Under tisdagens öppningssession hölls ett panelsamtal av Kajsa Wahlberg, nationell rapportör om människohandel, Endrit Mujaj, handläggare på Nationellt metodstöd mot prostitution och Eugenio Ambrosi, regionalchef för International Organization for Migration för EU, Norge och Schweiz, om vikten av att identifiera och hjälpa offer för människohandel. Fokus låg på stöd till offer, den svenska modellen och internationellt samarbete. Den svenska modellen med sanktionering av köpare pekades ut som ett viktigt verktyg för att kunna erbjuda stöd och hjälp till offren.
– Det är viktigt att poängtera att detta är en stor marknad, där människor säljs som arbetskraft och för prostitution, men vi måste fokusera på olika aspekter och anamma den svenska sexköpsmodellen på fler ställen, hävdade Edrit Mujaj.
– Att jaga köpare leder oss till offren. Utgångspunkten måste vara att kunna erbjuda dem andra alternativ, att jobba nära polis och hotell och se till att dessa parter arbetar nära varandra. Detta har fungerat i Stockholm och vi ser att hotellförsäljningen har minskat påtagligt, berättade Kajsa Wahlberg.
Sverige anses inte vara ett bra ställe för människohandel, logistiken är för krånglig. Endrit Mujaj konstaterar att Norden fortfarande är ledande i att förebygga och bekämpa trafficking.
– Sverige tar problemet på allvar, normaliseringen av sexköp här är inte lika stark. Frankrike är ett EU-land på god väg att på allvar börja tackla problemen och utarbeta ett program. Även Italien, även om de kan tyckas vara sent ute.
Få länder gör tillräckligt
Flera latinamerikanska länder, bland andra Colombia, har numer väl utarbetade program, men enligt Mujaj är situationen svårare att tackla.
– Där är prostitutionen utbredd på en helt annan nivå, få skillnader görs mellan människor och varor på handelsmarknaden, och landet har en annan situation att motarbeta än den vi ser i Europa. Trots många olikheter är det viktigt att inspireras och internationellt samarbete är och förblir viktigt. Där har hela världen långt kvar, få länder arbetar tillräckligt, konstaterade Mujaj.
Lauren McCarthy, assisterande juridikprofessor vid University of Massachusetts Amherst och aktuell med boken Law Enforcement’s Pursuit of Trafficking Cases in Russia (Cornell University Press), har kartlagt polisens arbete med människohandel och påpekade att det finns lagar kring försäljning av tjänster och personer som inte går ihop.
– Det blir för krångligt för polisen att reda i vad som säljs. När köpare och säljare bokförs i olika register under olika lagstiftningar blir trafficking svårlöst. Ryssland skiljer också på nationell och internationell ”försäljning”.
Eugenio Ambrosi pekade på att det i kölvattnet av globalisering och krig nu uppmärksammats en ny form av trafficking där terrorister hjälper folk in i EU, särskilt från norra Afrika, med erbjudande om jobb och inkomst. Det faktum att människor på flykt utsätts för övergrepp på sin väg in i Europa är enligt Kajsa Wahlberg en väg in i människohandel, vilket Ambrosi bekräftade.
– Det viktigaste nu är att kartlägga den nya situation vi ser i och med flyktingtillströmningen, även om vi förstås inte glömmer de människor som länge varit utsatta, svarade han på en publikfråga om varför fokus på just handel med människor på flykt nu är så stort.
Paneldeltagarna såg behov av ett genomgripande, oberoende samarbete mellan världens regeringar där människohandel får fungera som en ensam utgångspunkt.
Global lägesrapport
Organisationen World Childhood Foundation (WCF) presenterades av dess grundare, drottning Silvia, som aktivt arbetar mot exploatering av barn:
– WCF arbetar nära barn som riskerar att hamna i människohandlares våld. Barn på gatan, barn i ekonomiskt utsatta hem och på institutioner. Vi arbetar förebyggande och helande för både kvinnor och barn globalt. Det är viktigt att uppmärksamma flyktingbarns särskilt utsatta situation i dag.
Britta Holmberg, projektchef och handläggare på WCF, lyfte fram vikten av förebyggande arbete som långsiktig lösning, ett kvalitetsarbete som kräver tid och att organisationen lyckas skapa förtroende lokalt, medan donatorer ofta efterfrågar mätbara, lättbegripliga och kortsiktiga resultat:
– Siffror visar exempelvis hur många som blir räddade från marknaden, men inte de som blir räddade genom förebyggande arbete på plats. Öronmärkta pengar går till räddningsinsatser, men inte till förebyggande arbete.
Allt yngre offer
Siobhan Mullally, vice ordförande i expertgruppen Greta (Group of Experts on Action against Trafficking in Human Beings) presenterade organisationens femte generalrapport om trafficking som fokuserade på den flyktingsmuggling som Europa står inför. De kartläggningar Greta har gjort pekar främst på ensamresande barns utsatthet. Sedan början av flyktingtillströmningen har över 10 000 ensamresande barn försvunnit spårlöst.
– Staterna har en flyktingkris att hantera, men detta är ingen grund för att åsidosätta skyldigheten att bekämpa människohandel, menade Siobhan Mullally.
Kristiina Kangaspunta är chef för brottsforskningsrådet på United Nations Office on Drugs and Crime (ONODC) och presenterade siffror som kartlagts de senaste tio åren, på de globala trender som i dag syns på fältet. Hon konstaterade att den globala människohandeln trots allt fortfarande ofta sker lokalt.
– Inte helt förvånande visar data att traffickingoffer som korsar landsgränser oftast kommer från fattiga länder till rika länder, dock hamnar de flesta hos lokala försäljare. Försäljning av unga tjejer har ökat och offren blir allt yngre. Dock är skillnaderna stora mellan olika delar av världen; barn som traffickingoffer är mycket vanligare i Afrika än i Europa. Detta kan ha sin förklaring i att barnhandeln är mer underjordisk i andra delar av världen. ONODC:s siffror visat att sexhandel fortfarande är den vanligaste formen av exploatering, även om tvångsarbete blir allt vanligare.
– 97 procent av de som säljs för sexhandel är kvinnor och flickor. 65 procent av arbetsexploaterade är män. Kvinnor har ökat i den gruppen och utsätts nu för dubbel exploatering.
