Det treåriga avtal mellan Kommunal och SKL som blev klart i april omfattar omkring 400 000 anställda. I avtalet ingår heltid som norm och ett nytt löneavtal med en löneökning på 4,3 procent vilket innebär reallöneökning för alla medlemmar och utöver det en extra löneökning riktad till undersköterskorna.

Enligt det nya centrala avtalet ska landets cirka 130 000 yrkesutbildade undersköterskor i genomsnitt få 500 kronor i extra lönepåslag, utöver det generella påslaget på 520 kronor, i månaden. Men inför löneförhandlingarna på lokal nivå har en tvist i avtalstolkningen uppstått. Det handlar om hur arbetsgivarna använder sig av titeln undersköterska och om vem som räknas som undersköterska. Många utbildade undersköterskor, som arbetar som boendestödjare eller arbetshandledare, tvingas nu förhandla lokalt om de överhuvudtaget ska få del av potten.

– Jag förstår att medlemmar och folk i våra sektioner blir frustrerade och rent ut sagt förbannade, när arbetsgivarna försöker tolka avtalet för att komma billigare undan, säger Kommunals förhandlingschef Johan Ingelskog till Arbetet.

Jämställda löner?

Feministiskt perspektiv har bett Jessica P Klemetsson, ordförande i Kommunal Stockholms län, kommentera tvisten som nu pågår på kommunal nivå och som upprör undersköterskor i hela landet.

– Jag börjar med att citera Kommunals avtalssekreterare Lenita Granlund: ”Ojämställda löner försvinner inte av sig själv”. I Sverige följer lönebildningen det så kallade industrimärket. I år förhandlade industrins parter fram märket till 2,2 procent. Om en svetsare med 34 000 kronor i månaden får en löneökning på 2,2 procent så ökar hens lön med 748 kronor. Och får en undersköterska med 22 000 kronor månaden samma löneökning så blir det 484 kronor. Denna modell innebär alltså att kvinnodominerade yrken som till exempel i vården aldrig kommer i kapp. Vi närmar oss inte ens jämställda löner.

Kommunal Stockholms sektioner förhandlar med sina respektive arbetsgivare just nu.

– Tyvärr väljer många av våra kommuner och landstingsdrivna sjukhus att tolka avtalet för snävt när det gäller vilka som ska omfattas av den extra satsningen. Mest handlar det om att vi gör olika tolkningar av vilka arbetsuppgifter som exempelvis en boendestödjare, vårdare eller skötare utför. Där Kommunal anser att dessa yrkesgruppers arbetsuppgifter ska likställas med en undersköterskas.

Jessica P Klemetsson betonar att avtalet är tydligt och ska gälla alla som har en utbildning och utför en undersköterskas arbete.

– Det är inte bara undersköterskor som omfattas, utan även grupper med andra titlar. Den som gör en undersköterskas jobb och har utbildning – och där arbetsgivaren kräver utbildning – ska omfattas av den extra lönesatsningen. Satsningen på 1 020 kronor motsvarar 4,3 procent vilket är ett stort steg närmare jämställda löner.

Vad planerar Kommunal Stockholm göra nu?

– Just nu inväntar vi resultatet av de lokala förhandlingarna. Min förhoppning som ordförande är att våra arbetsgivare öppnar upp för kompromisser som vi kan bli överens om i de delar vi tolkar olika. Det skulle innebära att Kommunal och arbetsgivaren med stolthet kan titta på 2016 som året vi tog första steget för jämställda löner.

Upprörda röster

Malin Ragnegård, avdelningsordförande Kommunal Bergslagen berättar för Arbetet om tuffa diskussioner och att i majoriteten av kommunerna har ingen överenskommelse nått.

På flera håll i landet har undersköterskorna gått ut och protesterat. På Facebook-sidan ”Vi är undersköterskor” har många kommenterat:

”Men herregud! Vad då tolkning? Har man utbildningen och jobbar nära människor som behöver hjälp av något slag ge oss vår nya lön!.”

En annan skriver:

”Enkelt, undersköterskeutbildning = undersköterska. Då spelar det ingen roll vad man jobbar som, skötare, ambulanssjukvårdare m fl. Enkelt enkelt.”

”Det här är ett svek. Många kommuner krävde att man skulle ha utbildning som undersköterska i vård och omsorg oavsett om det var äldrevård el annat omsorgsarbete. Sen har vissa arbetsgivare tydligen ändrat titlarna godtyckligt. Vilken annan yrkeskategori skulle acceptera detta. Sen skulle jag vilja ha en skriftlig definition på vad undersköterska uppgifter är? Att man gör så här som arbetsgivare mot anställda som utbildat sig till usk eftersom man krävde undersköterska utbildning för ett antal år sen och nu är det helt plötsligt inte detta som gäller?! Detta är ett svek och mycket fult av arbetsgivaren. Jag hoppas ingen söker någon form av omsorgsutbildningar.”

Några kritiserar Kommunal för att inte ha sett till att avtalet blev tillräckligt tydligt, som här:

”Varför sköttes inte förhandlingen på ett sådant sätt att den här situationen kunde undvikas? Är det en nyhet att arbetsgivaren ser varje möjlighet att undvika att betala mer lön än nödvändigt? Kommunal levererar inte, vi har inte heltid som norm, vi har delade turer, vi betalar våra egna arbetskläder och som kronan på verket ska vi gilla & dela om vi tycker att våra äldre ska få bättre levnadsstandard enligt kommunal. Det här är inte seriöst och skulle aldrig accepteras på en manlig arbetsplats. Om det inte får vägen med undersköterskors löner den här gången så lämnar jag facket.”

En annan viktig fråga, som avtalet tar sikte på, är att heltid blir norm. Uppsala kommun inför heltid som norm vid årsskiftet, då 1 400 medarbetare kommer att få sina anställningskontrakt ändrade till heltid.

Enligt en granskning som Arbetet utfört har endast två av 136 kommuner fler än 80 procent heltidsanställda. I genomsnitt arbetar 63 procent heltid. Sämst till ligger Simrishamn, där bara 45 procent har heltidtjänster.

Fortfarande har fyra av tio S-kommuner inte infört rätt heltid, visar Arbetets granskning.

Förra veckan släppte Kommunal rapporten Status Prekär om de otrygga villkoren för tidsbegränsat anställda i välfärdens kvinnodominerade yrken.