig donation av både spermier och ägg borde möjliggöras, något som fortfarande inte är tillåtet.
Barbro Westerholm tillhör också de som välkomnade och firade beslutet på onsdagen.
– Jag är jätteglad nu att vi äntligen kommit i mål, men en tagg i glädjen är att det finns många många kvinnor som hade sluppit åka utomlands om vi hade kunnat ta det här beslutet tidigare. Att vi inte kunde göra det beror ju på processen i riksdagen, säger hon när Feministiskt Perspektiv når henne på torsdagen.
Hon konstaterar att det 2007–2008 fanns en majoritet i riksdagen, men enligt den svenska riksdagstraditionen ska regeringen vara enig i sina förslag och kunde inte gå vidare med frågan eftersom KD satte sig emot.
– Det betydde att man först 2012 kunde ta ett beslut, då om en skyndsam utredning. Sedan har denna skyndsamma utredning resulterat i riksdagsbeslut först fyra år senare, konstaterar Westerholm, som redan 1992 lade fram en motion angående ensamstående kvinnors rätt till assisterad befruktning.
Men redan dessförinnan, 1985, då frågan om insemination skulle bli lagligt överhuvudtaget, motionerade dåvarande VPK:s partiledare Lars Werner om att assisterad befruktning via insemination skulle få genomföras oavsett samlevnadsform. När beslutet fattades i riksdagen reserverade sig Werner, och framhöll att insemination borde vara tillåtet också för ensamstående kvinnor. Allt detta upptäckte Barbro Westerholm, som var chef för Socialstyrelsen fram till 1985 och hade frågan på sitt bord, när hon gick igenom sina gamla papper inför onsdagens beslut i riksdagen.
– Jag har trott att jag var först när jag hittade att vänstern var före, då är det schysstast att berätta det.
Varför har den här frågan varit viktig för dig?
– Jag är ju liberal och utgångspunkten för mig är att människor måste få leva sina liv som de vill så länge de inte skadar någon annan. Denna någon annan är i det här sammanhanget barnet, för de har inte bett att få bli födda. Det jag såg här i början var ju att kvinnor löste sin barnönskan ändå. De hittade någon man på krogen och hade samlag med, men berättade inget och sökte inte heller upp mannen, och krävde inte heller något faderskap. Det här syftade bara till att bli gravid, och då var risken hiv-smitta där, vi hade inte bromsmediciner och jag tänkte att det är väl mycket bättre om det här görs genom sjukvården.
När det gäller barnens bästa var Barbro Westerholm angelägen om att få ett bra beslutsunderlag, vilket hon tog upp som ledamot i Statens medicinsk-etiska råd (SMER)
– Den djupdykning vi gjorde – med barnläkare, barnpsykiatrer, gynekologer och psykologer av den forskning som finns – visade entydigt att barn som föds via assisterad befruktning, de har det bra om det finns ett bra nätverk. De engelska studierna visar att de till och med har det bättre än genomsnittsbarn, men de studierna är inte så stora att man kunde dra så hårda växlar på det, men där föll barnargumentet som oppositionen för fram.
Finns det några invändningar som har tagits hänsyn till eller som du anser borde tas hänsyn till vid tillämpningen av den här lagen?
– Det som man hela tiden för fram är ju pappans betydelse för barnens uppväxt och det är klart att i en parrelation har pappan en jätteviktig uppgift men erfarenheter visar att ett bra socialt nätverk är nog så bra. Andra invändningar har jag inte mött annat än de som gäller anonymiteten hos donatorer.
Bland läkare finns olika uppfattningar om kravet att barnet ska kunna söka sitt genetiska ursprung när hen blir myndig, konstaterar Westerholm.
– I norra Sverige, där det var en självklarhet att barnen skulle få veta och kunna söka upp pappan, har de inte haft problem med att hitta donatorer medan i någon annan del av Sverige, där man lyft fram det här som ett problem också haft problem hitta donatorer. Så det beror lite på hur läkarkåren ställer sig. Är man negativ är det svårt att hitta donatorer, är man positiv har man inte problem att hitta donatorer, om jag hårddrar det hela.
Vilka blir de mest betydelsefulla konsekvenserna av onsdagens beslut?
– Det är att kvinnor slipper åka till våra grannländer för att få assisterad befruktning. De flesta åker i dag till Köpenhamn. Det finns också de som åker till Finland och de baltiska länderna. Det betyder mycket att man kan få det i sitt närområde och att barnet kan söka sitt biologiska ursprung. Danmark har nu två vägar att gå – en där donatorn vill vara känd och en där donatorn kan vara anonym. Genom att säga ja i Sverige gör vi det så lätt som möjligt för barnet att söka sitt genetiska ursprung.
Hur har du firat?
– Jag köpte snittar och hade skumpa och alkoholfritt. Det var riksdagsgruppen och riksdagskansliet och lite andra liberaler som jag hade bjudit in. Politiken är ganska slitig. Det är inte så glamourös i vardagen alla gånger – i synnerhet i så här sega frågor. Då ska man fira. Jag vet att RFSU firade också, och RFSL, så det firades lite varstans.
