I veckan besökte Stefan Löfven Strasbourg för att tala om flyktingkrisen. Han möttes av kritik redan innan han höll sitt tal som hölls bara ett och ett halvt dygn efter att EU tagit ett första steg mot att komma överens med Turkiet i flyktingfrågan.

– Hade han varit engagerad i migrationsfrågan på ett djupare plan så hade han varit en del av den inre krets som har skapat avtalet med Turkiet, sade bland annat Fredrick Federley (C) till Aftonbladet.

Även Malin Björk, (V), riktade kritik mot Socialdemokraterna inför Löfvens framträdande.

– Jag och vänstergruppen är mycket kritiska till att den svenska regeringen ska förlita sig på Turkiet i flyktingfrågan, det tänker jag lyfta, sade Malin Björk som redan på förhand ställt sig på talarlistan för att svara Löfven.

De andra ländernas ansvar

I sitt tal underströk Stefan Löfven ånyo det ansvar Sverige tagit för människor som sökt sig till Europa under det gångna året och lyfte även kritik mot medlemsstater inte är delaktiga i flyktingmottagandet.

– Om vi inte skapar ett nytt, gemensamt och hållbart asylsystem kommer fler länder att tvingas agera unilateralt. Det kommer att skada rörligheten, handeln och viktigast av allt – människor som flyr, sade Stefan Löfven, och tillade att Sverige kommer att arbeta för ett nytt asylsystem i EU.

Statsministerns krav på gemensamt ansvar för asylpolitiken fick applåder i parlamentet.

Efter talet skrev Soraya Post, Feministiskt initiativ, på Twitter att hon skällde på Stefan Löfven:

”Sverige måste leda i migrationsfrågan igen!”

Motsatt riktning

Men Post var inte enbart kritisk till talet:

– Stefan Löfven höll ett bra tal och jag uppskattar särskilt att han lyfte demokratifrågor och romernas situation. Men när han säger att ”vi måste gå från ord till handling” uppfattar jag snarare att Sverige gått i motsatt riktning. Från att ha varit EU:s mest generösa flyktingmottagare har vi nu stängt gränserna. I Sveriges spår har flera andra EU-länder följt. Löfvens beslut fick alltså motsatt effekt jämfört med det han önskade sig: att fler EU-länder skulle ta ansvar, säger hon till Feministiskt perspektiv.

– När jag fick några minuter med statsministern sa jag det, att han måste göra som han själv säger – gå från ord till handling.

Saknade feminismen

Soraya Post var heller inte nöjd med talet ur ett feministiskt perspektiv:

– Jag saknade också feminismen i hans tal inför plenum. Det fick han också skäll för. Då skärpte han jämställdhetsperspektivet i sitt tal för S-gruppen senare.