Presidentvalet i USA avgörs den 8 november, sent på tisdagsnatten svensk tid. De flesta av måndagens opinionsundersökningar pekar på att Demokraternas kandidat Hillary Clinton med cirka 5 procents marginal blir USA:s 45:e president efter landets mest bisarra presidentvalkampanj.

Många befarar dock att Donald Trump, republikansk presidentkandidat, fortfarande kan triumfera och därmed överraska inte bara USA utan hela världen. Real Clear Politics visar den 7 november en lite snävare marginal med 47,2 procents väljarstöd för Clinton mot 44,2 procent för Trump. Dessutom är det ett faktum att ”trumpismen”, den reaktionära missnöjesrörelse som Trump genererat, kommer att kvarstå och drabba USA samt ge näring till likasinnade i andra delar av världen.

”Trump rider på gräsrötternas hat. Hans kampanj är en blandning mellan högerextremism och konspirationism”, skrev Expo idag i en analys på söndagen. Feministen, aktivisten och akademikern Elahe Amani, som är bosatt i Los Angeles sedan 70-talet, håller med:

– Trump och hans anhängare manifesterar rasism, sexism och främlingsfientlighet. Men om Trump ändå väljs till president den 8 november, kommer en mörk tid att vänta oss. Högerpolitik och populism kommer att stå i främsta rummet. Det blir en dyster framtid med vidgade klyftor mellan rika och fattiga. Och en internationell politik som kommer att ha oöverskådliga konsekvenser för säkerheten och tryggheten i vår värld, säger Amani.

Kön större faktor än någonsin

Tidskriften The Economist har talat med några Trumpväljare som presenteras med endast förnamn:

”Jag röstar på Trump”, säger Paul, snickare. Ett par dussin byggarbetare, alla medelålders vita men, tänker göra detsamma. ”She pisses me off”, säger Don.

Sedan 1980 har opinionsundersökningarna bland väljare i USA visat att fler kvinnor röstar på Demokraterna än män. Men i år är gapet större än någonsin. Bland kvinnor är det 13 procentenheter fler som röstar på Demokraterna än bland män. Antalet män som röstar på Republikanerna ligger däremot 12 procentenheter över antalet kvinnor. Totalt skiljer det alltså 25 procentenheter mellan kvinnors och mäns röster i år, enligt resultaten i opinionsundersökningar från ABC/Washington Post, IBD/TIPP och CBS/NY Times.

– Den typiska demografiska fördelningen för Trumpsupportrar är: män, vita och fattiga. Trumps anhängare i primärvalet saknade högskoleexamen. Även om vita män utan en högskoleutbildning inte har drabbats av samma historiska diskriminering som svarta eller kvinnor, är deras lidande stort, förklarar Amani.

Hon hänvisar till Hamilton-projektet som har funnit att sysselsättningsgraden för män utan en kandidatexamen i heltidsanställning sjunkit från 76 procent 1990 till 68 procent 2013. Medan reallönerna har ökat under de senaste 25 åren för kvinnor och män med högskoleutbildning som är fyra år eller längre, har de fallit betydligt för män utan högskoleexamen.

Populistisk retorik

En annan undersökning från RAND Corporation ställde frågan: ”Känner du dig röstlös?” RAND testade flera frågor för att tydligt urskilja Trumps väljare från hans rivalers. Väljare som höll med om påståendet ”Människor som jag har inget att säga om vad regeringen gör” skulle med 86,5 procent högre sannolikhet än genomsnittet föredra Trump. Denna känsla av maktlöshet och avsaknad av röst var enligt undersökningen en mycket bättre indikator för vilka som stöder Trump än ålder, ras, högskoleexamen, inkomst, attityder till muslimer, illegala invandrare eller spansktalande identitet.

– Män utan högre utbildning har trampats på av globaliseringen, drabbats av upplösningen av tillverkningsindustrin och en rad andra faktorer under de senaste decennierna. Oavsett orsakerna har situationen skapat djup ilska och lett till politisk extremism som manifesteras i Trump som fenomen, anser Amani.

Hon drar slutsatsen att Trump har spelat på rädslan hos denna grupp för icke-vita utomstående, genom att bland annat likställa mexikanska invandrare med våldtäktsmän, lova att utvisa papperslösa invandrare och att bygga en mur mellan USA och dess grannar, att hålla muslimer utanför landet och släta över sin relation med Ku klux klan. Men Trumps enkla populistiska retorik har spelat en viktig roll, påminner Amani.

– Trump har också berättat en förenklad tredelad berättelse för att locka den förtvivlade demografin bland sina anhängare: ”Amerika är förlorat; Donald Trump är en vinnare; om Trump blir president kommer Amerika att bli en vinnare”. Denna fantastiska ”starke man-teori” för politisk förändring utmålar dock ”de andra” som potentiellt farliga.

Varför sprids trumpismen nu

”Under det gångna året har den amerikanska demokratin förvandlats till en cirkus. En sådan där de mest besynnerliga skämt får mest applåder. Det kommer inte att sakna konsekvenser: landet kommer att behöva leva med ärren av den smutsiga kampanjen under ganska lång tid framöver… När argument inte räknas och lögner accepteras som sanning, när politikernas hela medarbetarteam arbetar för att sprida desinformation upphör demokratin som vi förstår den att existera”, skriver Spiegel i sin analys av valet i USA.

Den 3 november intervjuades Noam Chomsky på Truthout. Han sade att ”det är viktigt att komma ihåg att USA fram till 1945 var ett kulturellt bakvatten. Det var inte en del av den moderna världen… Ta bara en titt på statistiken. Den religiösa fanatismen, det finns inget liknande i hela världen. Jag menar, ett av problemen med att väcka människors intresse för global uppvärmning är att omkring 40 procent av befolkningen tror att Jesus kommer tillbaka 2050, så vem bryr sig”.

Elahe Amani ser paralleller till utvecklingen i Iran:

– Trumpism eller uppkomsten av högerpolitik i USA är alarmerande för diskursen om ras och genus i landet. Jag kan inte sluta jämföra Trumps kandidatur med de oavsiktliga följderna av revolutionen i Iran 1979, när det gäller att ge legitimitet till den plattform som tillhör det regressiva segmentet av samhället, en plattform som de inte hade tillgång till dessförinnan. Trump och hans anhängare är inte goda nyheter för USA. De kan bara utgöra ett steg bakåt.

Är Clinton feminist?

Det är inte längre bara progressiva kvinnor som utmanar patriarkala strukturer, som kallar sig feminister. Allt fler kvinnor i högerextrema kretsar gör detsamma. Sarah Palin talade om ”konservativ feminism” redan 2010.

Elahe Amani anser att det progressiva feministiska landskapet borde erkänna och förstå feministisk pluralism, att kvinnors feministiska identiteter inte är identiska utan kopplade till ras, klass, etnisk bakgrund och könsidentitet.

– Hillary Clinton har varit en del av etablissemanget i USA sedan 1993, då president Bill Clinton vann valet, och ännu tidigare, då Bill Clinton 1973 blev borgmästare i Arkansas. Hillary Clinton har väckt en rad jämställdhetsfrågor i mittfåran såsom likalön samt hälso- och sjukvård. Nu, för första gången i historien, nominerades hon att som kvinna kandidera för ett stort politiskt parti i USA. Hennes nominering fick stöd av bland annat stora traditionella organisationer som Planned Parenthood, National Organization of Women(NOW), Feminist Majority och amerikanska feministikoner som Gloria Steinem, Roxane Gay, Eileen Myles, Lena Dunham och många andra.

Elahe Amani, själv en veteran i kampen för kvinnors rättigheter, menar att Hillary Clintons nominering kan ses som en seger för den vita medelklassens feministiska kvinnoorganisationer. Men för många andra feminister — speciellt yngre kvinnor, svarta och andra icke-vita kvinnor – ser utsikterna med Clinton som president mer komplicerade och mindre självklara ut, med andra ord ”mindre värda att fira”.

– Det är inte så att dessa icke-vita och yngre feminister skulle gå och rösta på den ökänt kvinnofientliga Trump istället för Clinton. Väldigt få av dem skulle säga att det inte betyder någonting alls att välja den första kvinnan till presidentposten. Men det betyder inte heller allt; inte ens i närheten, betonar Amani.

– Sedan Hillary Clinton vann sin plats i senaten år 2000 har hon fokuserat på en karriärplan för att till slut, som första kvinna, bli president i USA. Även som rik och vit kvinna har hon under sitt offentliga liv drabbats av könsdiskriminering och sexism men förstås inte i samma utsträckning som marginaliserade kvinnor i landet, fattiga vita amerikaner, afro-amerikaner, kineser, migrerade kvinnor och flyktingar.

Duger Hillary Clinton?

Hillary Clinton är ingen perfekt presidentkandidat, tycker Amani som inte direkt känner att hon tillhör Clintons form av feminism och som inte hyser alltför starka förhoppningar stora förändringar under hennes eventuella presidenttid.

– Men hon är ändå en enormt överlägsen kandidat och hennes kvalifikationer överstiger Trumps avsevärt. Det vore historiskt att ha en kvinna i Vita huset, lika mycket som det var historiskt att ha en afroamerikansk man som president. Det inspirerar unga kvinnor och flickor att sikta mot stjärnorna.

Elahe Amani påminner om att feminism inte enbart eftersträvar kvinnor vid maktpositioner. Det anser hon är en ytlig definition av feminism.

– Jämställdhetsförsvarare och feminister vill ha de kvinnor på ledande poster som inte jagar ekonomiska vinster på bekostnad av människors värdighet och rättigheter. Vi ska inte glömma att många diskriminerande lagar i olika länder röstats fram av kvinnor i politiken. Clinton, som är känd för uttalandet att ”kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter” vid kvinnokonferensen i Beijing 1995, har inte lyckats att möta förväntningarna från de många kvinnor som deltog på konferensen och satte sitt hopp till henne. Ändå tycker jag att hon är kvalificerad nog, och mer än så, i jämförelse med alla de 44 män som valts till president sedan 1732!

Utrikespolitiska farhågor

Clinton avvisar anklagelserna som riktas mot henne i det som kallas e-postskandalen och som med negativa konsekvenser följt henne under valkampanjen. Demokraterna anklagar Wikileaks – som avslöjat en del av Clintons korrespondens under tiden hon var utrikesminister – för samröre med Ryssland och indirekt stöd till Donald Trump. Wikileaksgrundaren Julian Assange avfärdar anklagelserna och anser samtidigt att Clinton är farligare än Trump.

I en intervju nyligen på RT säger Assange att epost från 2011 bevisar att terroristorganisationen IS/Daesh grundades och finansierades av regeringar i Saudiarabien och Qatar. Och han menar att det är just dessa stater som donerar stora summor bidrag till Clintons valkampanj.

Trumps sista kampanjvideo har kritiserats för att ha antisemitisk ton. Reklamen hänger ut personer med just judisk bakgrund som finansmannen George Soros, Janet Yellen, chef för amerikanska centralbanken Federal Reserve, och Lloyd Blankfein, vd för Goldman Sachs, som onda krafter bakom USA:s påstådda nedgång. Trots detta har tre ortodoxa judiska tidningar The Jewish Voice, Jewish Press och Long Island Jewish World uttryckt stöd för Trump under valkampanjens sista dagar.

Anser du att Clinton är ett större hot mot freden i Mellanöstern än Trump? Det är vad många påstår.

– Ingen har blivit president i USA utan att ha visat orubbligt engagemang för Israel. Både Trump och Clinton har svarat på detta, även om det verkar som om Clinton har en närmare förbindelse till politikerna i Israel. I Mellanöstern har de länder som har starka band med USA visat stöd för Clinton, svarar Amani.

Iranska konservativa delar Rysslands syn och vill också se Trump som president. I en intervju säger Ahmad Bakhshayesh, före detta riksdagsledamot, att Clinton allierar sig med saudier och med Israel. Medan Trump och hans uttalanden bekräftar de iranska konservativas bild av USA, ”att valet är ett hyckleri och att landet inte är demokratiskt”. Landets ledare Khamenei har också uttryckt sitt stöd för Trump framför ”den där kvinnan”.

– Som fredsaktivist är jag mycket orolig. Även om det låter som om Clinton kommer att fortsätta med Obamas politik i Mellanöstern är jag inte så säker på det, säger Amani.

Konsekvenser av valkampanjen

– Den kvinnofientliga rörelse som vi upplever i detta val är motbjudande. Högerkrafterna och trumpismen kommer att fortsätta och kvinnohatet intensifieras även efter valet. Clinton är inte president än, ändå anklagar högern henne redan för brott och vill se henne i fängelse. Jag antar att på samma sätt som Barack Obamas presidentskap förde rasfrågan i USA från periferin till toppen av agendan, kommer Hillary Clinton som president att dra jämställdhetsfrågorna från marginalen till mitten av den politiska diskursen i USA.

Kvinnor i USA står inför enormt många utmaningar, påpekar Amani och listar en lång rad frågor; från avsaknad av betald mammaledighet och allt större hinder för tillgång till reproduktiv hälsovård – både på grund av rättsliga restriktioner i många stater och våldsamma attacker mot reproduktiv hälsokliniker – till våld mot kvinnor som tar sig olika uttryck i varierande sociala sammanhang.

– Sist, men inte minst, är USA ett av de fyra länder som vid sidan av islamiska republiken Iran inte har undertecknat FN:s kvinnokonvention om avskaffande av alla former av könsdiskriminering.

Därför ser Amani det som avgörande att feminister går en balansgång för att ställa Hillary Clinton till svars för de löften hon ger om hon blir president, utan att avhumanisera henne så som högerrörelsen gör å sin sida.

– I mars 2016, när jag deltog i FN:s kvinnokommission, pågick informella möten och samtal bland amerikanska kvinnor om strategier för större rättigheter för kvinnor och flickor i USA, särskilt marginaliserade kvinnor, om Clinton skulle bli president. Det resulterade i ett uttalande som bedömer att ”medan alla kvinnor drabbas av uteblivna rättigheter, är de som är fattiga, tillhör urfolk, afroamerikaner, spansktalande minoriteter, migrantkvinnor, hbtq-personer, kvinnor med funktionsnedsättning och äldre kvinnor ytterst sårbara.” Det är dessa samhällsproblem och orättvisor som kvinnoorganisationerna förväntar sig ska åtgärdas av en kvinna på presidentposten.

Vem vinner?

Filmaren och samhällsdebattören Michael Moore, som sedan länge varnat för Trump, sade i en intervju i veckan att bästa kandidaten mot Trump egentligen var Bernie Sanders. Men han insisterar på att Hillary Clinton har förändrats en del och även har antagit två tredjedelar av Sanders plattform.

– Verkligheten är att politiken i USA är korrumperad, tvåpartisystemet fungerar dåligt och är dysfunktionellt för en demokrati, misstron mot båda kandidaterna är ungefär lika stor och detta har varit ett av de värsta och mest bittra valen som jag har upplevt. Den nya presidentens första dag i Vita huset kommer att öppna ett nytt kapitel, och kommer förmodligen att bli en av de mest komplicerade presidentperioderna i USA:s moderna historia.

Bland de som kampanjar mot Clinton finns aktivisten och skådespelaren Susan Sarandon, som stödde Bernie Sanders. I en intervju med BBC säger hon att det får vara nog med att tvinga amerikaner att rösta på den ”minst onda” av två kandidater, en åsikt som delas av många unga och progressiva i USA. Sarandon menar att det ska finnas ett tredje parti och andra alternativ att välja ifrån. Därför uppmanar hon och många av Sanders anhängare människor att stödja Jill Stein som kandiderar för det gröna partiet, Green Party. De hoppas kunna passera femprocentsspärren för första gången och därmed få kampanjbidrag inför valet 2020. (Intervju med Jill Stein 7 nov där hon förklarar sina politiska program)

Vem tror du kommer att vinna valet den 8 november?

– Det blir Hillary Clinton, tror Amani.

Vilken kandidat som har ljugit mest under valkampanjen, sammanställd av Politifact

Bild 1: Hillary Clintons svar.

Bild 2: Donald Trumps svar.