Förra veckan var Dean Spade, lektor i juridik vid Seattle University, inbjuden av Trans Film Fest för att hålla en föreläsning på temat ”Can we survive mainstreaming. On the new visibilities and invisibilities of trans politics”. Med mainstreaming avses i det här sammanhanget att bli synlig i normsamhället.
I USA växer många olika sociala rörelser fram, några av dem har förändrat livet för trans- och queerpersoner. Spade fokuserar i sitt föredrag på hur de olika reformerna har påverkat människor, vad som har fungerat och vad som är mer ett spel för galleriet. När det gäller mainstreaming ser han framför allt två dilemman. Det ena är att det talas allt mer om transpersoner i USA, vilket är på gott och ont. Som exempel nämner han Caitlyn Jenner som blev väldigt uppmärksammad och hyllad när hon berättade sin historia, men det är viktigt att komma ihåg att hon är vit republikan och därmed redan priviligerad. Andra grupper hade inte alls fått det bemötandet, konstaterar Spade.
– En vit kvinna lyfts gärna fram, men vem är det egentligen som förtjänar att lyftas fram? Vi ser nu en vit transkvinna som Jenner på Vanity Fairs omslag, men det är ingen stor grej. För vilka transpersoner kan ens jämföra sig med henne? Nästan ingen.
Han fortsätter och menar att just mainstreaming gör att det sker en förändring, men det gäller att hela tiden fråga sig om det verkligen förändrar något i grunden. Förutom synlighet finns också bakslag. Som ett exempel nämner han uppmärksamheten kring transpersoners rätt att besöka offentliga toaletter och känna sig trygga med det. Flera stater har nu velat förbjuda det genom lagstiftning och det är ett bakslag för den ökade synligheten. Det handlar inte bara om transpersoners ökade synlighet, utan hela hbtq-rörelsens. Fokus har också legat mest på vita transpersoners rätt att gå på en toalett i sin skola, men det största problemet är fortfarande för svarta transpersoner som behöver besöka en offentlig toalett i en park.
Ett annat bakslag som Spade nämner är den elitistiska homorörelsens genomslag för rätt till äktenskap för samkönade i Kalifornien.
– Det var redan möjligt att ingå partnerskap, men istället gjordes det till en symbolfråga. Partnerskap innebar samma sorts rättigheter och det vann egentligen inte någon mark för de verkligt utsatta. Frågan togs sedan över av stora lobbyister. Spade menar att det är väldigt lätt för politiker att stödja samkönade äktenskap när det i princip redan existerar. Det är också mest en fråga för de rika.
– De som är sårbara i ett samhälle känner sällan av förändringar av det här slaget. De som drar fördel av det här är inte de som lider mest. Det är de rika som gynnas, som redan har rättigheter och tillgångar. Det är lätt att undra varför så mycket pengar lades på något som gynnade så få.
Det finns alltså en hel del problem att brottas med som uppstår vid synliggörandet. Dean Spade menar att när vissa grupper blir synliggjorda kan det istället skapa ny diskriminering.
– Staten vill gärna skapa en känsla av att den skyddar dig, men det gäller inte för utsatta grupper. Poliskåren har utökats och de är mer närvarande. Trots det har våld i hemmet inte minskat i utsatta områden.
Problemet är att det ofta bara blir en lättnad för de minst marginaliserade och kan leda till en utvidgning av ett skadligt system, så det gäller att vara försiktig med reformer som separerar. Men hur kan vi då veta vilken taktik som är bra?
– Det är viktigt att fråga sig vilken grupp som utelämnas, kanske handlar det om papperslösa eller de som har varit i kontakt med kriminalitet. Det är grupper som ofta glöms bort. Därför måste vi ta reda på hur en mobiliserar bäst och ställa sig frågan om vi snarare håller på att legitimera ett system som vi vill skrota.
Den som vill driva ner rörelse behöver ställa sig några frågor, menar Spade, för det handlar om att ta gemensamma beslut. Beslutsfattare ska inte ensamma kunna bestämma över andra, vilket lätt sker när det är en elit som håller i frågan eller tar över den. Det handlar om att ställa sig frågor som till exempel vad varje rörelse uppnår i människors liv.
– Det är viktigt att fråga sig när det är något i samhället som vi egentligen vill ha bort, om det kommer att öka utsattheten istället. Kanske är det till och med så att vi måste få det ogjort senare, påpekar Spade.
Efter Dean Spades föreläsning följde en paneldebatt med fokus på europeiska reflektioner kring ämnet med Yolanda Bohm, vice ordförande i RFSL Ungdom, Micah Grzywnowicz, internationellt sakkunnig på RFSL, Josephine Krieg, aktivist, samt Dean Spade. Samtalet modererades av Iwo Nord från Södertörns högskola.
Josephine Krieg talade bland annat om det politiska klimatet som en retorisk rädsla för andra människor.
– Det finns de som tror att människor är farliga när de syns, menar hon. Och det är viktigt att vara synlig för att förändring ska kunna ske.
Yolanda Bohm håller med, men påpekar också:
– Samtidigt skuldbelägger vi de som inte vill synas. Alla vill inte det.
Micah Grzywnowicz pratar om att det pratas mycket om vem som har rätt att ta plats, att det handlar så mycket om de binära.
– Då handlar det om detaljnivå, men fokus ligger på binära, alla andra utelämnas. Det måste implementeras bättre.
Josephine Krieg pratar om svårigheten att handskas med definitioner.
– Allt i samhället bygger på det binära, därför blir det extra svårt. Allt skulle bli lättare om det gick att släppa. Att kunna utläsa könet i personnummer är en sådan sak.
Samtalet leds därefter in till att handla om statens ansvar.
Yolanda Bohm tycker att vi sätter för stor tilltro till just staten.
– Problemet är att ingen vill ifrågasätta den heller, säger Yolanda.
Dean Spade berättar om sina erfarenheter med staten.
– Jag arbetar hela tiden med att människor ska få det som de är berättigade till. Det vore en dröm att hitta ett samhälle där människor ska slippa gå igenom en sån process för saker som de redan har rätt till.
