I kväll startar den tredelade dokumentärserien Vi kallas tiggare – vad fick dig att göra den här serien?

– Debatten har handlat så mycket om oss och våra känslor. Nu var det dags för dessa människor som inte finner andra utvägar än att sitta och tigga på våra gator att få komma till tals. De får gå från att vara statister till att bli protagonister i berättelsen om sina liv och fattigdomen som nått våra trösklar.

Vad kommer vi att få se?

– Vi kommer att få följa ett antal människor och deras vedermödor, drömmar och drivkrafter. Vi kommer lite närmare eftersom vi byggt upp ett förtroende under 9 månader. Vi följer dem i deras jakt på övernattning, i deras kamp att få ge sina barn ett bättre liv och ordna sin försörjning. Det här är människor som levt under ett historiskt förtryck, systematisk diskriminering, utanförskap och marginalisering. De är fullkomligt försummade och lever bortom samhällets solidariska skyddsnät. Finanskrisen 2008 krossade även deras liv när fabriker stängde och det inte längre fanns arbete på åkrarna i Sydeuropa. Då fann de en tillflyktsort här i Norden.

Vad har förvånat dig under arbetet med serien?

– Deras överlevnadsinstinkt och motståndskraft. Deras reflektioner kring demokrati och människovärde. Men också deras avväpnande humor trots hot och hat och förödmjukelser. Den avhumanisering som drabbar Europas romer är ett öppet sår och det är häpnadsväckande att EU ännu aldrig kallat till ett toppmöte för att lösa problemen som drabbar den allra mest utsatta minoriteten.