Hösten 2015 såg första avsnittet av PMS-podden dagens ljus. Jenny Öhrn Segolsson och Charlie Michaelsen, som känt varandra sedan gymnasiet, hade börjat logga sina humörsvängningar och upptäckt att de mådde bättre när de fick mens. Efter ett tag stod det klart att det var PMS:en som var boven i dramat, och kort därefter föddes idén om att göra en podcast.

– Vi hade en tanke om att ifall vi tycker att det här är intressant och vill försöka må bättre, då borde det rimligtvis finnas andra kvinnor som också har det så, säger Jenny.

I podden pratar duon om just PMS, hormoner och menscykler. Varje vecka får lyssnarna ta del av deras vardagsliv utifrån vilken tid på månaden det är, och samtalsämnena sträcker sig från föräldraskap och jobb till nätdejting och underlivsproblem.

– Jag känner att på grund av podden kommer jag aldrig att träffa en man, säger Charlie. Han kommer att lyssna på den och känna typ ”Sa du att du har snustorra slemhinnor, jamen vad mysigt, jag vill jättegärna träffa dig!”. Jag träffade en snubbe som skrev att han hört att jag läser upp sms från dejter i podden, vilket jag gjorde en gång efter att jag träffat en riktig dåre. Så jag tror inte att det gagnar mig rent Tinder-mässigt att jag har podden, men jag har ju ändå så snustorra slemhinnor så det spelar ju ingen roll…

”Jag är inte sjuk i huvudet!”

Trots att Jenny och Charlie ibland kan känna att de berättat för mycket i podden släpper den känslan när lyssnarna hör av sig, och det gör de ofta.

– Vi får så mycket mess och mail, berättar Jenny. Det blir lite som ett biktbås, folk berättar väldigt jobbiga saker för oss. Vi svarar alla, men vissa måste vi vänta lite med att svara för att de skriver så himla utlämnande.

– Ju mer transparenta vi är i podden, desto jobbigare är det för oss men också desto bättre för lyssnarna, säger Charlie. Man vill ju lyssna på någon som är ärlig med att de skriker på sina barn för att de sitter och lyssnar lågt på sina ipads. Ibland när vi spelat in har jag känt ”åh, nu gick jag för långt”, men efter ett tag släpper det för att man får något mail där det står ”jag gjorde precis likadant”…

– …Och då känner ju vi att vi inte är sjuka i huvudet! fyller Jenny i.

PMS-podden har lyssnare från tonåringar till kvinnor i 50-årsåldern (”man börjar droppa oss när man närmar sig klimakteriet”) och trots att en del män lyssnar är det nästan bara kvinnor som kontaktar Jenny och Charlie.

– Det något väldigt härligt i att det är bara kvinnor som hör av sig, säger Jenny. Vi båda jobbar ju nästan bara med män och då är det så fint att få vara i det här rummet av bara kvinnor. Det är så härligt, varmt och starkt och det är skönt få bekräftat att nej, det är inte svårt att jobba med kvinnor, det blir inte ”en massa snack” som alla säger.

Viljan att agera för kvinnor har alltid funnits hos Jenny och Charlie, om än på skilda sätt.

– Jag är en teoretisk feminist medan Charlie egentligen praktiserar mer, säger Jenny och vänder sig till Charlie. Du lever ensam, tjänar pengar och kör en stor jävla bil. Efter att vi startat podden kom jag på att det är ju här den sidan av mig får leva, allt jag tycker och tänker och tror på får ju ta plats i podden. Jag högprioriterar kvinnor och kvinnors hälsa, jag tar plats och jag skiter i om någon tycker att det är ointressant, jag tar den platsen ändå. Det är viktigt att poängtera att det är en feministisk aktion att göra PMS-podden.

– Det är ju faktiskt så att åttio procent av Sveriges kvinnor mår dåligt en till två veckor i månaden och ingen pratar om det, säger Charlie. Det är ju ett jätteproblem och självklart en feministisk fråga.

”Diskutera inte förhållandet på dag 13”

Enligt Jenny och Charlie pratas det för lite om PMS i samhället, både i vuxenvärlden och i skolan. Båda tror att kortsiktiga hjälpmedel är sömn och förståelse för sig själv, och att en långsiktig lösning är att öka kunskapen och därmed även acceptansen.

– Våra bästa tips mot PMS är att prata om det, sova bra och vara snäll mot sig själv, säger Charlie. Om man har tid och råd kan det vara så jävla snällt mot sig själv att gå och få en massage…

– Fast man vet ju hur man hatar att läsa det här! inflikar Jenny. Man bara ”vadå gå och ta en massage”?

– Jag har inte tid och råd att gå och få massage, säger Charlie, men min önskan när jag har grav PMS är att någon ska knåda lite på mig. Jag tycker alltså inte att en massage är lösningen på PMS!

Jenny förklarar att hon hjälpt sig själv genom att ta sin PMS på allvar och planera sitt liv utifrån sitt mående.

– Jag har lärt mig att jag kanske inte ska diskutera huruvida förhållandet funkar eller inte när jag är på dag 13 i cykeln, för då är det inget förhållande som funkar! Jag har utvecklat en spärr i huvudet, en gång skrev jag ett långt argt sms till min man när jag hade PMS och jag hann bestämma mig för att inte skicka det, men spara det. När jag läste det några dagar senare blev jag chockad över att jag hade skrivit så elaka saker, och det var inte för att lösa något utan endast för att hugga. Ett sådant filter får man inte förrän man accepterar sin PMS och förstår att känslorna beror på det, annars tänker man ju bara att ”jomen han ÄR ju en idiot, det här måste han få!”.

Vad kan samhället göra för PMS-drabbade?

– Man borde få lära sig om det i grundskolan, tycker Charlie. Vik ett par jävla lektionstimmar på biologin åt att prata 3 gånger 40 minuter om PMS. Killar i åttan kommer inte att vara supermottagliga, kanske inte tjejer i åttan heller, men någonstans i bakhuvudet fastnar det ju. Och om man har en dotter som ska få mens så kan man nämna PMS och säga att det kanske drabbar en, inte nu men kanske sedan.

Framöver väntar flera spännande utmaningar för PMS-podden. Jenny och Charlie hoppas på fler samarbeten med personer och företag som tror på samma saker som de, om en månad ska de föreläsa om PMS på en läkarkonferens och i augusti springer de Midnattsloppet – och lyssnarna är välkomna att springa tillsammans med dem.

– Några har hört av sig och det är ju jättekul, men just nu har jag en sådan hamrande panikångest så fort jag försöker springa, säger Charlie.

Jenny ser det dock från ett annat perspektiv:

– Om det blir som lyssnarna säger nu så kommer vi att bli ett gäng som springer tillsammans, och ju mer vi är kamouflerade i en folkmassa desto bättre!