”Fotbollsbrudarna chockade en hel fotbollsvärld i fredags. Ingen trodde på seger för Sundhages landslag. De flesta, inklusive jag, räknade med att hemmanationen Brasilien skulle möta USA i semifinal på tisdag. USA som alltså aldrig tidigare missat finalen i ett OS”, skriver damfotbollsexperten Alva Nilsson och konstaterar att det i bollsporterna är tjejernas år i år. Handbollslandslaget är klara för kvartsfinal på tisdag och då väntar också semifinal i fotbollen. Och i detta mästerskap har vi nu lärt oss att allt kan hända.
De olympiska spelen består av så många sporter att jag inte ens tänker försöka rabbla upp dem alla. Men vi har friidrott och simning. Och kanot och rodd. Och boxning och judo. Och handboll och fotboll. Och i bollsporterna är det tjejernas år i år.
Jag vet inte vart jag ska börja, hur jag ska lyckas ducka och gömma mig från min egen massiva kritik mot Pia Sundhages landslag inför kvartsfinalen mot USA. Så, jag väljer den andra vägen. Jag erkänner att jag hade fel. Att laget hade mer i sig i än vad jag förstod och att frukten smakade rätt gott. Och vet ni vad? Ibland är det schysst att ha fel. Ibland är det en av de bästa känslorna någonsin.
Jag – och många med mig – dömde ut Sveriges chanser mot USA. Jag gav Sverige en på tio att slå de regerande världs- och olympiamästarna från andra sidan Atlanten. Jag var så pass säker på förlust att jag lovade springa Tjejmilen om de nu skulle vinna. Men det skulle de ju verkligen, verkligen inte göra.
Två dagar senare är jag fortfarande förvånad.
I ärlighetens namn var Sverige inte bättre än USA. Men man var smartare. Man backade hem, la sig på försvarssidan och lät USA hålla i både taktpinnen och bollen. Och så satsade man på att en hörna eller en kontring skulle ge resultat.
Och det svenska landslaget lyckades med sin matchplan, fullt ut. Och plötsligt fanns där en offervilja vi inte sett där tidigare. En vilja att ge allt för kamraten bredvid, bakom och framför. Den viljan har jag egentligen bara sett hos ett annat landslag under OS – handbollsdamernas landslag. Och vi återkommer till den snart. För de är precis som fotbollsdamerna vidare till nästa omgång och ska börja kasta om medaljerna.
Fotbollsbrudarna chockade en hel fotbollsvärld i fredags. Ingen trodde på seger för Sundhages landslag. De flesta, inklusive jag, räknade med att hemmanationen Brasilien skulle möta USA i semifinal på tisdag. USA som alltså aldrig tidigare missat finalen i ett OS.
Men i vägen stod Sverige. Utskällda, utdömda Sverige. Och shit vad de stod upp, som om deras liv hängde på det.
Sverige bjöd inte på underhållande fotboll, Sverige bjöd faktiskt inte på något alls – därför tog man sig vidare, för här har vi ett fotbollslandslag i semifinal i ett OS för första gången på tolv år.
Ni kan matchen vid detta laget va? Ni vet att Sverige tog ledningen genom Stina Blackstenius och tappade, fick ett mål felaktigt bortdömt och pressade matchen till straffar. Ni vet vad som hände sedan? Ni vet hur spelare som flackat med blicken och vikt ner sig i andra matcher nu stirrade faran rätt i ansiktet och slog stensäkra straffar mot världens bästa målvakt genom tiderna.
Och om ni inte hade koll på henne innan så vet ni allt om Lisa Dahlkvists makalösa fotbollspsyke nu.
Jag har i flera år hävdat att fotbollslandslaget saknar det psyket, den spelaren som kan driva på laget genom att smälla på en motståndare och ryta öronen av en lagkamrat. En lirare som lirar med hjärtat i handen. En Linnea Torstenson, för att prata handbollsspråk.
Kanske har fotbollen hittat sin Torstenson nu. Kanske heter hon Lisa Dahlkvist.
Handbollens Torstenson, originalet, lirade match i fredags och lirar match i dag söndag. I fredags, mot Nederländerna, avslutade hon en segermatch med ett stegfel som innebar att Sverige tappade seger till oavgjort med tre sekunder kvar. Men det är så det är med den typen av spelare. De blandar och ger. Ibland är de genier, ibland gör de rookiemisstag. Men det får vara okej. För sättet de lyfter sina lag på är stundom magiskt, psyket de besitter är ovärderligt och vinnarinstinkten kan vara skillnaden mellan just vinst och förlust.
Ikväll möter Torstenson och handbollslandslaget Frankrike i en match man inte behöver vinna. Oklart är också om man vill vinna den – det beror lite på vilket lag man vill möta i kvarten. Men kvartsfinalen är hur eller hur säkrad, och i detta mästerskap kan vad som helst hända. Det har vi lärt oss nu. Det har fotbollsbrudarna lärt oss.
