Fotbollsgalan är en riktig gubbfest. Inte bara på det där sättet att dom tar mycket plats, utan också att deras dåliga smak präglar ganska mycket. Musikvalen, kunde varit fräschare. Varför ta nåt nytt kul, när man kan damma av lite Mission Impossible-slingor och en gammal Franz Ferdinand-låt som ingen saknat.

Ja börjar kvällen på röda mattan, som är blå för övrigt. Bara en sån sak. Blått å kallt. Som om inte alla var nervösa nog för kvällen som ska komma.

I stället för sånt här flott strålkastarljus man ställer ut iförväg på stora biopremiärer, nöjer man sig med det gulaktiga skenet från lamporna som lyser upp i Globe Arenas. Alla bilder utan blixt, blir pissgula, och den där känslan av gala, finns inte. Kanske också för att vi vet, att det alltid blir en gubbfest.

Det blir det.

Jag vet inte var man hittar alla män någonstans, men fram på scen ska dom. Anders Jansson skojar loss. Drar ett skämt om ”vad är det kvinnor har, som män saknar?” 1.Menstruation. X. Dåliga träningstider. 2. Silvermedalj i OS.

Ja det var ju kul när jag sa det för tre år sedan, men nu? Det är lite sent att bli ”typ” feminist nu.

Rent sportsmässigt kan man ju märka på prisutdelningen att det varit både OS-silver för Riktiga landslaget och Linköpings år. Pernille Harder vinner Årets mest värdefulla spelare och Årets forward. Det framför Stina Blackstenius som varit ett stjärnskott också i landslaget, där hon gjorde flera fina och viktiga mål i OS.

Men prisutdelningen signalerar också att allsvenskan kräver sin position gentemot landslaget. Pernille Harder, är ett tydligt exempel på det. Och även om jag gillar att fler kan få priser än landslagsstjärnor, så är det så tråkigt att det sker under en period när Pia Sundhage som förbundskapten får handskas med gnälliga manliga tränare för klubblagen som inte verkar fatta att deras plats är i baksätet. Här har dom gnällt. Och blivit hörsammade.

Linköpings tränare står till och med på scen och säger något om ”många års hårt arbete”. Vem orkar bry sig om vad han tycker? Det är ju brudar som spelar! Men den här galan tar varje chans den får att slänga in så många gubbar det bara går.

Botten-napp i gubbgalan är ändå: David Beckham typ skajpar med Zlatan och berättar hur kul de va å spela ihop i PSG. I VAD, EN MATCH?!

2. Zlatan står på scen, har fått ett pris, och när man inte tror att det finns fler fotbollsgubbar å plocka fram, då tar TV4 fram två trollkarlar.

En Tord, får pris. Gammal man med glansig panna. Sundhage delar ut priset. Var är dom goa tanterna då? Känner jag. Men det är klart. Det finns så många olika typer av gubbar som måste få synas.

Nån annan äldre man står å pratar å har en utläggning. Nuvarande förbundskapten för U21-landslaget, förstår jag efter ett tag. Håkan Ericson.

Kim källström tar sina pingvinsteg ut på scen ihop med ex-målisen från herrlandslaget. Det tar så lång tid för honom å stylta fram att det är tomt i rutan en bra stund innan han rultar ut på scen.

Nej men alltså jag orkar inte mer. Det har gått över en timme. Det här OS-silver-festandet, tar ju väldigt lång tid på sig om det ska bli något.

Nu fattar jag varför det är så tryckt stämning på blåa mattan. Alla vet, att en fest där gubbarna är för många, är inte kul. Särskilt när alla vet, att det är brudarna som gjort bäst ifrån sig under året. Ska vi liksom ändå låtsas som om It’s a man’s world? När de enda som tar över världen? Är riktiga landslaget?

Som sagt det är många killar, och visst kommer Zlatans parfym med i bild. Och när man tycker att man sett många olika killar. I olika längd, ålder och erfarenhet, då kommer TV4-programledaren David Hellenius upp i bild. Med sin son.

Varför inte. Har TV4 fler killar som vill va med på ett hörn?

Det delas ändå ut priser till kvinnor mellan varven, så man får paus i gubbigheten.

Linda Sembrant vinner årets back. Det är inte de stora stjärnornas år. Schelin och Asllani är inte nominerade. Nilla [Fischer] får stå tillbaka. Seger står tillbaka.

Stellan Nilsson från Piteå IF blir årets tränare. Från damallsvenskan. Trist när snubbarna ska va med överallt, även när brudar spelar, som i damallsvenskan.

Fler män, kommer in på scen. Det kanske börjar bli tröttsamt å läsa om det? Tro mig, det var tröttsamt att se. Måns Möller, komikern, får också va med lite på scen. Skoj. Roligt för honom.

En och en halv timme in i programmet. Är det äntligen dags att fira OS-silvret. Bilder från Kungsträdgården öppnar upp sändningen efter reklampausen.

Anna Brolin och Anders Jansson öppnar för hyllandet, men någonstans tycker jag man kunde ha strukit tråkiga rader som: ”Ja, det svenska damlandslaget inledde turneringen lite trevande, och slutade som grupp-trea”. Alltså, vem vill höra det?

Ingen.

Men inslaget är bra. Klippen från matchernai OS ger mig rysningar. Det är så här galor ska vara. DET VILL MAN JU HA FÖRST i programmet. Inte vänta en och en halv timma.

Vi får se Dahlqvist sätta straffen. Det är sånt jag går igång på. De visar bilder från omklädningsrummet, där landslaget sitter och skrattar och har det bra. De pratar om en låt, som de lyssnade på under turneringen. ”Vi ska ta över världen. Vi ska bli mäktiga.”

Det som händer sen är något av det finaste jag sett på tv. Det känns som att dom kuppar in sig i gubb-programmet och för en stund tar över.

På scen står sedan Laleh, och för första gången rockar det i Globen. För så här är det. ALLA älskar Laleh. Alla älskar Riktiga landslaget och INGEN tycker gubbfest är nåt kul.

Laleh sjunger Goliat och spelarna gråter. Lindahl gråter mest. Sundhage får med sig spelarna upp på scen, och dom står och håller om varandra, och det är så fint. Barnbilder på spelarna visas på en skärm bakom. Det e så satans gulligt.

”Vi ska bli stora. Vi ska bli mäktiga.” sjunger Laleh, och backar in i raden av spelare och håller om en rörd Lindahl.

Anna Brolin, lägger proffsigt fram frågan till Sundhage som alla vill höra. ”Maracanastadion. 700 00 på läktarna. När ni tågade in där. Hur var känslan?” Sundhage:
”Jag är så oerhört stolt över dom här lirarna och över svensk damfotboll.”

Där borde det ha slutat. I stället får Stefan Löfven ställa en tramsig fråga mitt i OS-hyllningen. ”Har ni någon hälsning som jag kan ta med mig till Angela merkel?”, frågar han.

För det är ju trots allt ett gubbprogram och då ska ju allt kul förstöras med en gubbe.

Tio minuter av två timmar var riktigt bra tv, resten är en plåga. Men det är ju så det är med ojämlikhet. Det blir inte så festligt då.