Den finns överallt. Det är antitziganismens första regel. När du föds som rom förlorar samhället ganska snabbt det initiala överraskningsmomentet i sin diskriminering och nedvärdering av dig. Strax förväntar du dig att bli kränkt, med all säkerhet värre än sist. Förhoppningar om förändring kan då te sig väldigt främmande.

Tolv miljoner romer lever i Europa. 80 procent av oss lever i den fattigdom som samhällets kroniska exkludering erbjuder oss. Varför stannar du kvar i din fattigdom?

Man stannar kvar.

Trängd mellan sitt skjuls vägg av kartong, den molande hungern och de upplysta städerna som hotat dig med att du aldrig får komma tillbaka. Man stannar kvar. De modigaste och/eller de mest desperata ger sig av. De gör sig ett hem i rädslan i skogen, under broar, och lyssnar spänt om fiender närmar sig. Ibland tänder de en brasa, ibland tänder andra den.

För någon månad sen kom det tre män till mitt kontor i Bryssel. Två fransmän och en belgare. De var massgravsdetektiver och de letade i nutiden efter tecken på sådant som hade hänt förr. Vårt jobb är inte svårt, sa de. Många vill berätta. Detektiverna följer med stolta bybor som tar dem än hit än dit och pekar på platser där de avrättat och begravt romer, tusentals och åter tusentals. Det behövdes inte någon order för att de skulle ta kål på romerna i takt med att människovärdet sjönk under nittonhundratalets tredje och fjärde årtionde. Det skedde som på ackord. Som en naturlig följd av en sfär av undantagstillstånd i världen. Eftersom byborna inte fått några frågor förrän nu var det många som var ivriga att berätta.

Jag är också ivrig att berätta. Det dog en flicka i Frankrike. Hon var inte mer än en liten bebis då hon föddes i oktober i fjol. Borgmästaren ville inte begrava henne och hon fick begravas i grannbyn i stället. Vi människor är aldrig så ociviliserade som när vi är övertygade om att vi har att göra med vad vi anser vara en ociviliserad grupp individer. Individer som jag.

När romerna stoppades på vägarna i Sverige (ett land som aktivt sökte fördriva dem) och tvingades uppfinna efternamn till sig själva och sina familjer hittade de på de underligaste namn. Det hör inte till ovanligheterna att ett romskt efternamn från Sverige betyder något riktigt galet, typ Morkoj – som betyder morot – eller varför inte Emil Emilsson? Allt för att passa in.

Vi kunde tjäna en slant med hjälp av din handflata eller i kort. Vi dansade och sjöng för en liten peng, sålde varor, förtennade, allt vi kunde och som vi lärt oss, allt för att överleva, och inte ligga samhället till last. Det var inte alla gånger helt sjyst. Men vi överlevde!

För ett par månader sen var det en italiensk kommunpolitiker som erbjöd sin restaurangs ugnar till att bränna romer.

Hon sade: Var inte oroliga om ni ser en underlig rök!

Ingen reagerade.

Inga stora rubriker.

När brandkåren kom till en fransk stad för att rädda romer ur lågorna beklagade sig borgmästaren över den effektiva insatsen.

Men vi behöver inte gå över ån efter vatten. Regel nummer ett. Antiziganismen finns överallt. Även i Sverige.

Att gå i romklass, vara med i ett etniskt register eller ha kamrater som inte får komma hem till dig för sina föräldrar? Gör det inte satans ont? Vem vet? Jag vet!

Efter så många hundra års förtryck borde en europeisk försoningsprocess vara på sin plats. Men det är viktigt att det är förövarna som tar initiativ. Förövarna är alla de samhällsaktörer som i konsensus beslutat att romer inte är som andra och därför systematiskt ska hållas utanför.

Vi vill vara med. Men då måste du vilja släppa in oss.

Vill du?