Klädd i en akademisk examensdräkt, med en stor regnbågsflagga om sig, står den 22-åriga leende Wan Qing i bild på sitt Weibo-konto (sociala medier i Kina). Under bilden står det ”Med flaggan deklarerade jag för universitetsrektorn att jag har kommit ut och att jag hoppas att (den amerikanska) legaliseringen av samkönade äktenskap inte kommer att vara slutet utan startpunkten för lika rättigheter”.
Wan Qing har även lagt upp flera bilder på sig och rektorn vid Sun Yat-sen-universitetet som håller om henne, skakar hand med henne och segervisst lyfter upp sin knutna näve tillsammans med henne. Wan Qing har låtit förstå att hon hade hoppats få rektorns välsignelse, men var glad för att han inte stoppade henne. Hon har också skrivit att flera professorer har gett henne sitt stöd.
Några i universitetsledningen och universitetets studentkommitté (som organisatoriskt står statsmakten nära) ville att bilderna med regnbågsflaggan skulle tas bort från studenternas intranät, med argumentet att de ”har dåligt inflytande”, men mer än så hördes inte de negativa reaktionerna på Sun Yat-sen universitetet (中山大学) i Guangzhou, Kinas tredje största stad, enligt studenternas intranätsredaktörer.
”Störning som behöver behandlas”
Samtidigt under det gångna året stämdes utbildningsmyndigheten i Kina för att läromedel beskriver homosexualitet som en ”störning som behöver behandlas”. En högskolestudent som använder alias Bai Qui skriver på sitt Weibo-konto att hon har skickat in en stämningsansökan från Guangdongprovinsen där hon bor, och att den nu behandlas av domstolen i Beijing.
Alias Bai Qui ville veta mer om sin sexuella läggning och upptäckte att nästintill alla läroböcker och böcker på biblioteket kategoriserar homosexualitet som en ”psykisk störning” och att en del föreslår ”elchockbehandlingar för att komma till rätta med problemet”. Förbryllad och frustrerad skrev hon ett brev till utbildningsmyndigheten och bad dem specificera de regler som tillåter sådant innehåll i läromedel. Utbildningsmyndigheten svarade inte inom de femton dagarna som gäller och alias Bai Qui stämde därför myndigheten. Med tanke på att många i Kina ”är konservativa och känsliga när det gäller homosexualitet” vill hon skydda sin identitet. På mikrobloggen Sina Weibo har alias Bai Qui publicerat sin stämningsansökan och skrivit: ”Homosexuella lever under press redan som det är. Ytterligare stigmatisering i läromedlen kommer att göra stor skada. Utbildningsmyndigheten borde ha ansvaret för att eliminera skadligt innehåll”.
Enligt Homosexuella studenters nätverk beskriver närmare 40 procent av landets läromedel homosexualitet som en störning som behöver behandlas. Jag frågar en student i medie- och kommunikationsvetenskap i Beijing om hon känner igen alias Bai Quis beskrivning av skolböcker och andra böcker som används i skolor och på universitet.
– Nej, inte riktigt. Jag har inte sett innehåll som beskriver homosexualitet som en psykisk störning, men det beror på att de som skriver läroböcker inte ens tänker på ämnen som är relaterade till sexualitet eller att det ska inkluderas i läroböcker. Utbildningsministern tar inte detta ämne på allvar, det gör inte heller de flesta andra i Kina. Homosexuella saknas fortfarande i medierapporteringen, vilket leder till att folk omedvetet ignorerar dem, säger alias Jesse och förklarar vidare:
– Jag skulle bli förolämpad av en sådan beskrivning. De som skriver läroböcker har ingen kunskap om homosexualitet, så hur kan de då döma?
Alias Jesse, 22 år, har valt att vara anonym, men många av alias Jesses vänner vet att hon är homosexuell.
– Jag berättade för dem, men det var egentligen min syster som först frågade om jag var lesbisk. Jag har också berättat för mina föräldrar.
– Först blev mina vänner överraskade, sedan ställde de många frågor för att försäkra sig om att jag inte skämtade och till slut sjönk det in. Denna reaktion är ganska vanlig i Kina. Men mina föräldrars reaktion var hemsk. Vi hade många gräl och det har sagts att min mamma grät sig igenom den perioden.
– Jag förklarade för dem vad homosexualitet är men de lyssnade inte.
Hur kändes det och vilka är dina tankar om deras reaktion?
– Egentligen har jag ingen åsikt, kanske är jag van. Jag blev till och med överraskad när jag berättade för en spansk tjej att jag är lesbisk och hon bara sa ”okej, ingen stor sak”, berättar alias Jesse skrattande och tillägger:
– Men när det gäller mina föräldrar blev jag upprörd. Jag kan inte övertyga dem och jag var rädd att få utegångsförbud, så jag ljög och sade att jag var ”normal” igen, förklarar hon och sätter pek- och långfingrar i luften för att markera ordet normal.
Har lärare eller annan personal på de skolor och universitet som du har gått talat om homosexualitet?
– Under mina sexton år som elev och student i Kina har jag hört en lärare nämna homosexualitet. Det var när jag tog en kurs i västerländsk målarkonst i Beijing som läraren sade att många av de stora mästarna är homosexuella. Studenterna skrattade och läraren sade: ”skratta inte, jag är säker på att det finns några homosexuella i detta klassrum”.
Talar folk om sex, sexualitet, homosexualitet i allmänhet?
– Det är en fråga som är svår att svara på eftersom Kina är så stort och med så många olika människor. I Beijing och i Xinjiang talar folk om helt olika vardagliga saker, även i samma klass kan folk intressera sig för olika saker. Jag kan endast ge några exempel från mina kretsar. Som jag förstår det är de som talar om sex, sexualitet och homosexualitet fortfarande en liten begränsad grupp. Det är endast några få av mina vänner, de som studerar sexualitet eller som är en sexuell minoritet, som talar om dessa ämnen.
Hur talar man om till exempel homosexualitet?
– Om du skulle tala om det ofta, som en vanlig sak vid en måltid eller träff, skulle många människor tänka att du är konstig, och situationen, reaktionen, kan även bli mer allvarlig i småstäder. Men jag ser många bra förändringar i Beijing, att fler och fler på sociala medier talar om sexuella minoriteter utan fördomar och att alltfler unga människor anser att det är okej att vara gay, många säger att de har homosexuella vänner.
Och de som inte talar om det, hur kommer det sig?
– Ta till exempel städer och byar som är långt ute på landsbygden, där har de inte hört talas om homosexualitet, så hur kan de då börja tala om det?
Rättsprocessen
I slutet på november hölls den första domstolsförhandlingen i det som har kommit att bli Kinas första rättsprocess gällande framställning av homosexualitet i läroböcker. Enligt alias Bai Qui pågick förhandlingarna i två timmar utan att resultera i något konkret: ”istället för att skicka en juridisk företrädare, som är obligatoriskt enligt lag, skickade utbildningsmyndigheten två tjänstemän varav den ena inte var insatt i fallet”, kommenterar alias Bai Qui och skriver på sin mikroblogg: ”denna rättsprocess kommer att ta lång tid, men jag har ingen intention att ge upp”.
Det är inte olagligt att vara till exempel homosexuell, men Kina har inte några anti-diskrimineringslagar som kan åberopas i preventivt syfte eller som skydd. Finns det något som du anser att politiker, skol- och universitetsledningar behöver göra när det gäller hbtq-frågor?
– Jag önskar att de skulle fästa mer uppmärksamhet på hbtq-frågor eftersom de är en del av verkligheten och de kan inte undvika verkligheten eftersom de olika sexuella läggningarna blir alltmer synliga i samhället, i alla fall i Beijing. Jag önskar att de kunde vara öppna inför denna utveckling istället för att vara kritiska och försöka att förhindra den. Men ironisk nog tänker jag också att denna mänskliga rättighet är för mycket att begära från de politiska ledarna i Kina, eftersom det finns mer akuta problem som till exempel fattigdom och miljöförstöring för dem att ta itu med, trots att jag djupt i mitt hjärta vet att frågorna och åtgärderna är förenliga, säger alias Jesse och fortsätter:
– Jag tror att det är en tidsfråga, att man måste ge folk tid att få kunskap, smälta och medvetet acceptera att homosexualitet är naturligt. Kina är ett utvecklingsland och oundvikligen ges ekonomin företräde, samtidigt tänker jag att det kan låta lustigt att mänskliga rättigheter skulle vara en lyx som endast är till för dem som inte behöver oroa sig för överlevnad. Men det är så det ser ut.
Du har valt att vara anonym och använda alias Jesse i artikeln. Hur kommer det sig?
– Det är för att vissa människor i Kina skulle bli nyfikna gällande min identitet och om jag uppger mitt riktiga namn kan det leda till störande skvaller och frågor. En annan anledning är att jag är rädd att mina föräldrar skulle få veta, vilket de förmodligen inte skulle.
