Affischen ingår i en opinionskampanj som inleddes inför nyårsfirandet (andra veckan i februari) – en storhelg då familj och släkt samlas och många föräldrar pressar och ibland tvingar sina barn till äktenskap. Affischkampanjen mot påtvingade äktenskap har finansierats med hjälp av crowd funding och organiserats av en grupp människor som är bekymrade över den press som unga vuxna utsätts för av sina föräldrar och släktingar.
Den affisch som nu är uppsatt var inte det original som gruppen först skickade till ansvarig myndighet. Myndigheten ville ha ett mjukare tilltal både i form och språk innan de godkände affischen och lät hyra ut affischplats Detta framgår av pressmeddelandet som skickades ut i samband med lanseringen av opinionskampanjen och initiativtagarnas inlägg på olika sociala medier.
Kampanjen mot påtvingade äktenskap har fått uppmärksamhet i statsägda och privatägda rikstäckande och regionala medier, blivit omskriven både av Renminwang, kommunistpartiets rikstäckande dagstidning, och av Kinesiska kvinnoförbundet som organisatorisk står statsmakten nära. På sin kinesiskspråkiga hemsida har Kvinnoförbundet än idag inte omnämnt kampanjen men på sin engelskspråkiga hemsida publicerade förbundet en kort artikel i samband med att opinionskampanjen lanserades. I artikeln från 5 februari står det att ”man i affischen har undvikit ord som ”tvång” och ”enträgen uppmaning” för att inte starta missämja mellan generationer”. Artikelförfattaren nämner inte att det var på den ansvariga myndighetens initiativ som dessa termer byttes ut, men talar på detta vis om att det finns olika sätt att uppfatta saken. Artikeln togs bort efter någon timme och dök åter upp efter att statens nyhetsbyrå Xinhua och andra medier hade uppmärksammat kampanjen.
Press och uppmuntran
I kinesiska tidningar och på sociala medier har några få förlöjligat kampanjen och skriver att de påstådda påtryckningarna är fantasier hos de unga, men majoriteten anser att de är ett existerande samhällsfenomen som behöver lösas genom större lyhördhet och förståelse - antingen från barnen eller föräldrarna, eller båda.
En del menar att den unga generationen borde visa större hänsyn mot den äldre och förstå omtanken bakom viljan att få sin son eller dotter gift, samtidigt som de är bekymrade över att kampanjen kan ge utländska besökare fel intryck av landet. Andra menar att kampanjen lyfter fram en viktig samhällsfråga samt att föräldrar och äldre släktingar borde vara mer lyhörda och förstå att tiderna har förändrats. I de artiklar som har producerats av statens nyhetsbyrå Xinhua bekräftar skribenterna att föräldrar utövar press och uppmuntrar dem att istället samtala mer med sina barn. Några skribenter tar upp den rädsla som de menar finns hos föräldrar och unga vuxna för att vara förälder till ”en överbliven” och eller vara ”överliven”. Men att döma av kommentarerna på sociala medier är det snarare den negativa värderingen som tynger de unga vuxna, än singelstatusen.
Socialt tvång
Yinhe Li är sociolog, författare till flera böcker på teman sexualitet och äktenskap samt en av de främsta hbtq-aktivisterna i Kina. Vid ett framträdande på bokhandeln Belencre, i centrala Beijing, i somras sade hon att närmare 70 procent av Kinas homosexuella ingår äktenskap som resultat av socialt tvång. Yinhe Li menar att pressen har sin grund i att folk vill att släkten skall leva vidare.
Släktens fortlevnad innefattar dock både reproduktion och levnadsvillkor, och sedvänjan - att föräldrar och släktingar söker efter ”lämplig partner” och tvingar in unga vuxna i äktenskap - har sina rötter i kejsardynastiernas tidevarv då familjen och släkten försörjde de sjuka och de gamla.
Inom ramen för planekonomin, under det kommunistiska styret på 1900-talet, organiserades samhället så att kollektivet (genom stat, kommun och eller arbetsplats) finansierade omsorgen om barnen, de sjuka, och de äldre.
Inom ramen för marknadsekonomi, under dagens enpartistat, har beslutsfattare minskat de offentligt finansierade sociala tjänsterna, som barnomsorg och omsorg om äldre, och åter lagt ansvaret för omsorg på hushållen.
Bristen på offentligt finansierad välfärd drabbar majoriteten av befolkningen, tvingar åter familj och släkt att finansiera omsorgen om till exempel de gamla och skapar känsla av oro kring samtida och framtida levnadsvillkor. Det ses därför åter som avgörande att man gifter sig - är fler som delar på det finansiella ansvaret för de äldre. Och det kan upplevas vara särskilt viktigt för kvinnor - som inte har ett betalt arbete i lika hög utsträckning som män och dessutom får lägre ersättning än män.
Detta sätt att organisera samhället är inte specifik för Kina, men det karaktäristiska för den politiska ledningen i (dagens) Kina är att den inte ger utrymme för en offentlig debatt om de negativa effekterna av politiska beslut.
