Vid protestaktionen som kommer att fortsätta under helgen har asylsökande samlats som menar att de omfattas av den nya lagen om tillfälliga uppehållstillstånd utan att de kände till den när de sökte asyl i Sverige. De flesta som samlas på Mynttorget kom redan 2015 och trodde inte att lagen skulle verka retroaktivt och även gälla dem som kom innan den 24 november 2015, då den tillfälliga lagen annonserades.

– Att nya lagen är retroaktiv är inte rättvist. De flesta som sitter här i dag visste inte ens att den nya lagen omfattar dem, fortfarande tror många som kom innan november 2015 att de ska få permanent uppehållstillstånd, säger Rando Sarha, lärare som flytt till Sverige från det krigsdrabbade Aleppo i Syrien. Hon kom innan den 24 november 2015 och har därför trott att hon skulle få permanent uppehållstillstånd.

Sarha visar stycket ur gruppens uttalande som ska lämnas till riksdagen: ”Den lag som har antagits utgör en retroaktiv lagstiftning som inte bör förekomma i ett rättssäkert land, genom att ge tillfälliga uppehållstillstånd till alla oavsett datum de kom till Sverige, med undantag av barnfamiljer”.

Aktionen organiserades genom en Facebookgrupp, berättar Sarha. Nästan alla som deltar här är flyktingar från Syrien och Irak. De flesta unga personer, men även många familjer.

– Många av oss som drabbas av den retroaktiva lagen kom till Sverige redan innan regeringen beslutade att lagen skulle ändras, säger Sarha och visar ett annat stycke i uttalandet:

”Inte i något annat sammanhang eller något rättssäkert land är det accepterat med retroaktiv lag om den är till nackdel för de enskilda. När vi bestämde oss för att komma till Sverige var det med tanke på att vi litade på de svenska lagarna och dessa lagar angav att vi skulle få permanent uppehålls”.

Krossade drömmar

Tiaba Alsaab är 23 år och har kommit tillsammans med sin mor och tre syskon till Sverige. Hon studerade musik på universitetet i Baghdad.

– Jag drömmer om att kunna studera vidare, skaffa jobb och leva i Sverige, men den nya lagen har krossat mina drömmar.

Tiaba Alsaabs mor Leyla är 66 år gammal och arbetade som frisör i hemlandet. Hon berättar att resan till Sverige tog 12 dagar och var fruktansvärd, men familjen hade inget val än att lämna Bagdad.

– Det är så otryggt i Bagdad, min dotter Tiaba var på väg att kidnappas av miliser. Min man är läkare och vi lämnade honom bakom oss i Irak och flydde.

Tiaba Alssabs avbryter sin mor och säger att den svenska regeringen och Migrationsverket påstår att Irak är ofarligt och tycker att irakierna ska åka tillbaka.

– ”Irak no good, dangerous”, säger hennes mamma.

Tiaba Alssabs och mor Leyla.

Walid Alhassan.

Walid Alhassan är 17 år gammal och kommer från Der Zor i Syrien. Han är här tillsammans med sin 15-åriga bror.

– Den svenska regeringen säger till oss att vi inte behöver vår familj. Jag blir snart 18 men min bror mår inte bra och frågar hela tiden efter våra föräldrar, jag är orolig för honom, han är så deprimerad.

Alhassan undrar hur han ska kunna skaffa någonstans att bo under den korta uppehållstillståndstiden på ett år.

– Vem hyr lägenhet till oss för så kort tid, hur ska jag hitta något jobb när jag inte lärt mig svenska än? Vad kommer att hända med vår framtid?

I sitt uttalandet skriver gruppen: ”Vi har rätt att lära oss svenska, satsa på vår framtid i landet och arbeta målmedvetet med känslan av att det liv vi bygger upp ska bestå. Den nya lagen hindrar oss tyvärr ifrån att uppnå dessa mål”.

Det värsta är, fortsätter Alhassan bestämt, att han och hans bror inte visste någonting om de nya lagarna, och att Migrationsverket sagt att de skulle omfattas av den gamla lagen och därmed få asyl och permanent uppehållstillstånd.

– Hela vår familj är kvar i Syrien, vi hade inte pengar att fly tillsammans, säger han.

"Vad ska jag göra"

En äldre man från samma stad som Alhassan bodde i, vill berätta sin historia. Han ser trött, sjuk och besviken ut. Han heter Adel Al Mfadi och säger att han är 45 år gammal men ser minst tio år äldre ut.

– Kriget i Syrien och flykten har gjort mig till en gammal man, säger han bittert och trött. Jag har min familj kvar i landet, jag har en liten dotter som är sjuk och behöver mig. Jag vet inte vad ska jag göra nu.

Tarek Kabi.

Tarek Kabi pratar hyfsat bra svenska trots den korta vistelsen i Sverige. Han kom till Sverige med sina gamla föräldrar, bror och sin gravida fru. Han var mattelärare i hemlandet och i Sverige har han lärt sig svenska framförallt genom Youtube och genom kurser som kyrkan anordnat, förklarar han.

– Nu har vi fått en flicka. Men även hon ska omfattas av lagen om tillfälliga uppehållstillstånd, säger han upprört.

– Hur ska jag hinna hitta bostad för oss alla, hitta jobb för att försörja alla i familjen inom ett år? Vem hyr lägenhet till oss? När vi bestämde oss att komma till Sverige i stället för andra asylländer var det för att vi visste att Sverige är ett rättssamhälle, tryggt och folk är snälla. Vi hade ingen aning om de nya lagarna. Ingen informerade oss, betonar han.

– Vårt barn föddes ju här. Vad ska vi göra efter ett år, vad ska jag göra med mina gamla föräldrar, min lillebror, min lilla bäbis? Måste vi återvända till Turkiet? Vi kan inte gå tillbaka till Syrien. Ska vi slänga oss i havet allihopa och drunkna kanske?, säger han och tittar bort mot riksdagen, som om han talade till dem.

På kvällarna har stora moskén på Söder erbjudit protestdeltagarna som har rest till Stockholm från olika delar av Sverige, sovplats och enkel mat. Gruppen har fått löften från Röda Korset och kyrkan om stöd och hjälp med mat, berättar en av deltagarna.