I dag, fredag 19 augusti, arrangeras för första gången Edsbyn Pride. Arrangörer är RFSL Hälsingland i samarbete med Ovanåkers kommun. Initiativtagaren Kim Roos berättar i en text på Ovanåkers kommuns hemsida att hen ansåg att ett pridefirande verkligen behövdes i Edsbyn och skrev detta i en grupp på Facebook. Det såg Majs Keller från RFSL Hälsingland – och tog snabbt kontakt med kommunen. Bemötandet var väldigt positivt berättar Majs Keller för Feministiskt perspektiv.
- Jag måste hylla kommunen. Det känns som att alla är med på ett litet hörn och är intresserade och glada över att Pride kommer till byn. Jag har inte märkt av något motstånd alls, peppar, peppar.
Edsbyn Pride börjar klockan 12 i dag. Alla intresserade är välkomna till Röda Kvarn där det blir en dag med föreläsningar och utställare. Klockan 18 blir det en parad och från 19 uppträdanden på Idrottsparken. Majs Keller ser fram emot dagen.
– Jag tycker förstås att det ska bli oerhört intressant att få höra lokala förebilder prata om hur det har varit och är i dag. Sen tycker jag att transpolitiska frågor är oerhört viktigt och framförallt kanske på mindre orter. Den här festivalen är för den som mest behöver den och den som minst tror sig behöva. Den är för er.
Borde vara självklart
Invigningstalare blir Yoomi Renström (S), kommunalråd i Ovanåkers kommun.
– Sverige är på många sätt ett föregångsland när det gäller jämställdhets- och hbtq- arbete i Europa. Ändå känner sig många människor utsatta och inte accepterade för det de är, även här i vår kommun. Som politiker har jag ett extra stort ansvar att visa att alla människor ska behandlas med samma respekt och känna samma värde. Det borde vara en självklarhet för alla politiker men tyvärr är det inte så och det tycker jag man kan märka i den hårdnande samhällsutvecklingen i dag, säger Yoomi Renström på kommunens hemsida.
Förra helgen firades en annan pridefestival för första gången – Gävle Pride. Erika Wennerström, som representerar RFSL Gävleborg i styrelsen för Gävle Pride, är väldigt nöjd med dagen:
– Responsen blev över all förväntan. Det har pratats så länge om att Gävle behöver en Pride och det har efterfrågats av både politiker och boende i stan. I vintras träffades vi några föreningar, bland andra Find Hope, Noaks ark, Vuxenskolan, Escape gaming, Gävles unga och Gävle kommun, och bestämde oss för att bilda föreningen Gävle Pride.
– Styrkan med en Pridefestival är att vi kliver fram i rampljuset. Syns, hörs och ger glädje och kunskap. Festivalen är i centrum, tillgänglig för alla med seminarier och så vidare. Medierna intresserar sig och lyfter våra frågor. Annars är det nästan alltid en riktad åhörarskara vi riktar oss till. Skolor, föreningar, företag och så vidare. Det är väldigt viktigt det också och tanken med Gävle Pride föreningen är att verksamheten ska fortgå hela året med även sådana arrangemang, där alla samarbetar, det var en viktig tanke hos oss när vi startade. Pridedagarna är mer rosen på tårtan.
– Vi förväntade oss troll och andra negativa reaktioner. Men i stort sett uteblev de. Det fanns en antydan i sociala medier om en aktion under paraden som polisen snappade upp. Men med alla människor som kantade gatorna så fanns det ingen möjlighet för sådant. Uppslutningen i själva paraden och allt folk som vinkade, hejade och visade glädje utefter paradvägen var fantastiskt. Vi är totalt överväldigade av gensvaret och sååå lyckliga.
- Det här var helt klart rätt tid för en Pride i Gävle. Gävle var redo att stå upp för allas rätt. Jag själv ser de utbildande, upplysande seminarierna och föreläsningarna som kärnan i Priden. Det är det viktigaste. Men utan paraden som blev en folkfest skulle de antagligen passera obemärkt. Så ja, paraden var det bästa, höjdpunkten. Den lyfte allt annat. Kan vi få alla att trivas, ha roligt och festligt så blir det lättare att nå ut med de viktiga och tunga frågorna.
Samhällen sluter upp
Samma helg som Gävle höll sin allra första pridefestival var det dags för Roslagen pride att firas för femte året i rad, för fjärde gången arrangerat av RFSL Roslagen. Adrian Forssander sitter i styrelsen för RFSL Roslagen:
– Vi är verkligen nöjda! Vi var cirka 400 i paraden, med ett 20-tal olika grupperingar. Det var extra roligt att det var så många olika grupper som anmälda sig att gå i paraden, allt från Vikingabyn Storholmen till Rimbo handbollsklubb. Det var fint med en sådan stor spridning. Vi hade tema mod, Barbro Westerholm invigningstalade och Newcomersverksamheten var på plats, samt en asyljurist som arbetat mycket med asylsökande hbtq-personer. Vi hade många bra musikuppträdanden. Och festen! Den kommer nog de som var där sent att glömma, det var en väldigt speciellt stämning.
- Det är viktigt med Pride på mindre orter för att synliggöra att det inte är ett storstadsfenomen. Att hbtq-personer ska ha rum att vara trygga i även här. Jag tänker också att festdelen blir extra mycket politik på en mindre ort. Vi har en fest om året i Roslagen, annars finns det liksom inget rum som är tryggt. Det är klart att det spelar roll och är viktigt. Det är inte meningen att en ska behöva känna att en ska behöva flytta till storstan för att kunna leva det liv en vill leva. Det måste kunna gå att göra överallt. Och jag tror att en pridefestival gör att fler ser att det faktiskt är möjligt, det synliggör. Plus att det märks i politiken och lokaltidningen. Innan RFSL Roslagen och Roslagen Pride startade pratades det inte om hbtq-frågor i Norrtälje kommun. I dag pratar en om frågorna.
Tidigare år har det inte förekommit något synligt motstånd, men i år bröts den trenden, berättar Niclas Sandin, ordförande för RFSL Roslagen.
– Det förekom skadegörelse före festivalen, våra affischer revs ner. Vi har polisanmält detta. Vi blev såklart väldigt arga över att folk vill förstöra något vi tycker är viktigt, men sedan blev vi också ännu mer taggade på att genomföra festivalen. Vi blev också väldigt glada över det stora stödet vi mötte. Lokala företag hörde av sig och bekostade nya affischer, affärsinnehavare lät oss sätta upp affischerna där de inte kunde bli nerrivna. Och det kom mycket folk till paraden, vi hade verkligen en känsla av att samhället slöt upp kring oss.
