Läget i Kashmir är allvarligt och dödssiffrorna stiger för varje dag. Protesterna i det av Indien kontrollerade Kashmir har inte avtagit sedan den 8 juli. Större delen av regionen har levt under undantagstillstånd i snart tre månader. Detta sedan Burhan Wani, en känd och folkkär gerillaledare dödades i strid med indisk militär i Himalaya-regionen. Feministiskt perspektiv har talat med aktivisten Mehroosh Tak som stödjer självständighetsrörelsen i Kashmir.
För att minimera risken för upplopp intensifierade indiska styrkor sin närvaro i Kashmir efter den militanta Burhan Wanis död och utgångsförbud råder, vilket i sin tur väckt allt fler protester och sammandrabbningar.
Det muslimskt dominerade Kashmir har en lång och smärtsam historia. Ännu en konflikt orsakad av att regioner och folk delats upp utifrån religion och västvärldens koloniala geopolitiska intressen. Sedan självständigheten från den brittiska kolonialmakten 1947 har Kashmir delats mellan Indien och Pakistan samtidigt som båda än i dag gör anspråk på hela Kashmir.
En folkligt förankrad självständighetsrörelse kämpar för ett självständigt Kashmir, med autonomi både från Pakistan och Indien. Men med åren har olika fraktioner utvecklats inom rörelsen. Den del som leds av Ali Gilani ser anslutning till det muslimska Pakistan som en lösning. Den mer sekulära fraktionen inom rörelsen försvagas allt mer. Den senaste vågen av stöd för Burhan Wani, som var för en anslutning till Pakistan och tillhörde den mest religiösa fraktionen, kan uppfattas som ökat stöd för den islamistiska grenen.
Mehroosh Tak växte upp i Kashmir och flyttade senare med sin familj till Delhi. I Storbritannien doktorerade hon nyligen och har varit delaktig i att starta Kashmir Solidarity Movement (KSM). Tak identifierar sig som muslim och aktivist inom Kashmirs befrielserörelse och engagerar sig för självständighet.
– Jag identifierar mig som kashmirimuslim men kulturellt är jag sekulär, mina föräldrar är sekulära. Min identitet är förstås flytande, en sekulär muslim från Kashmir, akademiker och aktivist.
Mehroosh Tak betonar att befrielserörelsen i Kashmir, i motsats till den indiska regeringens påståenden, inte är en religiös eller islamist rörelse. Det finns religiösa grupper som ingår, men i stort sett är rörelsen en sekulär sådan, menar hon.
Önskar alla i Kashmir att regionen blir självständig från Indien?
– Den stora majoriteten som är muslimer, uttrycker viljan, jag själv har inte träffat någon som inte vill det. Vi i Kashmir vill ha egen autonomi. Indien försvarar den höga militära närvaron i Kashmir och hävdar att den behövs för säkerheten, mot terroristattacker. Dessutom menar Indien att Pakistan använder Kashmir och självständighetsrörelsen i sina intressen.
Stora demonstrationer trots undantagstillstånd.
Självständighetsrörelsen
Uppgifterna från olika källor tyder på att minst 70 personer dödats och minst 8 500 skadats sedan början av juli. Al Jazeera English och lokala människorättsgrupper talar om omkring 500 skadade med svåra ögonskador på grund av gummikulor som militären använder för att möta demonstranterna. Indisk militär uppger att minst 1 800 officerare skadats.
Självständighetsrörelsen är en koalition av olika politiska partier. 1993 bildades All Parties Hurriyat. Denna politiska koalition kräver folkomröstning om självständighet och vägrar delta i lokala politiska val. Detta för att rörelsen anser att valdeltagande legitimerar Indiens styre.
I en telefonintervju med Al Jazeera från sin husarrest säger Mirwaiz Umar Farooq, en av de största ledarna inom All Parties Hurriyat, att den indiska regeringen vägrar erkänna Kashmir som en politisk fråga. Istället behandlar Indien frågan som terrorism och extremism och stämplar självständighetsrörelsen som en ”islamisk-fundamentalistisk” sådan. Detta för att underlätta hanteringen av Kashmirfrågan, tillägger Farooq, som politiskt agerar sekulärt och samarbetar med sekulära krafter i Kashmir. Enligt hans bedömning har Indien inte placerat 600 000 trupper i Kashmir för att stoppa ett fåtal militanta, utan det är det fredliga motståndet som oroar. Vidare menar han att den frustration som byggs upp driver allt fler ungdomar till militanta grupper och leder till att de radikaliseras och rekryteras av extremisterna, vilket oroar de sekulära krafterna inom självständighetsrörelsen.
Från indisk sida, bekräftar A S Dulat, förre detta chef för Indian Intelligence Agency Research and Analysis Wing (RAW), i dagsläget medlem av Indian National Security Council, i en intervju med Deutsche Welle bilden:
”Den nya generationen har levt i skuggan av våld sedan 1990 och de har gått genom mycket”. Vidare säger han att ungdomar i Kashmir, som kommer från hjälplöshet och hopplöshet, saknar framtidstro. Dulat menar att den indiska regeringen inte har gjort mycket för att lösa problemen i Kashmir. Om Pakistans roll i oroligheterna i Kashmir, som enligt den indiska regeringen är orsak till upproren, säger Dulat att:
”I början var upproret spontant. Men i takt med fortsatta oroligheter, kom Pakistans påverkan längs gränsen in i bilden. I dagsläget fortlever oroligheterna eftersom pakistanskt stöd återupptas”.
I likhet med många politiska partier i Indien och även en del människor i Kashmir, anser Dulat att dialog är den enda vägen till en lösning på denna konflikt. Han betonar att dialogen ska vara transparent och inkludera alla parter i konflikten, separatisterna ska ingå.
Kvinnor i Yadipora protesterar mot Indien. Foto: Kashmir Watch
Kvinnors roll i motståndet
Enligt aktivisten Mehroosh Tak har befrielserörelsen i Kashmir ingen klar politisk ledning som strukturellt styr ovanifrån. Det handlar mest om en självorganiserande rörelse som visar motstånd mot det som kallas för indisk ockupation i vardagen, menar hon.
– Motståndsrörelsen är en organisk rörelse, utan traditionella strukturer, som organiseras lokalt. Därför har kvinnor en integrerad roll i rörelsen. En anledning är att öppen organisering är förbjudet, inte ens studentrörelsen får organisera sig öppet. Men det finns en studentrörelse där kvinnor, som är fler än män inom högskolor, är aktiva.
De specifika kvinnofrågor som präglar befrielserörelsen i Kashmir handlar om den indiska militärens våld och männens försvinnande.
– När indiska styrkor omringar byar, fångar de männen och håller dem utanför byn. I hemmen blir kvinnor och barn kvar. Sedan söker militären igenom alla hushåll. Detta gör kvinnor sårbara för våld och sexuella trakasserier. Soldaterna går igenom allt, även kvinnors underkläder, och familjens privata sfär har ingen immunitet.
– Kvinnor används som verktyg i kriget mot frihetskämpar. En metod som förekommer är våldtäkt. Det handlar om generationer inom många familjer som utsatts för övergrepp av militären. Och militären har immunitet vilket innebär att de drabbade inte får rättvisa.
Ett känt fenomen från regionen kallas ”halv-änkor”, något som engagerar många kvinnor i Kashmir och leder till protester.
– Det handlar om kvinnor till de försvunna männen, ofta familjeförsörjare. Eftersom myndigheterna inte lämnar besked om dessa män, om de är döda eller fängslade, räknas deras fruar inte som änkor och i många år får de inget stöd för att försörja sina barn. Det är svårt för kvinnor att få arbete och när de inte ens har en definierad status kan de varken gifta om eller få änkepension.
Omvärlden och medierna
Vad förväntar du dig av omvärlden när det gäller kampen i Kashmir?
– Media borde granska den indiska militärens agerande i Kashmir och upplysa omvärlden om det som pågår. Det handlar om nykolonialisering och det våld och den brutalitet det innebär. Jag önskar att de svenska medierna granskar myterna och bryter tystnaden och upplyser om brotten mot mänskliga rättigheter i Kashmir. Om media uppmärksammar och bevaka konflikten i Kashmir mer och rättvist, kommer allt fler att erkänna problemet och då kommer lösningen till denna konflikt närmare.
Och vad kan den svenska kvinnorörelsen göra?
– Visa solidaritet, lär er mer om hur kvinnor lever i Kashmir, erkänn det faktum att kvinnor har det tufft i Kashmir och utsätts för grova brott, det är ett bra första steg. Skapa utrymme för deras berättelser och låt deras historier komma ut. Att skapa utrymme för kashmirikvinnors berättelser kommer att göra dem starkare i sin kamp.
Den svenska regeringen med sin feministiska utrikespolitik, vad bör den göra?
– Uppmana till och verka för politisk dialog och ställa krav på regeringen i Indien. Försöka att hitta en fredlig lösning på denna gamla konflikt. Uppmana till fredsförhandlingar men inte glömma att kashmirier måste representeras vid förhandlingsbordet, säger Mehroosh Tak.
