På Fredens hus i Uppsala var det premiär den 6 mars för ”Vi skulle ha spelat Lysistrate”, en pjäs av Stina Oscarsson om den fredshistoria som är en del av Sveriges, och världens, kvinnohistoria. Pjäsen handlar om ickevåldsmetoder, och om att stå upp mot krig och militarisering.

Efter föreställningen, kommer Jamila Raqib från Albert Einstein Institution i Boston upp på scenen. Institutet arbetar med ickevåldsstrateriger runt om i världen. De samlar information, analyserar och sammanställer hur människor arbetar med ickevåldsmetoder för att bekämpa förtryck och diktaturer. Centrets grundare, Gene Sharp, var i Sverige 2012 och tog emot The Right Livelihood Award, även kallat det alternativa fredspriset.

Just nu befinner sig Jamila Raqib på Europaturné. Hennes schema är hektiskt. I Sverige stannade hon några dagar och på tåget mellan Uppsala och Stockholm hinner hon tala med Feministiskt perspektiv.

– Jag har alltid varit intresserad av världsfrågor och politik, eftersom att jag kommer från ett sammanhang där det alltid har varit nära.

Flydde från Afghanistan

När Jamila Raqib var fyra år flydde familjen från Afghanistan, som då var ockuperat av Sovjet, till USA. Många i Raqibs familj var aktiva i motståndsrörelsen.

– Det var ganska svårt att komma till USA, vi kunde inte språket och allting i skolan var annorlunda från hur det var hemma hos mig. Såklart är jag tacksam över att vi kom till USA. Det gjorde att vi var fysiskt säkra, men vi kom också till ett samhälle som inte var berett på att ta hand om människor som upplevde krig och förtryck. Jag hade nog mått bra av att träffa andra barn som var i liknande situationer.

Innan Raqib fick kontakt med Gene Sharp och lärde sig om ickevåldsrörelser, studerade hon management och human resourses.

– Hade jag vetat att det var det här jag skulle hålla på med så hade jag kanske valt att studera något annat, samtidigt tror jag det är bra att jag inte gjorde det. Jag fick ju främst lära mig hur man hanterar pengar, människor och tid – vilket är nödvändigt var man än hamnar. Oavsett om det är på ett företag eller om man vill skapa en social rörelse.

– Jag var väldigt intresserad av ”fred” innan jag kom in på ickevåld. Det var ett ord som det slängdes ganska mycket med och som jag inte riktigt kunde förstå. Jag levde i övertygelsen om att varje människa ska ha rätten att försvara sig på bästa möjliga vis, och när jag kom fram till att strategiskt ickevåld antagligen är mest effektivt så kände jag att jag måste jobba vidare med detta.

Utmaningar och missförstånd

Ickevåld har på olika vis använts genom historien för att skapa förändring. En av de mest kända förespråkarna för ickevåld är antagligen Mahatma Gandhi, och han tillsammans med Martin Luther King lyfts ofta upp som symboler för att skapa förändring genom ickevåld. Trots exempel på historiskt lyckade kamper finns det många missförstånd vad gäller ickevåld. Det Jamila Raqib stöter på oftast är att människor tror att ickevåld också måste vara en ideologisk kamp, inte bara att man anser det vara effektivt, det vill säga en metod.

– Det kan vara lätt att säga att man är emot våld, och att det borde finnas andra lösningar. Samtidigt är det viktigt att förstå att man inte behöver vara ideologiskt övertygad om att ”våld föder våld” för att arbeta med ickevåld. Däremot måste man komma ihåg att ickevåld kräver arbete, tid och träning. Det handlar ibland om att koordinera ihop 100-tals personer och det uppnås inte på enbart en känsla av att det man gör ihop är rätt.

Trots att Albert Einstein-institutet får mycket uppmärksamhet är Jamila Raqib noga med att påminna att ickevåld inte är något nytt, som hon eller Gene Sharp har uppfunnit.

– Det är inte vi som har kommit på allt det här, inte heller Gandhi eller Martin Luther King. Däremot har vi försökt att samla ihop och dokumentera hur människor använder sig av ickevåld för att göra motstånd. Ickevåld kan inte vara baserat på intuition eller på känsla. Vi kan inte agera utifrån vad vi känner. Särskilt inte när vår motståndare inte agerar utifrån känsla utan utifrån kunskap, träning, planering, pengar och resurser – allt som krävs för att utöva effektivt ickevåldsarbete.