Nej, det är inte okej att försöka kringgå demokratiska beslutsprocesser genom en minst sagt kreativ tolkning av vad ”säkerhetsregler” ska kunna handla om. Intentionen att hindra tiggare att vistas inom kollektivtrafiken är oanständig. Tillvägagångssättet är ett hot mot vår politiska gemenskaps spelregler.
Frågan om tiggeriförbud har avhandlats och avvisats i flera omgångar av våra politiska församlingar. Endast två partier förespråkar totalförbud, Sverigedemokraterna och Moderaterna. Anledningarna till att detta har avvisats är goda och har inte ändrats, tiggerförbud strider mot vårt samhälles grundläggande princip att särskilt skydda de svaga och utsatta och vårt åtagande att respektera mänskliga rättigheter.
Det här är inte en fråga för en företagsstyrelse att besluta om, inte ens när den gömmer sig bakom ett trafiklandstingsråd som visserligen har viss partirepresentation, men som agerar helt utan förankring i partiernas linje i frågan och uppenbarligen utan att ens meddela sina respektive partier om sina tilltag. De kanske tror i sin hybris att de har rätt att besluta om vad som helst som de kan peta in i säkerhetsföreskrifterna. Men nej, inte ens när de försöker ta beslut som främst drabbar de mest rättlösa och utsatta av landets invånare, kan de räkna med att inte granskas och avkrävas ansvar.
Det måste finnas en gräns även för hybrisstuckna styrelser och råd. De får inte missbruka den makt de har fått. Och det kommer vi medborgare att se till.
SL:s nya säkerhetsregler handlar inte alls om säkerhet. De överskrider därför SL:s befogenheter. Låt oss bespara oss de pinsamheter som skulle uppstå om någon representant med assistens av en PR-expert skulle offentligt försöka sig på konststycket att få dessa säkerhetsregler att handla om det.
Det bästa är att SL helt enkelt backar omedelbart. Personligen har jag inget behov av att de kommer med ursäkter och förklaringar. De kan få göra det i tystnad. Om SL inte gör detta måste vi försvara dessa utsatta människors värdighet. Även nu – utan ”rättslig grund” att luta sig mot – kan vi dagligen bevittna hur SL:s säkerhetspersonal diskriminerar och trakasserar tiggare med en hybris som liknar SL-ledningens. Ett försvar för att de som behandlas som rättslösa ska ha rättigheter är samtidigt ett försvar för vårt demokratiska samhälle och den möjlighet till eftertanke som finns i demokratiska beslutsprocesser genom ständig och sund närvaro av andras röster och hänsyn till lagen.
